Etikettarkiv: The Thief

Nyöversatta Nakamura!

En av mina absoluta favoriter inom spänningsgenren är den japanske författaren Fuminori Nakamura. Med mästerverk som The Thief och Last winter, We parted har jag blivit helt såld.

Och, vad är det jag ser?

Det kommer inte bara en utan TVÅ nya översättning till engelska av Nakamura under nästa år! Först ut, i januari, är Nakamuras debutroman (2003) The GunThe Kingdom, som ursprunglingen skrevs 2011, kommer därefter att ges ut under våren 2016. Båda böckerna ligger på Penguin Random House.

När kan jag beställa?!

Ett stilla köptips – Tokyo noir

Nu har äntligen ännu en bok av Tokyo Noir-mästaren Fuminori Nakamura översatts till engelska. Boken i fråga är Last winter, we parted. En psykologisk roman om en journalist som får i uppdrag att intervjua en känd fotograf som mördat två kvinnor för att fånga den perfekta bilden.

last-winter-we-partedSom alltid när Nakamura skriver är berättelsen flerbottnad och läsaren kan aldrig riktigt känna sig trygg i tillvaron. För dig som vill upptäcka något nytt och är trött på tjatiga deckare och thrillers rekommenderar jag att upptäcka Nakamuras författarskap. Det finns i nuläget tre romaner översatta till engelska: The thief, Evil and the Mask och nu alltså Last winter, we parted.

Upptäck en ny röst – upptäck en ny genre. Tokyo noir.

 

Recension: Fuminori Nakamura – Evil and the Mask

Ibland hittar man författare man inte kan släppa taget om. Det händer inte ofta, men det händer ibland och det är skönt att det inte händer varje vecka. Det är det bästa man kan vara med om som läsare.

Ett utmärkt exempel är japanska noir-författaren Fuminori Nakamura (pseudonym), vars dimmiga The Thief jag blev fullständigt absorberad av. Nu kan jag inte släppa taget. Det gränsar till vansinne och besatthet.

evil-and-the-maskNakamura, född 1977 har författat tio romaner – varav tre översatts till engelska. Han har fått flera utmärkelser, främst för just The Thief, som hyllades såväl i Japan som internationellt när den kom ut. Evil and the Mask skrevs året efter och bär samma ödesmättade känsla av uppgivenhet som sin föregångare; det handlar om trasiga liv, grusade förhoppningar och roten till ondska.

Det är, såklart, väldigt bra. Det är, såklart, väldigt vemodigt.

Berättelsens nav är den unge pojken Fumihiro Kuki. Som elvaåring kallas han till sin åldrande fars rum. Där får han veta att anledningen till hans existens är att skapa största möjliga förödelse och smärta vart han än kommer.

Fadern förklarar att Fumihiro ska formas att bli en cancersvulst i samhället. Utöver detta är det enda Fumihiro får veta att hans liv kommer att transformeras till ett inferno; för att skapa helvete måste man uppleva det, förstå dess sanna natur. Därefter introduceras han till en jämnårig flicka, Kaori, som adopterats av familjen. Fadern förklarar att Kaori är instrumentell i den väg han måste vandra.

Evil and the Mask är en symfoni i uppgivenhet och desperation. Fuminori Nakamura väver fram en intrig som spinner varv efter varv av ondska kring läsaren; under stunder nästan omärkbart – för att plötsligt slå till med full kraft. Vi möter den absoluta kärleken, det absoluta hatet och bjuds in i en värld där regler är undantag och världen redo att kastas in i kaos. Evil and the Mask är inte i samma absoluta toppklass som The Thief, men det är fortfarande ohyggligt bra – och min besatthet lär fortsätta.

Recension: Fuminori Nakamura – The Thief

Tokyo Noir kallas det visst. Jag bryr mig inte så mycket om vad det kallas, men jag tycker om det. Fuminori Nakamuras The Thief är en skarp berättelse från Tokyos undre värld; en lågmäld och spännande skildring av en mästertjuvs psyke, arbete och vardag.

Han är The Thief, Tjuven. Hans blick ser bara möjligheter, hans sinne reagerar instinktivt. Han är ficktjuv, så mästerlig att han ibland stjäl saker utan att minnas stöldögonblicket; Ibland blir allt en dimma av möjligheter, impulserna för starka för att styra.

the-thiefHan är Tjuven, en isolerad ö i en känslobefriad värld där allting cirkulerar kring ögonblicken före och efter stölderna. Han känner ingen, är känd av få. Men när en av dessa få, en vän från förut, plötsligt dyker upp blir han indragen i saker han inte har kontroll över. När han dessutom plötsligt får något som kan liknas vid en vän, en ung pojke med problematiska hemförhållanden, inkräktar det som kan kallas livet – vad det nu är – på för många sätt.

The Thief är en vacker och vemodig historia från Tokyos periferi. Bland snabbköp, välklädda män, plånböcker och prostituerade åker vi cirklar, cirklar, mot handlingens mitt. Berättelsen existerar i ett känslobefriat vakuum, men ett vakuum som sakta tappas ur, fylls av annat: liv. Texten skruvar omärkbara spiraler in i sinnet, skjuter oss framåt mot punkten vi måste nå.

När vi kommer dit, till punkten som är handlingens mitt, är vi ett med Tjuven. Berättelsen flyter nästan omärkligt framåt, avskalad från kanter och vassa skärvor. Det är något besynnerligt med en berättelse som känns både mild, hoppingivande och totalt hopplös på en och samma gång. Det borde vara svårt att få grepp om, men är enkelt.

Fuminori Nakamura serverar läsning som är både finstämd och spännande. The Thief är en bok man snabbt läser klart, men som lämnar avtryck oändligt mycket längre än så.