Etikettarkiv: skrivtips

Att läsa och läsa och läsa igen

Innan mitt manus blev klart (åtminstone så klart som det blir utan redaktörsbearbetning) lärde jag mig att tröttna på mig själv. Jag gick igenom perioder av svår leda på min egen ibland pretentiösa ton.

Kan jag aldrig hålla käft.

Jag läste, läste och läste igen. Mina egna ord, nedskrivna i någon slags handling, framstod ibland som ren idioti. Ibland som fantastiska. Ibland som slätstrukna och meningslösa. Ena gången tyckte jag att inledningen var fantastisk. Nästa gång att den var hysteriskt krystad.

Jag kan aldrig hålla käft.

Så jag tröttnade ibland, så som man gör. Att traggla en text i sin egen hjärna gång på gång, leta efter förbättringar, leta efter nya infallsvinklar, tillhör inte det mest bekräftande man kan göra. Eller det mest variationsrika. Plötsligt hör man sin egen röst eka där inne – och den låter ju likadan allt för ofta!

Jag skriver för korthugget.

Nej, jag försöker för mycket. Jag borde låta språket ta mer plats.

Mot slutet av arbetet med mitt manus (notera: jag säger slutet, och menar det slut som infinner sig innan man hittar ett förlag) var jag rätt less. Less på min huvudkaraktär, less på det kompakta mörker som genomsyrar mitt manus. Less och rastlös, fötter som aldrig kunde bara vila mot golvet utan alltid trummade hysteriskt.

För anledningen till att man läser, läser och läser igen är att det tar tid, en jävla massa tid, att skriva bok, prata med kontakter, vänta på läsningar. Och när man bara sitter och väntar är det svårt att hålla tyst. Så man skriver lite till. Kanske ändrar en mening, två, tre.

Och så plötsligt får man ett mejl från en frivillig som lektörsläst boken. Massor av beröm. Och lite kritik.

Och så är man där igen, fast i pendeln mellan hopplöshet och hoppfullhet. På skör tråd.

Varför kan jag aldrig hålla käft.

Att närma sig slutet av berättelsen

Mitt liv är skrivhysteri.
Mitt liv är skrivkaos, kreativa flöden, bristen på kreativa flöden.
Mitt liv består av tvivel / på mig själv / på min text,
Mitt liv är förhoppningar, nedtonade förväntningar och strukturella funderingar.

När är jag klar? Är jag klar? Blir man klar / jag vill ha svar.

Min berättelse, den jag suttit med det senaste året, börjar närma sig en osynlig mållinje. Osynlig eftersom jag inte vet om den är där, inte kan bestämma mig för om den faktiskt existerar. Vissa dagar ja, andra dagar nej. De flesta dagar kanske. Jag vill ha målsökning, vara målsökande. Blir man någonsin helt klar med en text, kan man någonsin känna att det inte finns mer att göra, att inget kan bli bättre? Jag vet inte, eftersom jag aldrig skrivit något längre än 30 sidor förut.

Kampen mot språket är ständig. Omständlig. Jag läser så mycket böcker – både bra och dåliga – har så många olika bilder av vad jag själv vill skriva, undvika, vaccinera mig mot. Ibland lindar jag in min egen hjärna i problemställningar, knyter olösbara knutar. Jag läser något, skriker i min egen skalle att ”Sådär vill jag också skriva!”, känner euforin sätta in, men när jag slår mig ner och skriver är allt som bortblåst / frustrationen är kvar. Då skriker jag helt andra ord i min skalle.

Balans. 

Jag letar efter balans i det jag skriver, i språket. Vad är det jag vill? Att många ska läsa – eller att de som läser verkligen tycker om det jag skrivit? Kan man kombinera båda delar? Hur långt från mainstream kan man gå om man vill att någon ska läsa? Borde inte fler vilja läsa om det inte var mainstream? Var går gränsen / gränserna?

Frågor. Alltid frågor, aldrig sinande frågor.

Skrivtips från Christoffer Carlsson

Han skrev fjolårets bästa svenska kriminalroman – Den osynlige mannen från Salem. Resan mot framgången som författare började tidigt, sitt skrivande har han hela tiden utvecklat. Christoffer Carlsson har läst. Och skrivit. Länge. Mycket. Om och om igen. Han skyller sin relation till böcker, text och skrivande på geografin, säger att det var den som fick honom att börja, fastna i en ny värld:

Foto: Anna-Lena Ahlström– Där jag bodde, i den geografiska gråzonen som var avståndet mellan Halmstad och Simlångsdalen, fanns det inte så mycket att göra, så jag började läsa berättelser och snart skriva egna. Det var en fantastisk upplevelse, konstaterar Christoffer.

När det gäller att ge tips till andra som skriver finns det mycket klyschor, menar han. Tips som är vanliga, trista och tråkiga – men ändå sanna. Att man ska läsa mycket, skriva ännu mer. Att man ska läsa böcker som man själv tycker är bra…och reflektera över just varför de är bra.

– Glöm inte att läsa böcker du tycker är dåliga också, påpekar han, och konstaterar att man ibland lär sig mer av böcker man inte gillar.

Så om han själv ska ge några råd, några fler än just de standardmässiga – vilka skulle det vara? Jag frågar. Han svarar.

– Mina tips blir en repetition av något jag skrev en gång: ”10 punkter om att skriva skönlitteratur”. Om jag inte minns fel publicerades det i pocketutgåvan av Den Enögda Kaninen som extramaterial, men det är det ingen som kommer ihåg i alla fall. Och det är 10 punkter som jag själv, tror jag, hade mått bra av att ha läst när jag en gång började skriva.

Håll till godo. Christoffer Carlssons tio punkter:

  1. Skriv. Det låter självklart, men det är det inte: du måste ta dig tid att skriva. Gör det till en naturlig del av ditt liv, lika naturlig som att borsta tänderna eller äta.
  2. Skriv om det du kan något om, men skriv ännu hellre om något du vill utforska, som gör dig nyfiken, som du ännu inte känner till.
  3. Jaga bort uttryck som ”plötsligt”, ”stick i stäv”, ”som handen i handsken”, ”käpp i hjulet”, ”hungrig som en varg” och så vidare. Jaga bort dem som om de vore råttor, för det är vad de är. Talesätt, klyschor, och så vidare hör inte hemma här.
  4. Kontrollera dina karaktärer som om de vore dina trälar.
  5. Ljug. Men gör det elegant.
  6. Inled dina scener senare än du tror. De första raderna som inleder ett kapitel, avsnitt, eller en scen är ofta överflödiga.
  7. Den mest kraftfulla repliken eller observationen är ibland den kyligt återhållna.
  8. Undvik informationsfetisher. Ingen läsare vill se hur mycket information du samlat på dig under din ”research” – hen vill bara ha den information som är nödvändig för att förstå vad som händer.
  9. Ingenting är heligt. Text är bara text och var beredd att ta bort och skriva om. Men, kom ihåg att en text aldrig blir färdig. En text blir bara tillräckligt färdig för ett givet syfte, och det är gott nog.
  10. Läsaren är smartare än du tror, och du bör inte behandla henne som din publik, vän, fiende eller examinator – du bör behandla henne som en tillfällig älskare.

Skrivkramp eller skrivkamp?

Jag är inne i en väldigt kreativ period vad gäller mitt skrivande. Ändå kämpar jag. Har massor av uppslag som bubblar i hjärnan, och många av dem lyckas jag skriva ner innan de passerat mina sinnen och minnen för alltid.

Men det kreativa tänkandet är ändå ett problem – om än ett lyxproblem.

Med så många intressanta trådar att spinna vidare på är det svårt att få fokus i skrivandet, svårt att komma framåt. Mitt skrivande just nu består i två saker. Dels ett så kallat ”romanprojekt”, men även ett så kallat ”novellprojekt”. Egentligen är min avsikt att skriva på romanprojektet först och främst, men på sistone har jag hamnat i någon slags kreativt skrivareufori i novellernas värld – vilket frustrerar mig eftersom jag vet att det är det andra projektet jag borde fokusera på. Eller? Det känns ju fel att inte ta vara på kreativa rusher.

Jag är rädd för att drabbas av någon slags skrivkramp i mitt romanprojekt om jag inte känner att jag gör framsteg. Hur gör ni andra som skriver? Har ni paralella projekt – och vad gör ni när ett projekt som inte är prioriterat pockar på uppmärksamhet?

Konsten att sälja in en thriller

Konsten att sälja in en thriller är speciell. Du måste slå an en sträng på den potentiella läsarens läsnerv. Du måste kittla, du måste fresta, du måste utlova rejält med action och/eller gåtor som ska lösas. Du måste klarlägga vilken genre boken rör sig i. Missas detta riskerar boken hamna i genremässig limbo, där förvirrade läsare förväntar sig ett drabbande livsöde, ett mäktigt epos eller en initierad skildring av något (vad som helst). Du måste förklara att det är adrenalinpumpande, högkalibrig, knivskarp eller fullmatad läsning som erbjuds.

Du måste, för att locka läsare, ge en anledning till varför man ska lämna vardagstristessen för att spendera flera timmar i en bok man inte vet något om. Detta gäller naturligtvis alla genrer, men inte lika starkt som thrillers. Här snackar vi spänna musklerna, sålla agnarna från vetet och aktivera köpknappen. Du måste besvara läsarens febrila fråga: VAD HANDLAR DET OM?!?!?

Så, hur göra för att sälja in en thriller på den Stora Marknaden?

Här följer de mest effektiva uttrycken du bör svänga dig med om du vill att din bok ska sälja som en riktigt bra thriller bör. Observera att du gärna får blanda flera av dem; men någonstans går smärtgränsen – låt oss säga max tre uttryck per bok:

”Nu börjar en intensiv kamp mot klockan – kan de hitta mördaren/rånaren/gisslantagaren/etc innan det är försent?”

”Tillsammans är de sanningen på spåren”

”Men det visar sig att de inte är de enda som är sanningen på spåren”

”Det blir en pulshöjande kamp mot klockan… och mot de egna demonerna”.

”Under ytan döljer sig sanningar som någon till varje pris vill dölja. Men vem? Och varför?”

”Tvingas han inse att det inte finns någonstans han är säker”

”Hon trodde att hon var säker. Men tvingas inse att det förflutna alltid hinner ikapp.”

”Men vad hon inte vet är att någon följer varje steg hon tar…”

”… visar sig ha kopplingar till ett terrornätverk, som måste stoppas till vilket pris som helst”

”… är en på ytan lugn och idyllisk stad. Till en dag, då plötsligt…”

”… och snart förvandlas jägaren till villebråd”

”Ett fall sedan många år bortglömt och nedlagt. Men så en dag…”

”Jakten på sanningen leder dem in i maktens korridorer…”

Listan kan naturligtvis göras längre – kanske har ni någon egen favorit, ett uttryck eller en mening som ni tycker är ett måste om man ska sälja in en thriller?