Etikettarkiv: Rebus

Recension: Ian Rankin – Saints of the Shadow Bible

”Rankin skapar bra dynamik mellan Rebus och Fox”

När chefsåklagaren i Skottland vill granska ett gammalt fall är det dåliga nyheter för John Rebus. Rebus har en historia, en tillhörighet sedan trettio år tillbaka. The Saints of the Shadow Bible var en grupp poliser som svor en ed att spela efter sina egna regler. Nu riskerar flera av dem att påverkas starkt av en ny granskning.

saints-of-the-shadow-bibleSamtidigt hittas en ung kvinna medvetslös efter en bilkrasch på en övergiven väg. Kvinnans pojkvän visar sig vara justitieministerns
son. Snart står Rebus med händerna fulla – samtidigt som ingen vill prata.

När Rebus nemesis – Malcolm Fox vid internutredningen – får upp ett spår i fallet blir det skarpt läge. Samtidigt vill Rebus gamla kollegor gärna att han ska leva upp till sina gamla löften. Situationen är allt annat än hållbar. Trycket ökar.

Att väva in Malcolm Fox och John Rebus i samma bok är svårt. Rankin har försökt förut, och inte nått hela vägen. Nu är det nära. Det skapas en bra dynamik, Rebus och Fox relation utvecklas och förändras genom denna bok, de ges båda utrymme att växa. Just samspelet och dynamiken de två emellan är en av bokens största behållningar. Rebus kan sin karaktärsteckning, sin dialog och sin polisjargong. Han går inte på tomgång, vilket är ett gott tecken.

Det är bra driv i storyn, som dock är både komprimerad och komplicerad och boken lider lite av ett svagt slut. Men det är en pigg och inspirerad Rankin vid pennan, och det lovar mer.

Köp boken hos Adlibris

Recension: Ian Rankin – Standing in another man’s grave

”Rankin är framgångsrik av en anledning”

Ian Rankin. A9-mördaren. Mystiska SMS. Försvunna kvinnor. Skottland. Trots detta: Naturlig skepsis. 

rankinEn pensionerad polis kan inte lägga av och gör comeback – har vi hört den förut? Ian Rankin kan inte släppa John Rebus, som är åter i Standing in Another man’s Grave. Hjältar som lever för länge brukar bli rätt träiga och trots att jag (nästan) älskar Ian Rankin kände jag inte direkt hurra hurra, jag tror detta blir överjävligt bra när jag skulle börja läsa.

Sedan snubblar man rakt in i det faktum att Ian Rankin är framgångsrik av en anledning. En anledning som varken stavas utseende, PR, bakgrund eller timing. En anledning som stavas skicklighet. Ian Rankin är jävligt skicklig. Han kan sina pusseldeckare, han kan sin dialog, han kan sin story.

Handlingen cirkulerar kring försvunna kvinnor och en mor som hittat kopplingar som aldrig polisen gjort. Kopplingar som leder Rebus in på snåriga motorvägar, ut på ödsliga hedar, in på sunkiga pubbar och ner i Edinburghs undre värld. Han gillar inte det han upptäcker.

Men det gör jag. Jag blir trött när författare mjölkar sina huvudpersoner, bok efter bok, utan att hålla stilen. Därför undkommer Rankin utan större problem. Visst, handlingen skulle kunna ha mer driv, mer blod, mer svett och ångest – men det gör inget. Jag läser så gärna ändå och det kommer du som gillar brittiska deckare också att göra.

För dig som hellre läser på svenska: Minotaur ger ut boken i september.