Etikettarkiv: Peter Robinson

Revolutionens barn – Peter Robinson

Jag brukar ju lektörsläsa åt ett par förlag, närmare bestämt Minotaur och Forum. Nu hade jag faktiskt missat att en av de senaste böckerna jag lektörsläste kommit ut på svenska. Det handlar om Peter Robinsons senaste, Revolutionens barn.

Egentligen har jag aldrig varit någon större fan av Robinson, även om jag lärt mig att uppskatta hans detaljerade berättarstil. Som bekant har jag en fallenhet för betydligt mörkare och blodigare berättelser, men undantag finns alltid.

För er som gillar kriminalromaner av det klassiskt brittiska stuket är boken ett säkert köp.

Köp boken hos Adlibris.

Min personliga recension av boken återfinns här.

Författare jag inte har läst

Tiden.
Bristen på tid.

Inte ens den mest luttrade av spänningsläsare hinner läsa allt. Faktum är, att det finns många spänningsförfattare som jag inte läst ett ord av, inte fått chansen att bli besatt av.

Skammen.
Bristen på tid.

En del väljer jag bort av den enkla anledningen att de inte passar mig. Eftersom tiden – framför allt lästiden – är begränsad finns ingen anledning att läsa sådant som man är övertygad om att man inte kommer att gilla.

Fördomarna.
Bristen på tid.

Jag är till exempel ingen jättestor anhängare av så kallad ”mysdeckare”. Därför läser jag ganska få sådana, även om jag ändå kan känna flåset när jag läser vissa böcker av Ann Cleeves, Peter Robinson, med flera. Men, låt oss bara se sanningen i vitögat. Jag är mer av en hårdkokt deckarläsare.

En klyscha? En karikatyr? En klichéartad manlig läsare?

All of the above. Men det finns som sagt spänningsförfattare som jag ännu inte läst – som jag är sugen på att läsa. Tyvärr är en del av dem direkt pinsamma att inte ha läst om man kallar sig deckarälskare. Så vilka är de?

1. Elizabeth George
Att jag inte läst något av denna brittiska deckarlegend är ett mysterium. Varför? Ingen aning. Böckerna är ganska ofta omfångsrika och jag är lätt allergisk mot alla deckare som är mer än 400 sidor tjocka.

2. Ninni Schulman
Varför har jag inte läst Ninni? Varför? Jag har inget svar. Eller, jo, jag skyller på förlagens utgivningslistor. Ninnis deckare släpps ofta samtidigt som någon annan bok jag ”måste läsa” och därför behandlar jag henne orättvist. Det är…orättvist. Bättring ska ske.

3. Johan Theorin
Nä, jag har inte läst Theorin. Säger ni att jag är en falsk deckarälskare? Jag vet! Men det blir heller aldrig av. Jag skyller åter igen på tidsbrist och dålig timing från förlagen. I höstas, exempelvis, var jag ju tvungen att läsa så mycket annat. Men skam den som ger sig. Johan, din tid kommer.

4. Jussi Adler-Olsen
Dansk dynamit. Danskt gemyt? Dansk dundersuccé. Jag har ingen aning – för jag har inte läst ett ord av det han skrivit. Hur man kan ha missat en av nordens främsta (enligt alla rapporter) deckarförfattare är höljt i dunkel. Förmodligen fick jag upp ögonen lite sent, och faktum är att senaste boken, Alfabethuset, fått ganska svaga recensioner och därför inte gett mig incitament nog. Så är det.

5. Lars Kepler
Precis, exakt, ni läser rätt. JAG HAR INTE LÄST LARS KEPLER. Alla har läst Kepler, alla! Folk som älskar deckare, folk som hatar deckare, folk som aldrig läser böcker, folk som alltid läser böcker. Men inte jag. Det är inte så att jag hört något dåligt om paret Kepler – snarare tvärtom. Men jag har aldrig känt begäret. TROTS att det enligt uppgift kan vara ganska blodiga ingredienser.

Så där har ni det. Min bekännelse. Mina brister. Författarna jag inte läst, men vill läsa. Det finns fler. Ska 2014 bli året då jag läser ikapp?

Bortom bokklyschorna del 1

När man har arbetat med böcker i några år har man sett det mesta när det kommer till bokpresentationer. Jag lever i symbios med bokpresentationerna; det råder någon slags hatkärlek mellan oss. Mest kärlek, i ärlighetens namn. Bokpresentationerna är mitt verktyg. Min uppgift är att ta fram det centrala, intressanta eller konkreta ur en lång text och göra den kort. Jag upphör inte att fascineras av dessa presentationer, även om de väldigt sällan överraskar mig.

En viktig del i mitt arbete är att berätta om böcker i väldigt kortfattad text. För att kunna korta ner längre texter behöver man hållpunkter. Något att gripa tag i, luta sig mot. När man arbetar med böcker som man i många fall inte själv läst är sagan (boktexten, min anm.) allt man har. Det gäller att läsa, läsa, fundera och sedan svara på frågan: Hur ska jag sälja in denna boken till en potentiell kund? Vad är det intressanta, vad är det viktigaste att förmedla?

Noterbart viktig talang: Förmågan att mynta klichéartade uttryck.

Här kommer därför en liten lathund, eller guide, till vad som egentligen menas med ett antal uttryck i bokpresentationer, baksidestexter eller framför allt säljtexter. Jag håller mig främst till spänningsgenren, då den är min hemvist och största måltavla för fascination – och för att jag själv svänger mig med massor av dessa härliga uttryck på en daglig basis.

1. ”XX är en tät berättelse om…”

En tät berättelse är naturligtvis inte en berättelse om en ubåt eller om pengar. En tät berättelse är en text som är motsatsen till spretig. En tät berättelse innehåller väl genomarbetad text, ofta framknådad av utmärkta redaktörer. En tät berättelse är också något som håller ditt intresse uppe, som inte tillåter ditt fokus att vandra åt olika håll. En tät berättelse är ofta spännande att läsa och ger ett solitt intryck – det är bra grejor, helt enkelt.

Exempel: Gone Girl av Gillian Flynn

2. ”XX är en pusseldeckare …”

Nej, det är inte en deckare om att lägga pussel. En pusseldeckare är en klassisk utredningsdeckare. Ett brott begås, någon utreder det. Det är förhör, obduktioner, dörrknackning, alibin. Visualisera ett stort pussel utspritt på ett bord; varje pusselbit är en ledtråd som leder fram till gåtans/brottets lösning. Det är väldigt centralt att det finns någon med nån slags polistitel inblandad i boken, gärna poliskommissarie, polisinspektör eller något liknande.

Exempel: I mörkrets skugga av Peter Robinson

3. ”XX är en tempostark thriller …”

Tänk på Bruce Willis. Tänk på Bourne-filmerna. Tänk på film över huvudtaget. En tempostark thriller är en filmisk berättelse som i vissa fall faktiskt gör sig bättre på, tja, filmduken. Det kan vara en varningsklocka; om man bara kan lyfta fram tempot är det förmodligen något annat som saknas, även om undantag finns.

Dåligt exempel: Det mesta av Robert Ludlum (som ju faktiskt är bättre som Bourne-film)

4. ”XX är en nervkittlande spänningsroman …”

Alright, läser du detta kan det finnas en psykopat i boken – eller åtminstone någon central figur med starka psykopatiska drag. En nervkittlande bok är ofta en thriller eller psykologisk thriller. Det är oklart vilka nerver som kittlas – och hur – men kontentan är att det förmodligen är rätt spännande mellan varven. Ofta får man ett par härliga twists and turns av handlingen på köpet. Boken är ofta kommersiell och vem vet, kanske filmatiseras den snart?

Exempel: Paranoia av Joseph Finder

5. ”… en knivskarp berättelse om …”

Det säger sig själv, något som är knivskarpt innehåller minst ett mord, gärna flera (ej nödvändigtvis med kniv). Just begreppet knivskarp är fantastiskt användbart inom spänningsgenren, men trots det vill man vara ganska restriktiv med användandet av ordet, eftersom det ofta – med rätt – tolkas som något positivt. Så, om man läst boken och gillar den – eller om man har stor anledning att tro att den är rätt okej, då kan man använda knivskarp. Det kan vara frågan om riktigt bra personporträtt, eller bara en, så att säga, ”vass” story.

Exempel: Betraktaren av Belinda Bauer

Det finns massor och åter massor med fler uttryck som man kan läsa i bokpresentationer och säljtexter – varje exempel är fantastiskt på sitt sätt. Räkna med en återkomst till detta ämne framöver.

Recension: Peter Robinson – Children of the Revolution

children-of-the-revolution”Kommer inte att göra många besvikna”

Peter Robinsons kriminalromaner om kommissarie Banks är stilbildande. Robinson är känd för sina deckare, fyllda till bristningsgränsen av beskrivningar, atmosfärer och miljöer.

I Children of the Revolution hittas en man död på järnvägsspåren nedanför en bro. Han har femtusen pund på fickan, vilket är konstigt eftersom han annars lever på existensminimum. Flera år tidigare blev han avskedad från sitt universitetsjobb på grund av påstådda sexuella trakasserier.

För Alan Banks blir det snabbt tydligt att fallet är känsligt. Inte bara finns det flera intressanta personer med koppling till den döde mannen, men uppenbart är också att det finns önskemål från högre ort om att han inte ska lägga näsan för mycket i blöt. Något som givetvis får motsatt effekt.

Jag tycker att det är befriande att läsa Peter Robinson med jämna mellanrum. Eftersom jag personligen mest läser hårdkokta deckare blir det ett avbrott. Ett gemytligt, välskrivet och ganska spännande avbrott. Visst, Robinsons böcker är inget för de som söker pulserande, tempokittlande action – men för den som tycker om deckare ur den klassiskt brittiska skolan är det ett både klokt och bra val. Children of the Revolution kommer inte att göra många besvikna.