Etikettarkiv: Självpublicering

Från självpublicering till förlag

Mina två första böcker självpublicerades via Type & Tell. Det har gått bra, varit både kul och spännande, men nu är det dags att prova på mer traditionell utgivning. Psykologen, min tredje spänningsroman, utkommer hos Constant reader under våren 2018.

Förväntningar. Ett spöklikt och lätt obehagligt ord. Vad tänker jag om att lämna självpublicering bakom mig – har jag några förväntningar? (Jag själv anmärker: nu är det ju inte så att jag lämnar det bakom mig helt och hållet, jag lär ju återvända)

Å ena sidan känns det kul och inspirerande att ha ett förlag som tror på mig. Å andra sidan, försvinner makten över stora delar av produktionen. Men allt är på gott och ont, förstås.

Med en förläggare/redaktör i ryggen (alltså inte inopererad, utan mer som en stödfunktion) ges större möjligheter att bearbeta texten, eftersom jag tidigare själv anlitat och bekostat en duktig redaktör. Hos ett förlag finns dessutom möjligheter för visst PR-arbete. Tänk: ”Dryg skåning med monstruösa självtvivel skriver bok om en nedbruten man som söker sanningen” eller dylikt. Fett med sälj där.

Den första skillnaden mellan förlag och självpublicering hittills? Framförhållningen. Men det var å andra sidan ingen nyhet för mig. Förlag rättar in sig i produktions- och säljcykeln kring böcker på ett annat sätt än man gör som självpublicerad.  Och det är bra, för alla parter. Men – det är en prövning för min otåliga själ.

DET ÄR TIO MÅNADER TILL BOKEN KOMMER UT! (uttalas med gäll, skrikig röst)

När jag medverkade i grymma podden Skriv en bestseller – eller en annan bok pratade jag just om tidsaspekten. Att det finns en rutin, en årsplanering, att anpassa sig till. Du kan, t.ex., inte mejla eller ringa till återförsäljarna när som helst på året och förvänta dig att de sitter med inköp just där och då.

Nå, åter till huvudfrågan. Vad kommer förlagssteget att innebära för mig? Kanske ingenting alls.

En av fördelarna med ett litet förlag lär vara att man hamnar nära produkten. På ett stort förlag finns gigantiska maskinerier, informationsavdelningar, marknad, försäljning, feta krav på avkastning. Direktörer med cigarr och drink i näven. På små förlag, med tillhörande små resurser, är det fortfarande ett lagarbete. Visst vill man göra vinst – men ingen kommer att skjuta dig om du inte spräcker miljonvallen.

Som den pessimist jag är har jag bestämt mig för att vara försiktigt optimistisk. Ni som känner mig vet å andra sidan att denna lite blyga optimism brukar gå över i ren prestationsångest ganska snart.

Allt är med andra ord precis som det ska vara.

Världens mest osynliga författare

Ibland härskar man över världen, ibland blir man trampad på. Ibland är man färgstark och ibland genomskinlig. Ibland är man lovande, spännande och edgy, men oftast är man bara Världens mest osynliga författare.

Författarlivet erbjuder höga berg och djupa dalar. Det finns mängder att lärdomar att dra. En av dem: du är mer osynlig än du tror att du är!

Som författare är det lätt att dras med i en destruktiv spiral när man upptäcker hur svårt det är att nå ut med det man skriver. Både förlagspublicerade och självpublicerade författare lider naturligtvis av denna snurrighet: spiralen ner i självkänslans avgrund.

Jag tänker på ett ord.
Ordet är FÖRVÄNTNINGAR.

Att vara författare innebär att ha egna förväntningar på sin text (skit i alla andras!). Det kan vara förväntningar kring försäljning, kring recensioner, eller helt enkelt bara kring att synas någonstans där boken passar in. En signering här, en kultursida där, en bokblogg och en mässa i bästa fall.

Det svåra?
Att ha rimliga förväntningar.

Det är svårare att sälja sin bok än vad du tror, och då räknar jag ändå med att de flesta är tämligen pessimistiska redan från början.

Jag är ingen matematiker. Det ska gudarna veta. Men jag skulle ändå vilja beskriva det så här: ta all pessimism du kan uppbåda. Multiplicera den med fyra. Där någonstans borde du ligga i förväntningsnivå.

Ta också den arbetsinsats du tänkt lägga ner på din bok och multiplicera lika många gånger. Du är närmare resultatet.

(Ja, jag är verkligen en muntergök, men jag sov dåligt i natt så jag är ursäktad)

Allt varierar såklart en del beroende på om du ligger hos förlag eller ej. Och – dessutom – vilken genre du skriver inom. Om du faller utanför den kommersiella ramen? Well, don’t quit your day job.

Låt mig ta det bästa exempel jag vet: mig själv.

Med två självpublicerade böcker i ryggen, Tunneln i slutet av ljuset och Mördarens väg, har jag börjat skörda frukterna av mitt hårda arbete.

Och som jag skördar!

Min första bok togs, överraskande och mycket glädjande, av Månpocket. De såg något som stack ut från mängden, men det var naturligtvis en chansning från deras sida. Traditionella svenska spänningsläsare är inte jättesugna på att läsa böcker om livets RIKTIGA mörka sidor. Särskilt inte om de är skrivna av Random Obskyr Okänd Snubbe (ROOS).

Åter till skördandet.

I mars släpptes pocketutgåvan av Tunneln! Det går… sådär.
Boken ligger inte på topp 100 i pocketförsäljning hos Adlibris.

I mitten av april släppte jag Mördarens väg! Det går … sådär.
Boken ligger inte på topp 100 (pocket exkluderade) hos Adlibris.

Kontentan är alltså, ungefär, att det är jävligt svårt. Kontentan är också, att man inte ska bli helt knäckt av att det är trögjobbat. Åter hamnar vi på ordet förväntningar. Är jag överraskad av svårigheten att sälja mina böcker?

Svar: nej. Jag är självpublicerad, jag skriver obekvämt mörka böcker, jag har tappat bort mitt glamourfilter och jag har inte råd att satsa på PR-arbete. Kommer jag att lägga mig ner och dö – sluta skriva och ge upp? Skulle inte tro det (obs: för mig är skrivandet också en hantering av min ångest)!

Som självpublicerad är det PR-biten som är allra svårast. Det finns helt enkelt ingen som jobbar med att viska ditt namn i viktiga människors öron. Det är också just den biten (viskandet) som gör att jag funderar över att inte självpublicera nästa bok.

Känner ni igen er? Vädra gärna er självtvivel i kommentarsfältet – jag är med er.