Etikettarkiv: Zack

Julintervjun 6: Mons Kallentoft

Han är en man med många järn i elden – och ändå tänker han öka tempot nästa år. I dagens julintervju på Den döda zonen möter vi Mons Kallentoft.

Hej Mons Kallentoft. Hur ser dina julplaner ut?
– Jul i Palma, Mallorca. Sedan en sväng till Asien över nyår. Jag undviker kylan till varje pris. Här på Mallorca är det 18 grader och sol nu. Funkar för tomten också.

kallentoft_ullbergTvå böcker under 2014. Du har haft ett minst sagt hektiskt år. Kommer du att ta det lite lugnt nu?
– Absolut inte. Det blir, god willing, två böcker nästa år också, en Malin och en Zack. Kommer i juni och ska heta Leon. Även filmplaner. Så nu ökar jag tempot snarare än tvärtom. Jordstorm har precis kommit, och Zack har släppts i pocket. Så en del arbete där också!

Både Zack och Jordstorm har fått fina omdömen. Har du relaterat annorlunda till det som sagts beroende på vilken bok det varit; Zack är ju en ny karaktär medan Malin Fors är gammal i gemet?
– Inte egentligen. Zack har jag ju skrivit tillsammans med Markus Lutteman, så där hoppades jag på bra recensioner för hans skull mer än min egen. Jag vet vad jag gör och varför. Vissa tycker om det, andra inte.

– Malin har en ganska trogen följeskara. Zack är ju helt ny, så recensionerna hjälper människor att hitta till den serien. Med Jordstorm försökte jag skriva den snabbaste, mest spännande boken om Malin hittills. Det uppskattades av de flesta, men inte av alla, de som kanske har tyckt om det mer tydligt högnästa i mina böcker. I slutändan skriver jag för mig själv, ingen annan.

Båda böckerna innehåller en stundtals naken svärta och desperation. Har de smittat varandra eller är det helt slumpmässigt?
– Jag har tack och lov haft ett par väldigt bra år privat, med resor, framgångar, nya utmaningar och en massa annat. Då tror jag det blir lättare att våga ge sig djupt ner i människans allra mörkaste vrår. Jag har varit där själv, men nu har jag fått viss distans till det och kan skriva bättre om det.

– Alla böckernas känslor kommer från mig, så visst går saker igen, och korstabuleras. Omedvetet främst. Det har att göra med en intuitiv skrivprocess som är viktig att nå fram till om det ska kännas äkta för den som läser.

zackJag vet att du känt dig väldigt inspirerad i skrivandet i år?
– Jag har tusen idéer och har ifrågasatt en väldig massa saker, både konstnärligt och privat. Och också förändrat en hel del. Då kommer energin och inspirationen. Det är livsfarligt att stanna upp. Då blir man en zombie utan att man själv märker det.

Hur ser planerna ut inför nästa år?
– Det blir mycket promotionresor med Zack och två boksläpp i Sverige. Leon i vår, sista delen med elementserien med Malin, med elden som tema. Den kommer någon gång nästa höst och jag redigerar den som bäst just nu.

Det är ju snart jul, så jag kan inte undvika frågan. Om du skulle bjuda Zack och Malin Fors på julbord, vad skulle du egentligen bjuda på?
– Pizza och hamburgare. Vad gäller mat är de enkla själar. Så skulle jag fresta Malin med tequila, och Zack med några feta linor. Övertyga dem om att va fan, nu kör vi, sedan skulle det bli en lång natt utan dess like!

Köp Zack och Jordstorm hos Adlibris!

Recension: Mons Kallentoft – Jordstorm

Bra tempo, välnyanserat mörker och en klassisk mördarjakt. Den döda zonen har läst Jordstorm, Mons Kallentofts nya Malin Fors-deckare.

En död man, en flicka levande begravd. Mörker, misär och helvete. Mons Kallentofts Jordstorm vräker på med desperation redan från början. Boken är den åttonde i serien med Malin Fors och även om jag läst långt ifrån alla inbillar jag mig att den är mörkare än de tidigare.

jordstormDet är i jakten och i fångenskapen som essensen i berättandet kommer fram. Malin Fors, kollegorna, den begravda flickan; en treenighet i rå desperation. Kallentoft driver upp tempot, ordväxlingarna är korthuggna, rappa. Kapitlen korta, aggressiva. Utredningen pressad. Upptäckterna ständiga, men inte tillräckligt stora. Frågorna staplade på rad.

Aldrig stiltje.

Det är drivet framåt som överrumplar mig mest; stundtals är det renodlat thriller-driv i scenerna. Kanske är detta ett resultat av att Kallentoft samtidigt som arbetet med Jordstorm också arbetat med nya serien Zack (tillsammans med Markus Lutteman, min anmärkning).

Oavsett är det tydligt att berättandet är både energiskt och väloljat. Karaktärerna känns vältecknade och emotionellt såriga, storyn naturligt stark – starkare eftersom traditionella deckarelement som utredningar och förhör blandas upp med en thrillertypisk ”kamp mot klockan”-känsla; hinner Malin Fors och hennes kollegor hitta den begravda flickan innan det är försent?

Det har sagts förut – och kommer sägas igen – att jag inte är en notorisk anhängare av svensk kriminallitteratur. Allt för ofta är genren för mallad, förutsägbar. Men inte här, inte nu. Jordstorm är så bra du kan få en svensk deckare just nu. Överraskande bra.

Intervju: Mons Kallentoft om Zack, Malin Fors och svensk deckarutgivning

”Jag ville komma bort från det ensamma i skrivprocessen och få all den energi och känsla som man bara kan få av en annan människa.” Den döda zonen pratar med Mons Kallentoft om kommande projekt, skrivandet och skicket på den svenska deckarutgivningen.

För Mons Kallentoft har det varit bråda dagar i böckernas värld.
I pipeline: två böcker, två helt olika projekt. Ett nytt – ett välbekant.

Zack. Så heter den, den första delen i Herkulesserien – en serie böcker fritt baserade på myten om Herkules tolv stordåd (Grekisk mytologi: Herkules, Zeus son, känd för sin styrka, sägs ha genomfört tolv stordåd, bland annat att hämta upp hunden Kerberos, dräpa hydran vid Lerna och det nemeiska lejonet, min anmärkning).

zackMons Kallentoft har skrivit Zack tillsammans med journalisten Markus Lutteman, som tidigare uppmärksammats stort, bland annat för de starka biografiska böckerna El Choco (om Jonas Andersson som fängslades i Bolivia) och Det du inte såg (Patrik Sjöbergs berättelse). Kallentoft är förstås gammal i gemet och vet vad som gäller. Succéserien med Malin Fors i huvudrollen är en storsäljare – och ny bok kommer i höst – men suget för förnyelse har funnits i hans tankebanor ett tag.

– Jag har haft med mig idén om Zack länge, att göra något av en grekisk myt, placera den i Stockholm och nutid och se vart det kan leda.

– Jag kom på att jag ville skriva boken ihop med någon annan. Så dök Markus upp i huvudet, vi träffades på en Pocketgala. Jag mindes honom som väldigt behaglig, smart och ödmjuk – till skillnad från mig. Så jag och min agent ringde upp honom och han var game.

Skillnaden mellan att skriva en bok på egen hand och tillsammans med någon annan är naturligtvis betydande, så mycket är lätt att förstå. Men jag frågar hur själva arbetet sett ut, fördelats och strukturerats. Mons förklarar:
– Jag skriver historien, synopsis och kapitelsynopsis. Sedan skriver Markus kapitlet och sedan bollar vi texten fram och tillbaka. I den sena redigeringsfasen delar vi upp arbetet så till slut är det omöjligt att säga vem som skrivit vad. En underbar process. Kul, energigivande och lärorik.

Alright. Men det här med att hålla på med två böcker samtidigt, varav en av dem är tillsammans med en annan författare. Är det inte lite att ta sig vatten över huvudet?
– Nej, nej, nej. Jag har mängder med berättelser i mig, är väldigt disciplinerad, älskar att arbeta. Jag vill ge ut ännu mer böcker.  Sedan kanske en och annan kritiker tycker det blir mig övermäktigt, konstaterar Kallentoft, som berättar att den stora utmaningen i att skriva tillsammans med någon annan har varit att inte lägga sig i för mycket:

– Ja, utmaningen var att inte lägga sig i Markus arbete. Att han fick sätta mycket prägel på arbetet. Det gick lätt, för han är vass som fan. Som alltid, arbetar man med rätt människor, går det mesta ganska friktionsfritt. Men inte för friktionsfritt. Det ska smälla ibland, menar han.

Så vad kan läsaren förvänta sig av Zack?
– Man ska känna att det är begynnelsen på en stor berättelse, som är sinnesjukt spännande, med högt tempo, inget tjafs och den grymhet och livskraft som finns i de gamla myterna. Man ska känna skitigheten i Stockholms undre värld, Zacks ambivalens, livets djävlighet och skönhet. Man ska helt enkelt kissa på sig av läsglädje.

Se där, ribban är lagd – höjden respektabel. Men, nu backar vi bandet. <BAKÅT>

kallentoft_ullbergZack är nämligen inte det enda Mons Kallentoft är aktuell med just nu. Och det är definitivt inte det första han skrivit. Debuten skedde 2001 med Pesetas, som sedermera också belönades med Katapultpriset. Men även om han fick bra recensioner och uppmärksamhet var det något som saknades. Det stavas försäljning.
– Jag hade idéer om hur den svenska samtidsdeckaren kunde förändras och min agent Bengt Nordin lovade att han kunde sälja rättigheter till en deckare av mig, så att jag skulle kunna leva på det. Så det var konsten och kommersialismen som förde mig till de strukturerade fiktiva morden, kan man säga.

Det är tretton år sedan Pesetas. Så, Mons Kallentoft nu – som författare – jämfört med då, hur stora är skillnaderna. Och vilka är de?
– Jag är extremt mycket mer driven nu. Mer formedveten, säkrare i det språkliga hantverket, och väldigt mycket mer erfaren som människa. En långt mycket bättre författare om du frågar mig.

– Jag är också förfatatre på heltid, med viss ekonomisk frihet, och fri i tiden. Med en underbar familj. Med andra ord: Jag är en lyckligare människa nu, vilket gör mig modigare som författare. Jag väjer inte för något.

Med kriminalromanerna om Malin Fors har Kallentoft nått en stor läsekrets och varje ny bok når bra försäljningssiffror. Under mina år som allmän deckarsnubbe på Adlibris lärde jag mig åtminstone en sak (fast förhoppningsvis fler än så), nämligen att varje deckarkampanj behövde minst en bok av Mons Kallentoft för att sälja riktigt bra.

Det är något med Malin Fors-böckerna som träffat rätt hos läsarna – och i höst kommer nästa bok med Fors i huvudrollen: Jordstorm. Frågan är hur Mons själv ser på Malins utveckling som karaktär, hur han behåller liv i henne – eller snarare tillför nytt liv och energi i den fiktiva personen.
– Malin är en människa för mig, mer än en karaktär som jag skapat. Jag följer henne, hon håller sig själv vid liv. Och processen är sig lik, den ska och bör inte förändras, inte för hastigt i alla fall. Jag vill verka som jag lär. Bryta upp, söndra, men också bevara. Se på fomen som Malin Fors-böckerna har så förstår du vad jag menar. De liknar andra deckare, men ändå inte.

– Jag hittar alltid nya utgångspunkter för berättelsernna och berättelsen om Malin. Och jag tror och hoppas min konstnärliga skicklighet hela tiden blir bättre. Den har blivit det av arbetet med Markus och det tar jag naturligtvis med mig i skrivandet om Malin, berättar Mons.

Jag funderar. Jag läser förmodligen fler deckare än de flesta och är rimligtvis rätt deckarskadad. Det mesta jag läser i genren är utländskt (det finns undantag) och anledningen är enkel. Jag tycker att mycket, alldeles för mycket, av den svenska deckarfloran är likriktad och inte speciellt kreativ. Jag vill ventilera denna frågan med Mons, som visar sig ha starka åsikter om den svenska deckarkartan som den ser ut just nu:
– Jag tycker tyvärr det mesta som skrivs idag är skit, konstaterar han. Det kan låta hårt, men han förklarar vidare.

– När jag pratar konst och skrivande med kollegor blir jag ofta mörkrädd över den låga konstnärliga medvetenheten och metodiken. Det syns tyvärr i de producerade verken, som är undermåliga. Ingen verkshöjd som motiverar något upphovsrättskydd där inte.

Mons Kallentoft säger att de bästa svenska deckarna skrivs av författare som skulle kunna skriva mästerverk i vilken genre som helst – ett resonemang som triggar en minnesklocka från en tidigare intervju jag gjort, med Lee Child. Child uttryckte sig i princip ordagrant likadant. Kallentoft utvecklar sina tankar kring den svenska deckarutgivningen:
– Det är ett utmärkande drag just nu, de oerhörda skiftningarna i kvalitet och angreppsätt. Det mesta är smetigt, slafsigt och kletigt. Men de lysande undantagen finns! Tack och lov finns det även deckarförfattare i det här landet med god smak, konstaterar Kallentoft.

Vad läser du själv, kan du ge något tips?
– Jag läser en del svenska deckare och vill rekomendera Det nittonde Fabegéägget av Claes Ericsson. En spännande välskriven initierad thriller. Annars läser jag mest amerikansk och engelsk litteratur. Jag kan rekommendera The Yellow birds av Kevin Powers. En grymt bra roman om Irakkriget.

När det gäller att skriva säger Mons att han egentligen kan skriva var som helst – att han inte har några specifika krav förutom ett enda: att det inte får vara stökigt runtomkring. Han säger att man blir en bättre människa av att syssla med det som känns viktigt för en själv, vilket förklarar att han själv ägnar stora delar av sitt liv åt att skriva, resa, äta och umgås med sin familj. Och han slår snabbt sönder myten om att författarlivet är något glamouröst.
– Det finns inget glamoröst eller enkelt över själva skapandeprocessen. det är arbete, arbete och mer arbete. Och i detta krassa konstaterande ligger också hans tips till den som själv vill bli framgångsrik författare:

– Jag har tre råd: Skriv, skriv och skriv. Öka din medvetenhet och ställ dig själv frågan: Varför i hela helvete skulle någon vilja läsa det här? I författarbranschen sållas agnarna från vetet i sittfläsket. Få har disciplinen, tålamodet och orken.

Foto på Mons Kallentoft: Thron Ullberg