Etikettarkiv: Stefan Ahnhem

Recension: Stefan Ahnhem – Offer utan ansikte

En tudelad läsupplevelse som blir bättre för var hundrade sida: Den döda zonen har läst Stefan Ahnhems Offer utan ansikte, en bok som väver och väver och till slut hittar greppet.

Fabian Risk är mordutredaren som flyttar åter till rötterna efter strul i karriären. Flytten från Stockholm till Helsingborg blir dock allt annat än lugn och harmonisk; när en träslöjdslärare hittas död i sin slöjdsal visar sig offret ha tydliga kopplingar till Risk. Vid kroppen hittas ett gammalt klassfoto. En av klasskompisarna: Fabian Risk. Men vem är mördaren?

Att komma ny till en polisstation man aldrig jobbat på förut är inte okomplicerat. När dessutom privatlivet hackar är det lite för mycket på lite för många fronter för Risk, som inte är känd för att kompromissa.

offer-utan-ansikteSådan är upptakten till Offer utan ansikte. Det är en bra inledning som efter en stund gör mig frustrerad eftersom berättelsen tappar fart. Men, när det som mest behövs är det som att författaren lyssnar.

Något händer: en genreförskjutning. Berättelsen tar allt mer formen av en thriller istället för en kriminalroman och klämmer åt greppet. I rappa sekvenser skjutsas läsaren framåt – allt medan en oundviklig upplösning närmar sig. Det är en tempohöjning som både är välbehövlig och effektiv.

Stefan Ahnhems debut har trots sitt imponerande omfång föredömligt korta kapitel. Lägg till detta en stundtals filmisk handling och en allt mer påtaglig personlig kris för huvudkaraktären. Yes. Vi är på väg mot en våldsam upplösning.

Bokens största behållning är det framväxande personporträttet av Fabian Risk. När jag som läsare till slut kommer tätt inpå Risk, drabbas av hans personliga problem, då lyser desperationen igenom. Och då är det riktigt bra. Det är också i det skeendet som tempot i berättelsen ändras, drivs upp, blir allt mer pulserande. Denna glidning från genre till genre, medveten eller inte, blir kraften som föder hela boken.

Med jämna mellanrum diskuterar jag spänningsromaner och deras omfång. Så även här; det dröjer innan jag kapitulerar inför Offer utan ansikte. Vadan dröjsmålet? Kanske finns svaret i det faktum att författaren presenterar en ny karaktär och att det tar tid.

Att Stefan Ahnhem är van manusförfattare för TV märks tydligt – och när den skickligheten sipprar fram genom bokstäverna händer det grejor; det är då det smäller, kränger och vrider. Och det är där Ahnhem är som bäst, borde uppehålla sig. Som född och uppvuxen i Helsingborg är det dessutom extra spännande att läsa en kriminalroman som utspelar sig i bekanta kvarter.

Offer utan ansikte är solklar semesterläsning, en spännande bok från en debutant som lovar mer.

Ahnhemrelease och reseläsning

Igår fick jag den första av två bokleveranser (nästa lär komma idag). På menyn stod en rad klassiska deckare eller kriminalromaner. Dashiell Hammett, Raymond Chandler, James Sallis.

Tursamt nog ska jag åka iväg på tjänsteresa på söndag och behöver något att läsa på flygplan och hotell. Timingen är perfekt.

Imorgon är det dessutom release för Stefan Ahnhems Den nionde graven. Jag går ganska sällan på releaser, mest på grund av tidsbrist, men det är kul varje gång man kommer ut.

Annars då? Mitt eget manus. Jag har dialog med ett par förlag. Intresse finns. Idéer finns. Fortfarande är det dock så att jag är ganska intresserad av att egenutge, av den enkla anledning att jag vet att jag kan göra mycket av jobbet själv. Fortsättning följer.

Men seriöst – läs!

Jag är helt värdelös på att fokusera. Eftersom jag har sparsamt med tid blir det korta spurter av läsning, och eftersom jag alltid har ungefär tre aktiva böcker betyder det… ja, ni förstår nog själv.

Attica Locke, Thomas Engström och Stefan Ahnhem.
Det tar sån tid, och det borde verkligen inte ta tid. Varför? Samtliga är bra!

I nästa vecka bär det av till Skåne. Kanske lite läsning – kanske inte. En sak jag definitivt inte ska göra är att skriva. Jag har fixat och trixat med mitt manus och nu får det ligga. Lagt manus ligger, så att säga.

Jo, en annan sak.
Boktips. Jag vill bli tipsad om riktigt kallblodiga deckare och thrillers. Inget slätstruket krafs, alltså. Bring it on!