Etikettarkiv: Svarthuset

Lewismannen är snart här

Akta er för snart kommer Lewismannen. Ja, boken, alltså.

Peter May var en av fjolårets riktigt mysiga bekantskaper i deckarvärlden. Hans Svarthuset (The Black house) var riktigt, riktigt bra – och en av mina personliga favoriter under hela årets utgivning. Eftersom jag var besviken på bokens slut blev det dock inte mer läsning ur hans Isle of Lewis-trilogi, men jag känner att jag väntat länge nog nu.

lewismannenUnder oktober utkommer så trilogins andra del, Lewismannen (The Lewis Man), på svenska. Och då blir det till att ladda upp för läsning. Förhoppningsvis är boken bra, även om jag är klart skeptisk till att den kan nå upp till förra bokens höjder.

Den som lever får se, som man säger.

Fotnot: Min recension av Svarthuset.

Bästa vinterläsningen?

Det finns olika typer av spänningslitteratur. Det finns den blodiga, våldsamma typen – och så finns det den lågmälda, krypande, miljödrivna typen. Höstens och vinterns bästa deckarläsning återfinns i den sistnämnda kategorin.

Peter May har varit ett svart hål i mitt medvetande. Den skotske författaren har aldrig blivit översatt till svenska – förrän nu.

Svarthuset lyder titeln på en av höstens klart bästa kriminalromaner. Boken, som utspelar sig på ödsliga och vindpinade Isle of Lewis utanför Skottland, förför med sin karga landskapsbild, sin välmejslade och välberättade historia – och sina karaktärer. Om Peter May varit ett okänt namn i Sverige innan Svarthuset översatts finns alla möjligheter till ett genombrott nu. Det är garanterad kvalitetsläsning för den som tycker att deckargenren blivit urvattnad och stel.

Från Skottland till Sverige. Från Isle of Lewis till Salem.

Christoffer Carlssons Den osynlige mannen från Salem utsågs häromveckan till årets svenska kriminalroman av Svenska deckarakademin. Stil- och språksäkre Carlsson väver fram en fascinerande, uppgiven berättelse om ett mord – och en uppväxt. Med effektivt språk och en intressant huvudkaraktär i Leo Junker, levereras en kriminalroman som erbjuder oväntat högkvalitativ läsning. I mina ögon en av årets absolut bästa svenska kriminalromaner – alltså är det inget konstigt att den utsågs till just detta.

Som trogen läsare av spänningsromaner av alla typer, såväl pusseldeckare som thrillers och kriminalromaner, blir man extra glad när man snubblar över de riktiga guldkornen. Det är ett välkänt faktum att deckarutgivningen är stor i Sverige. I många fall för stor. Mycket av den är också likriktad, därför glädjer det lite extra när förlagen hittar – och vågar lyfta fram – de riktigt högkvalitativa böckerna. Mer sånt.

För dig som vill ha fler tips om vad man kan köpa till den luttrade deckarläsaren bör även nämnas ett par andra favoriter. Belinda Bauers Betraktaren, Thomas Engströms Väster om friheten och Gillian Flynns Gone girl. Läs dem – eller ge bort dem till någon. De kommer att uppskattas!

Fotnot: Denna text publicerades först på Boktipset.se

Believe the hype – or don’t

Hur ska man förhålla sig till en bok som lovordats till den grad att man själv längtat –

och längtat –

och längtat.

svarthusetLiksom bestämt sig för att det är en bok man kommer att älska? Peter Mays Svarthuset är en sådan – snacket i branschen har varit gott och boken har även vunnit pris som årets bästa kriminalroman. Internationella recensioner skriker ut kärlek.

Dessutom: Den utspelar sig i de Yttre Hebriderna (älskar namnet, älskar enskildheten, älskar det vindpinade). Bara en sådan sak.

Så, vad ska jag tro, tycka? Hur mycket ska jag hoppas – och hur kommer förväntningarna att påverka läsupplevelsen? Vi får se. Min läsning börjar på måndag.

Hur förhåller ni er till förväntningar, hyllningar, uppsnack? Berätta gärna!