Etikettarkiv: Serier

Våga begränsa antalet böcker

Jag har sagt det förut, jag kommer säga det igen:

Våga begränsa antalet böcker i en serie.

I dagarna läste jag att Michael Connelly släpper en ny Harry Bosch-deckare. Det blir den nittonde (eller tjugoförsta, beroende på hur man räknar) i ordningen. Jag har läst tio-femton stycken och älskar Bosch. Men. Jag tycker att det får vara nog nu. Vad har hänt med nyskapandet, utmaningen, variationen? Så jäkla spännande är inte Harry, numera 60+ och även om böckerna oftast håller bra klass drabbas jag av en frustrerad känsla av upprepning.

I Mars månad släpptes Anna Janssons femtonde bok om Maria Wern.
I Maj släpps Mari Jungstedts tolfte bok om Anders Knutas.
I höst utkommer den nittonde Jack Reacher-thrillern av Lee Child.
Och så vidare.

Min poäng? Att det är tråkigt, att författarna är tråkiga, och kanske framförallt att vi läsare är tråkiga – det är ju faktiskt vi som köper böckerna. Visst förstår jag att det inte är helt okomplicerat; som läsare älskar vi att identifiera oss med dem vi läser om, vi tycker om igenkänning, rutin och trygghet. Att läsa vidare i en bokserie ger oss en känsla av stabilitet – vi vet vad vi får levererat, och vi tycker som regel att det är bra.

Jag förstår tänket bakom långa bokserier; att man som författare känner trygghet i säkrad utgivning och ekonomi, att man som förlag behöver siffror, sälj och lätta pengar (förutom att de stora författarna även kostar en del i marknadsföring). Förlagsvärlden kan inte leva på chansningar, måste säkra inflödet av pengar. Det blir tacksamt att satsa på säkra kort.

Men någonstans önskar jag att det inte fungerade. Att folk tröttnade efter sjunde delen fabriksproducerad spänning. Att författarna vågade mer, bejakade den kreativa drivkraft de rimligen har. Att förlagen ställde högre kvalitetskrav. Att vi läsare faktiskt visar att vi vill ha något nytt.

Jag tycker om bokserier. Att känna igen, följa med i en karaktärs utveckling, få en djupare insikt i dess personlighet. Men för mig går den magiska gränsen vid fyra böcker: En kvartett är det perfekta formatet för den som vill följa en huvudperson.

En kvartett skapar dynamik till berättelsen; det finns en början, ett oundvikligt slut och fyra böcker ger utrymme att berätta. En (kanske på förhand?) begränsad serielängd gör även slutet ovisst. Om man läser spänning är det nämligen inte speciellt spännande om man vet att nästa bok i serien kommer ett år senare.

Eller?

Marvel Noir: Daredevil

marvel-noir-daredevilcageiron-manJag känner ett behov av att kärleksbomba ett fantastiskt fynd: Marvel Noir. Ett av mina senaste köp innan julhelgerna var Marvel Noir: Daredevil/Cage/Iron Man , som är en samlingsvolym för samtliga tre serier.

Eftersom min lästid varit begränsad på sistone har detta varit en gudagåva – läsning som har naturliga pauser efter varje tidningsnummer. Då ska jag också tillägga att jag normalt sett inte tycker om Daredevil – åtminstone har det varit så fram tills nu.

Men nu är jag kär. Jo, men ja, men jo jag är nog kär. För det är så bra, så snyggt, så mörkt att jag bara måste bli förälskad, betagen och förlorad.

Marvel Noir är precis vad det låter som – Marvelserier med mycket starkt noir-tema både i text och bild. Det är inte bara snyggt illustrerat – även storylinen är riktigt bra. Eftersom jag läst väldigt mycket Marvel i mina dagar är detta fantastiskt – ofta står nämligen superhjältegenren och stampar; men icke nu.

Så – har du minsta intresse av Marvel, noirgenren, seriealbum, illustrationer eller superhjältar så har jag egentligen bara ett råd: Köp!

”Överraskande fascinerande”

Ordningen upprätthålls alltid. Oavsett. Utan pardon.

Se där, kontentan av de 23 grafiska novelletter som samlats i albumet Ordningen upprätthålls alltid, något så coolt som en illustrerad deckare – skriven av Pär Thörn och illustrerad av en uppsjö skickliga serietecknare.

ordningen-uppratthalls-alltidTemat – den upprätthållna ordningen, förs fram på olika sätt. Alltid med döden som gemensam nämnare; döden, den oundvikliga, smärtsamma, plötsliga eller långsamma – men alltid slutliga. Döden; som kommer i många skepnader, levereras på olika sätt: gift, dränkning, pistolskott. Allt smälter samman i en orgie av död – en riktigt trevlig sådan.

Sparsam text, livfulla illustrationer – kombinationen blir överraskande fascinerande. Som läsare är det svårt att inte hänföras. Den sparsmakade texten fungerar väl med illustrationerna – på förhand befarade jag att de många olika serietecknarna skulle medföra ett rörigt, otydligt, resultat – men det visar sig vara helt fel. Istället är mångfalden av stilar en styrka som gör mig nyfiken på nästa del – nästa dos av döden.

Ordningen upprätthålls alltid är ett spännande projekt, fullt av stilsäker död. Det är en fascinerande läsupplevelse som hetsar mig att ropa efter mer. Visst är några av novelletterna svagare än andra, men eftersom längden varierar mellan 2-6 sidor gör det inget. Höjdpunkterna är nämligen desto fler.