Etikettarkiv: skriva

Pocketutgåvan är här!

I maj förra året självpublicerade jag Tunneln i slutet av ljuset. Boken är en thriller som avhandlar ämnen som besatthet, psykisk ohälsa och sökandet efter livets mening. Nu släpps den hos Månpocket.

Först hade jag ingen tanke på att det kunde bli en bok. Jag skrev på nätterna för att stilla min ångest och distrahera paniken som kom i samband med sömnbristen. Efter ett par månader insåg jag att det fanns en berättelse bakom all ångest.

Så jag började att fila. Justera, fixa och trixa. Mejsla ut en berättelse, som utgick från mina egna tankar – och skruvades upp hundra varv.

Skrivandet skedde mestadels nattetid. Jag blev klar med ett första utkast ganska snabbt och skickade in till förlag. Det var naturligtvis för tidigt – men jag ångrar inte att jag skickade in. För trots refuseringarna fick jag många läsningar, och mycket bra input. Det fanns uppenbarligen något där.

Till slut hittade jag ett förlag, men förlaget gick i konkurs.

Därför blev det självpublicering. Min avsikt var att få ut boken, eftersom jag kände vemod över att något jag lagt ner så mycket tid på inte skulle nå läsarna. Jag fick ut boken – och jag hittade läsare. Jag fick bra kritik. Mestadels. Sedan hörde Månpocket av sig och meddelade att de ville göra pocket.

Hur overkligt det än kändes då, så är vi nu framme vid det faktum att boken finns att köpa i pocketformat. Jag hoppas såklart att många läser – och gillar. Tunneln i slutet av ljuset är annorlunda mot många andra svenska thrillerböcker. En del kommer att gilla det, andra kommer att tycka att språket är för hackigt, handlingen för mörk.

Men jag är nöjd. Och imorgon går nästa bok till tryck.

Köp pocketboken hos Adlibris eller hos Bokus. Eller i närmaste fysiska bokhandel!

Mördarens väg till redaktör

Mörker, tystnad och full aktivitet. Men skrivarlivet rullar vidare; nu väntar redigering och publicering av nästa bok: Mördarens väg.

Det har varit tyst på bloggfronten den sista tiden. Semester är en anledning – fullt upp på skrivfronten och på jobbet en annan.

lr_mo%cc%88rdarens-va%cc%88gI veckan skickade jag iväg det som ska bli min andra roman, Mördarens väg, till min redaktör Annika. Nu väntar någon eller några veckors ovisshet innan manuset kommer åter. Kanske fullt av rödmarkeringar, kanske fullt av saker att förbättra.

Förhoppningsvis fullt av saker att förbättra.

Känslan är annorlunda jämfört med när jag skrev Tunneln i slutet av ljuset. Jag har märkt av en ökad stilistisk säkerhet. Det kommer säkert från att jag har befunnit mig i huvudet på samma karaktärer under de senaste åren. Fokus har legat på andra aspekter av berättelsen; jag har gjort mer research, slitit mer med huvudkaraktären. Fäktats mot dialogerna.

Tunneln var en berg-och-dalbana känslomässigt. Jag hade stora problem med nattsömnen under processen. Mördaren har varit mer stabilt arbete. Helger, resor, kvällar, hotell. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att skrivprocessen saknat de dramatiska svängarna, de sömnlösa nätterna och den krypande ångesten.

Den nya boken kommer ut i april månad. Men innan dess, i mars, kommer Månpockets utgåva av Tunneln i slutet av ljuset. Klart är att det blir en spännande vår!

Om Det döda hjärtat

Slutet av fjolåret var produktivt. Dels redigerade jag min debutroman Tunneln i slutet av ljuset (utkommer i april) men det pågick även annat kreativt arbete.

Tillsammans med Sara Olsson, som tidigare gett ut bland annat Våga välja eget spår och Huvudrätt: mental träning för alla, skrev jag under hösten och vintern på en berättelse. Den berättelsen är nu färdigskriven och redo att möta världen.

Våra vägar korsades efter att jag någon gång under fjolåret skrev att jag var intresserad av att skriva tillsammans med någon. Sara hittade (och läste!) mitt blogginlägg och konstaterade i ett mejl att våra stilar påminde om varandra. Och på den vägen är det.

Resultatet av höstens skrivande heter Det döda hjärtat. Det är en psykologisk spänningsroman om hur två människor – varav en har det stora intresset att mörda människor – träffas på Internet och hur deras relation utvecklas.

Vad väcker ditt döda hjärta till liv?

Skrivandet är i denna stund färdigt. Visserligen återstår visst putsande, men de som läst vårt manus har gett väldigt positiv feedback. För läsaren väntar en blandning av blodtörst, desperation och andra mänskliga drivkrafter.

Självklart kan ni följa arbetet här på Den döda zonen.

Extern länk: www.saraolsson.se

Under sömnlösa nätter

Det är under de sömnlösa nätterna jag skapar bäst. Åtminstone var det så för ett par år sedan. Nu sitter jag här, mitt i natten, och funderar: ska jag skapa något eller ska jag bara låta bli?

Det är något visst med mörkret och vad det bär med sig. Nätterna ska spenderas sovande, men när man inte lyckas behöver de fyllas med något annat.

Ord, oftast.

Funderingar, annars.

Det bästa, åtminstone för mig, är när funderingarna omsätts till ord. Natten – och kanske mörkret – befolkas av andra ord än vad dagen gör. Orden är renare, närmare kärnan, känslan. Möjligen själen.

Denna natt, en av de första nätterna av ett nytt år, ringer tystnaden mest högljutt. Ingen kreativitet visar sig. Jag letar i hörnen, i de dolda skrymslena, men hittar inget. Därför skriver jag ett inlägg på bloggen istället, tänker att det kanske sätter igång något.

Ett skrivskred, ett tankeskred, ett ordskred.

Inget dyker upp så jag sätter mig och sorterar projekt istället. Skrivprojekt, jag har flera stycken aktiva sådana. Trivs bäst när det är fullt upp; när all dödtid kan fyllas med något annat, tänkbara bokstäver och kombinationer av ord.

I mörkret, det som välkomnar skapandet och skjuter ifrån sig ljuset, där befinner jag mig. Och kanske, bara kanske, hittar jag en liten idé. Kanske, bara kanske, sätter jag mig och skriver på något välbekant för mig, obekant för er andra.

På återseende.

Den långa väntan på ett korrektur

Jag går i väntans tider. Det jag väntar på är det första riktiga korrekturet av min roman och bara tanken på att det lär dyka upp gör mig både glad och skitskraj.

Glad, eftersom jag inser att berättelsen blir ännu bättre, starkare, tydligare, tack vare en granskning eller fem. Skitskraj eftersom det kommer att framkomma svagheter, upprepningar, kanske rentav språkliga missöden och småkatastrofer. Kommer det att vara mycket? Är jag egentligen skitdålig på att skriva? VAD KAN JAG EGENTLIGEN?!

Frågorna är många. Ovissheten stor. Självförtroendet i obalans.

Därefter: Nästa runda av textarbetet. Och när man arbetar heltid och har familj kan det förstås bli en del problem att hitta tid. Men under hela arbetet med romanen har nätterna varit min vän (ovän?) och kanske får det bli så även under redigeringen. Tiden utvisar.

Parallellt pågår såklart också annat. Som att spika titeln. Vem vet, jag kanske kommer att återkomma i den frågan här på bloggen. Input är, som bekant, av godo. Oftast.

Redigering pågår

Jag älskar att redigera min egen text och är överraskande prestigelös med det jag skriver. Det har inte alltid varit så, men i samband med mitt romanprojekt har något hänt – prestigen har försvunnit. Kanske beror det på att så många läst det jag skrivit, gett feedback; positiv så väl som negativ.

Alltså är det inte konstigt att jag är upprymd över att ha ett förlag. Att utgivningen är spikad till i vår betyder att redigeringsarbetet kommer att bli intensivt. Det är ren lyx, jag gillar känslan att texten kommer att bli ännu bättre härifrån och framåt.

En kvalificerad gissning är att nästa omgång korrektur från redaktören kommer att vara omfattande. Det blir många kvällar framöver som lär ägnas åt texten och det helvete som kan omge den; intriger att putsa, gestaltning att förbättra, skeenden att avväga.

Lägg till detta att jag faktiskt har detaljer som ännu inte är skrivna; jag har genomfört en del researcharbete som inte blivit klart förrän i dagarna, vilket innebär att det är helt frånvarande i texten. En utmaning, såklart. Men jag vet redan hur jag ska foga in kunskapen.

Alltså är jag positiv just nu. En lördagkväll innan korrektur landar. Jag får anledning att återkomma med känsloläget när redaktören hör av sig…

Det ser lovande ut för mitt manus

Det ser lovande ut för ett av mina manus; det jag skrivit färdigt (okej, det blir aldrig färdigt…). I dagarna hoppas jag att det händer saker på förlagsfronten. Diskussioner har förts, allting känns bra. Men det är som alltid så att de sista detaljerna också måste falla på plats.

Eftersom jag skrivit och putsat på det aktuella manuset i snart tre år vore det oerhört skönt att få ut det under 2016, och därefter också kunna fokusera på övrigt skrivande. För det finns, såklart, fler projekt. Egentligen ser jag inget som helst problem i att arbeta med flera projekt samtidigt, även om det ibland kan göra sinnet lite kluvet.

Hur fungerar ni andra som skriver, har ni flera texter igång samtidigt eller fokuserar ni på en text i taget för att kunna ägna er helhjärtat åt den?