Etikettarkiv: Simon Beckett

Mellandagsintervjun: Simon Beckett

Karaktärerna och de dödliga detaljerna; två av de starkaste kännetecknen i Simon Becketts framgångsrika författarskap. När 2014 går mot sitt slut passar Den döda zonen på att intervjua Beckett, just nu aktuell med den lika psykologiska som välskrivna thrillern Gården.

Simon Beckett är född, uppvuxen och bosatt i Sheffield, England; en stad som – enligt Simon själv – är ”mycket grönare än vad folk tror”. Hans böcker utspelar sig dock på andra platser, i strävan att förhålla sig objektivt till miljöerna där historierna utspelar sig.

beckettHans bakgrund är spretig. Efter sina universitetsstudier arbetade han under en tid med fastighetsförvaltning innan livet tog honom till Spanien, där han arbetade som lärare i Engelska. Efter vistelsen i Spanien försökte han att livnära sig som musiker, innan pennan tog över. Journalistiken blev hans hem.

Sitt stora genombrott fick han med sina kriminalromaner med rättsantropologen David Hunter i huvudrollen. Den senaste boken, Gården (Stone Bruises, min anm.) är dock en så kallad standalone-thriller och faller utanför serien om Hunter.

Hur kom du på idén att skriva Gården?
– Jag fick faktiskt idén till boken redan innan jag skrev min första Hunter-deckare, Dödens kemi (Chemistry of Death). Jag försökte mig på att skriva den i flera omgångar, men det var alltid något som inte riktigt funkade så det slutade alltid med att jag lade den åt sidan.

Fram till nu, det vill säga?
– Ja, jag hade inte tänkt skriva den nu heller, egentligen, utan det bara blev så när jag satt och researchade för en ny Hunter-deckare. Jag kom på mig själv med att börja tänka på berättelsen igen, och det var lite motvilligt som jag började skriva på den.

Hur menar du?
– Egentligen förväntade ju folk sig att jag skulle skriva en ny bok om Hunter, så det var svårt. Fast allt eftersom att idéerna och tankarna föll på plats blev det omöjligt att motstå. Så jag tog en paus från min serie – och jag tror att det har varit helt rätt beslut.

gardenSimon Beckett erkänner att det kändes skönt och befriande att kunna skriva något som inte krävde så mycket research som hans Hunter-serie gör. Däremot är han osäker på om det är lättare eller svårare att skriva i en serie eller att skriva en fristående bok.
– Det har ju sina fördelar och nackdelar. Men visst var det skönt att skriva en bok som jag haft i skallen under så lång tid. Jag behövde inte skapa en helt ny story eller nya karaktärer, eftersom jag utvecklat det under längre tid.

– Men. Å andra sidan. Att hitta och ersätta passager som inte fungerar i en äldre berättelse är knappast lätt heller, konstaterar Beckett.

Det har annars varit ett ganska hektiskt år för honom. En knäskada har hållit honom hemma, men det är med glädje han sett Gården nå bokhandeln och läsarna. Mottagandet har varit gott. Jag frågar hur han förhåller sig till kritik, såväl negativ som positiv.
– Jag gillar såklart positiv kritik bättre än negativ. Och tacksamt nog har Gården fått mestadels god kritik. Men jag försöker ändå att hålla mig lite på avstånd från kritiken, även om den är bra. I slutändan är en recension bara en persons upplevelse och uppfattning av boken. Det är inte hälsosamt att bli allt för besatt av kritik.

Vilka är de vanligaste frågorna du brukar få när du träffar läsare?
– Den vanligaste frågan är när nästa David Hunter-bok kommer ut. Många är också nyfikna på om det kommer att bli någon TV-serie av böckerna. Jag brukar svara att jag skriver så fort jag bara kan – och att det funnits en hel del intresse från TV, men inget konkret ännu.

Jag skulle vilja fråga om du håller på United eller Wednesday (stadens två stora fotbollslag)?
– United, tyvärr. Med tanke på hur de presterat den sista tiden…

Han har aldrig sett sig själv som en utpräglad kriminalförfattare, säger han. Istället skyller han på sin fantasi, som gärna funderar på de mörkare aspekterna av livet. När det gäller sin egen läsning började han inte läsa kriminalromaner förrän i tjugoårsåldern, då han fick Raymond Chandler rekommenderad. Om han själv ska rekommendera något för att få in en läsare på spänningsbanan är det en thriller han nämner:
– Thomas Harris’s När lammen tystnar. Det var länge sedan jag själv läste den, men den är både intelligent, spännande och oförutsägbar. Allt jag letar efter hos en bok!

Foto på Simon Beckett: Hilary Beckett

Julklappstips för spänningsläsaren

Det är inte försent att beställa bokklapparna. Idag tipsar Den döda zonen om deckarna du ska ge bort till den som tycker om att läsa spännande böcker.

Igår slog det mig: Nästa vecka är det julafton. Kanske hade jag glömt bort det eftersom jag numera inte jobbar med bokförsäljning. Tiden på Adlibris var en ständig koll på när sista beställning inför jul kunde ske, utskick av nyhetsbrev och annat kul.

Möjligen är jag miljöskadad, för nu tänkte jag dela med mig av lite julklappstips i sista stund. Det finns fortfarande flera dagar att beställa böcker och få leverans innan jul, så nu kör vi. Spänning för hela slanten.

livets-och-dodens-villkorBelinda Bauer – Livet och dödens villkor
Varför? För att Belinda Bauer inte verkar kunna trampa snett utan bara blir bättre och bättre. Hennes personporträtt är klockrena och berättelserna likaså. Livet och dödens villkor är lätt en av årets bästa utländska deckare.

Thomas Engström – Söder om helvetet
Varför? För att ingen annan svensk författare levererar klassisk thrilleraction som Engström. Det går inte att träffa genren bättre och både Söder om helvetet och föregångaren Väster om friheten är solida och spännande.

Christoffer Carlsson – Den fallande detektiven
Varför? Det är för jävla bra.

the-thiefFuminori Nakamura – The Thief
Varför? Är du trött på att läsa spänningsromaner som utspelar sig i Sverige och England? Pallar du inte fler amerikanska thrillers? Prova Nakamura och Tokyo Noir. Är du trött på slentrianmässiga beskrivningar? Prova Nakamura. Vill du ha en fantastisk berättelse om en hysterisk ficktjuv i Tokyos undre värld? Prova Nakamura. Är jag tydlig nog?

Elly Griffiths – The Zig Zag Girl
Varför? För att Elly Griffiths är en skicklig författare, men framför allt för att hon blåser nytt liv i sitt författarskap med denna klassiska mördarjakt i 1950-talets Storbritannien. Det är mord, magi och mysterie.

Simon Beckett – Gården
Varför? Tät, molande läsning som bådar jäkligt illa. Sakta men säkert skruvar den sitt grepp om läsaren. En ödslig gård, en mystisk familj, en man på flykt från något. Otroligt bra.

Caroline Eriksson – Inga gudar jämte mig
Varför? För att du som älskar psykologisk såväl som historisk spänning kommer att vara fullständigt fast. Denna boken, som är inspirerad av verkliga händelser, innehåller båda delar. Här ställs framför allt frågan om vad ondska är och vad som kan motivera onda handlingar.

Mons Kallentoft – Jordstorm
Varför? För att du som gillar Kallentoft kommer att upptäcka att han är bättre än någonsin. Och för att du som inte läst honom utan problem kan ta dig an boken och upptäcka en riktigt skarpsint och stundtals mörk kriminalroman.

Se där, ett gäng tips. Det finns fler riktigt bra spänningsromaner att läsa. Men ovan nämnda tips är ändå de starkaste från min sida.

Kära återseenden och förhandsläsning

Jag läste ut manuset som jag skrev om i mitt förra blogginlägg; en brittisk deckare som med allra största sannolikhet kommer att bli utgiven. Mer om det vid senare tillfälle.

the-calling-of-the-graveIgår började jag läsa The Calling of the Grave av Simon Beckett. Beckett är en av mina favoritförfattare i den brittiska deckargenren, men jag har inte läst något av honom på ett par år. Beckett’s huvudkaraktär är doktor David Hunter, som är expert på att analysera kvarlevor. Beckett, som skrivit tre böcker före The Calling of the Grave, är just nu aktuell med en stand-alone: Stone Bruises. Det lutar alltså åt att det kommer att bli lite Beckett-läsning framöver.

Böckerna om Hunter är alltid välskrivna och spännande; de funkade dock aldrig riktigt i Sverige (Minotaur gav ut två stycken) eftersom det är oerhört svårt för utländsk spänning att etsa sig fast på svenska marknaden om det inte är ohyggligt bra.

Efter läsningen av The Calling of the Grave har jag ett par andra böcker på lut. Bland dessa är en förhandsläsning av en thriller som utkommer i sommar. Det ska bli spännande att läsa; det känns som att thrillergenren har vuxit på sistone. Både i Sverige och utomlands. Många nya, duktiga, thrillerförfattare dyker upp och uppvisar precis det driv som krävs i genren.

Jag diskuterade förresten ett par thrillers häromdagen med en vän. Därför tänkte jag ta tillfället i akt att faktiskt tipsa om Andreas Normans En rasande eld – som efter lite trevande och akademiska första 50-60 sidor verkligen tar fart och blir en thriller av högsta klass (se min recension här).