Etikettarkiv: Säljtips

Blurbarnas mästare?

Utomlands, framför allt i USA och England (allra mest i USA) är det Big Business med författarblurbar på böcker. En författarblurb är ett citat, ofta ganska kort, där en annan författare uttalar sig positivt om en bok. En liten hyllning, if you may.

”XXX är en fantastisk bok. Spännande, tempofylld… ett måste, helt enkelt!” / Valfri författare

Det finns, så vitt jag förstår, flera författare som faktiskt tar betalt för att blurba, vilket känns lite konstigt. Men faktum är: en bra blurb från en välkänd författare drar in en och annan tvehågsen köpare som resonerar att ”om XXX tycker detta är en bra bok, så…”.

Allra vanligast är denna företeelse inom spänningsgenren, där det allt som oftast återfinns ett citat på boken. När det kommer till okända eller debuterande deckare är det nästan mer regel än undantag; då behövs lite tyngd och trovärdighet för att dra in läsarna.

Så vem är egentligen författarblurbarnas mästare? I min värld står det mellan två stycken: Stephen King och Lee Child. Dessa två figurerar ganska ofta i blurb-businessen, särskilt den sistnämnde. Nu betvivlar jag inte att båda dessa herrar läser väldigt mycket böcker, men jag fascineras av själva grejen. Och undrar över hur effektivt det är. Det skulle vara jätteintressant att se någon form av statistik (vet någon? tipsa mig!).

En annan intressant fråga är förstås: hur kommer utvecklingen att vara i Sverige? Jag har sett några exempel, men ännu är vi ljusår efter våra vänner i England och USA. Spännande. Vad tror ni?

Vad tycker jag? Nä, jag bryr mig inte nämnvärt om lösryckta citat från diverse författare, men hur resonerar ni andra? Och vilka är egentligen mest trovärdiga? Av oklar anledning håller jag exempelvis Stephen King som mer trovärdig än Lee Child (varför?). En annan av mina favoritförfattare som brukar blurba är Michael Connelly, även där anser jag trovärdigheten vara hög.

Min nyfikenhet vet inga gränser – så räkna med en uppföljning, intervju eller dylikt, i området!

Bortom bokklyschorna del 1

När man har arbetat med böcker i några år har man sett det mesta när det kommer till bokpresentationer. Jag lever i symbios med bokpresentationerna; det råder någon slags hatkärlek mellan oss. Mest kärlek, i ärlighetens namn. Bokpresentationerna är mitt verktyg. Min uppgift är att ta fram det centrala, intressanta eller konkreta ur en lång text och göra den kort. Jag upphör inte att fascineras av dessa presentationer, även om de väldigt sällan överraskar mig.

En viktig del i mitt arbete är att berätta om böcker i väldigt kortfattad text. För att kunna korta ner längre texter behöver man hållpunkter. Något att gripa tag i, luta sig mot. När man arbetar med böcker som man i många fall inte själv läst är sagan (boktexten, min anm.) allt man har. Det gäller att läsa, läsa, fundera och sedan svara på frågan: Hur ska jag sälja in denna boken till en potentiell kund? Vad är det intressanta, vad är det viktigaste att förmedla?

Noterbart viktig talang: Förmågan att mynta klichéartade uttryck.

Här kommer därför en liten lathund, eller guide, till vad som egentligen menas med ett antal uttryck i bokpresentationer, baksidestexter eller framför allt säljtexter. Jag håller mig främst till spänningsgenren, då den är min hemvist och största måltavla för fascination – och för att jag själv svänger mig med massor av dessa härliga uttryck på en daglig basis.

1. ”XX är en tät berättelse om…”

En tät berättelse är naturligtvis inte en berättelse om en ubåt eller om pengar. En tät berättelse är en text som är motsatsen till spretig. En tät berättelse innehåller väl genomarbetad text, ofta framknådad av utmärkta redaktörer. En tät berättelse är också något som håller ditt intresse uppe, som inte tillåter ditt fokus att vandra åt olika håll. En tät berättelse är ofta spännande att läsa och ger ett solitt intryck – det är bra grejor, helt enkelt.

Exempel: Gone Girl av Gillian Flynn

2. ”XX är en pusseldeckare …”

Nej, det är inte en deckare om att lägga pussel. En pusseldeckare är en klassisk utredningsdeckare. Ett brott begås, någon utreder det. Det är förhör, obduktioner, dörrknackning, alibin. Visualisera ett stort pussel utspritt på ett bord; varje pusselbit är en ledtråd som leder fram till gåtans/brottets lösning. Det är väldigt centralt att det finns någon med nån slags polistitel inblandad i boken, gärna poliskommissarie, polisinspektör eller något liknande.

Exempel: I mörkrets skugga av Peter Robinson

3. ”XX är en tempostark thriller …”

Tänk på Bruce Willis. Tänk på Bourne-filmerna. Tänk på film över huvudtaget. En tempostark thriller är en filmisk berättelse som i vissa fall faktiskt gör sig bättre på, tja, filmduken. Det kan vara en varningsklocka; om man bara kan lyfta fram tempot är det förmodligen något annat som saknas, även om undantag finns.

Dåligt exempel: Det mesta av Robert Ludlum (som ju faktiskt är bättre som Bourne-film)

4. ”XX är en nervkittlande spänningsroman …”

Alright, läser du detta kan det finnas en psykopat i boken – eller åtminstone någon central figur med starka psykopatiska drag. En nervkittlande bok är ofta en thriller eller psykologisk thriller. Det är oklart vilka nerver som kittlas – och hur – men kontentan är att det förmodligen är rätt spännande mellan varven. Ofta får man ett par härliga twists and turns av handlingen på köpet. Boken är ofta kommersiell och vem vet, kanske filmatiseras den snart?

Exempel: Paranoia av Joseph Finder

5. ”… en knivskarp berättelse om …”

Det säger sig själv, något som är knivskarpt innehåller minst ett mord, gärna flera (ej nödvändigtvis med kniv). Just begreppet knivskarp är fantastiskt användbart inom spänningsgenren, men trots det vill man vara ganska restriktiv med användandet av ordet, eftersom det ofta – med rätt – tolkas som något positivt. Så, om man läst boken och gillar den – eller om man har stor anledning att tro att den är rätt okej, då kan man använda knivskarp. Det kan vara frågan om riktigt bra personporträtt, eller bara en, så att säga, ”vass” story.

Exempel: Betraktaren av Belinda Bauer

Det finns massor och åter massor med fler uttryck som man kan läsa i bokpresentationer och säljtexter – varje exempel är fantastiskt på sitt sätt. Räkna med en återkomst till detta ämne framöver.

Jag googlar: Adrenalinpumpande

Ett av mina absoluta favorituttryck för att beskriva en bok är Adrenalinpumpande. Det finns få uttryck som säger så mycket om en bok som just det ordet, och jag har använt det många gånger för att sälja in en bok. Dessutom har jag för mig att det är många, många fler än jag själv som använder ordet – ofta. Så jag googlar.

Antal resultat: 25,100

Överraskande nog innehas inte söklistans förstaplats av en boksida, utan av en blogg som refererar till Borås Djurpark (!). Hög överraskningsfaktor i det resultatet; Adrenalinpumpande är inte direkt det första ord jag skulle associera med djurparken.

Första bokresultatet?
Sidan 14. Jag upprepar – sidan 14. Och det är inte en thriller utan en true story.

Detta får mig att dra en gigantisk slutsats: Det är bara jag som älskar uttrycket adrenalinpumpande. Och min illusion om att det är en vanlig beskrivning av böcker i genren deckare och thrillers får sig en rejäl törn.

Justerar man sökningen till +adrenalinpumpande +bok blir resultatet strax över 5,000 träffar. Men redan på sjätte plats hittar jag… min egen blogg. Och visst är det ett ökat antal bokrelaterade söksvar, men inte översvallande.

Kontentan: Jag får fortsätta använda uttrycket i min ensamhet.

”Det är en adrenalinpumpande thriller, en jakt på dolda sanningar där svaren bara ger fler frågor”, och så vidare.

Konsten att sälja in en thriller

Konsten att sälja in en thriller är speciell. Du måste slå an en sträng på den potentiella läsarens läsnerv. Du måste kittla, du måste fresta, du måste utlova rejält med action och/eller gåtor som ska lösas. Du måste klarlägga vilken genre boken rör sig i. Missas detta riskerar boken hamna i genremässig limbo, där förvirrade läsare förväntar sig ett drabbande livsöde, ett mäktigt epos eller en initierad skildring av något (vad som helst). Du måste förklara att det är adrenalinpumpande, högkalibrig, knivskarp eller fullmatad läsning som erbjuds.

Du måste, för att locka läsare, ge en anledning till varför man ska lämna vardagstristessen för att spendera flera timmar i en bok man inte vet något om. Detta gäller naturligtvis alla genrer, men inte lika starkt som thrillers. Här snackar vi spänna musklerna, sålla agnarna från vetet och aktivera köpknappen. Du måste besvara läsarens febrila fråga: VAD HANDLAR DET OM?!?!?

Så, hur göra för att sälja in en thriller på den Stora Marknaden?

Här följer de mest effektiva uttrycken du bör svänga dig med om du vill att din bok ska sälja som en riktigt bra thriller bör. Observera att du gärna får blanda flera av dem; men någonstans går smärtgränsen – låt oss säga max tre uttryck per bok:

”Nu börjar en intensiv kamp mot klockan – kan de hitta mördaren/rånaren/gisslantagaren/etc innan det är försent?”

”Tillsammans är de sanningen på spåren”

”Men det visar sig att de inte är de enda som är sanningen på spåren”

”Det blir en pulshöjande kamp mot klockan… och mot de egna demonerna”.

”Under ytan döljer sig sanningar som någon till varje pris vill dölja. Men vem? Och varför?”

”Tvingas han inse att det inte finns någonstans han är säker”

”Hon trodde att hon var säker. Men tvingas inse att det förflutna alltid hinner ikapp.”

”Men vad hon inte vet är att någon följer varje steg hon tar…”

”… visar sig ha kopplingar till ett terrornätverk, som måste stoppas till vilket pris som helst”

”… är en på ytan lugn och idyllisk stad. Till en dag, då plötsligt…”

”… och snart förvandlas jägaren till villebråd”

”Ett fall sedan många år bortglömt och nedlagt. Men så en dag…”

”Jakten på sanningen leder dem in i maktens korridorer…”

Listan kan naturligtvis göras längre – kanske har ni någon egen favorit, ett uttryck eller en mening som ni tycker är ett måste om man ska sälja in en thriller?

Konsten att skriva en thriller

För ett par månader sedan skrev jag en gästkrönika till en annan blogg; den tänkte jag nu återpublicera här, något förändrad. Titeln? Konsten att skriva en thriller.

Genom åren har jag läst hundratals deckare och thrillers – få saker kan nämligen fängsla mig lika mycket som en riktigt välskriven sådan. Min läsning har lärt mig urskilja vilka teman och ingredienser som nästan uteslutande finns med i en deckare eller thriller. Jag tänkte här, lite informellt, ta upp några av dessa. Var så goda, ni kommer säkert att känna igen er!

1. Ond bråd död. Denna första ingrediens är såklart den viktigaste. Folk måste dö. Hur många spelar mindre roll, viktigare är däremot sättet de dör på. Ju mer utstuderat, desto bättre.

2. Sårade själar. Poliser, utredare, privatdetektiver och CIA-agenter är ofta känsliga. De har, i många fall, blivit utsatta för något som satt spår för evigt. Någon de älskar har dött, deras fru har lämnat dem, deras barn har blivit kidnappade, eller de har förlorat sin själ till alkohol- och pillermissbruk. De har aldrig ett okomplicerat familjeliv

3. Oväntade vändningar. En thriller är inte komplett utan en plötslig twist. Med en bra vändning kan man i presentationstexten inkludera saker som: ”De trodde att de var sanningen på spåren – men det visar sig att de haft helt fel” eller ”Det visade sig att sanningen var något helt annat än han trodde”.

4. Ett radarpar som både hatar och älskar varandra. Många deckare består av den klassiska uppsättningen man och kvinna. Ofta dras mannen med vissa sociala problem, till exempel att han blir våldsam när han är full. Oftast tycker han om musik. Kvinnan är ofta tuff, fast ändå sårbar och jordnära. Relationen mellan karaktärerna är viktig. Det börjar ofta väldigt illa, men gradvis växer ett ömsesidigt tycke fram. Mannen skall vara äldre än kvinnan. Naturligtvis.

5. Tidsjakt. Ingen thriller är komplett utan kampen mot klockan. Tiden måste jagas – hela tiden – överallt – oförtrutet. Mördaren måste hittas innan han slår till igen. Bovarna måste fångas innan de spränger en bomb – igen. Kidnapparna måste hittas innan de gör allvar av sina hot. Och så vidare.

6. Omvända perspektiv. Någon gång under berättelsens gång måste förutsättningarna ändras. Den som jagar måste bli jagad. Mördaren måste få upp spåret på polisen. Detektiven måste bli lite för engagerad i fallet, och till slut slukas. Det måste förekomma hot, helst mot huvudpersonens nära och kära.

7. Ett öppet slut. Ingen deckare eller thriller ger ett trovärdigt intryck om den inte lovar mer läsning. Läsaren måste finna en trygghet i att det potentiellt kan komma tio böcker till med samma huvudpersoner. Komplicerade relationer måste utvecklas, fler lik måste hittas, fler utredningar måste få plötsliga vändningar och mer tid måste jagas!

Se där, en rad viktiga ingredienser i nästan varje framgångsrik deckare och thriller. Jag har naturligtvis missat flera – kanske kan ni bidra med några? Fritt fram!