Etikettarkiv: Paula Hawkins

Recension: Graeme Cameron – Normal

Den blurbas av Lee Child och erbjuder en spännande och svårsläppt historia. Normal av Graeme Cameron är en psykologisk thriller som surfar vidare på psykopatvågen inom spänningslitteraturen.

normalNär jag läser Normal tänker jag på tre saker.

För det första misstänker jag att författaren, i likhet med mig, har The Collector av John Fowles som en av sina favoritböcker. Det är bara en känsla. Och kanske en likhet, även om Cameron inte tangerar Fowles’ geni och författande.

För det andra tänker jag att Graeme Cameron förmodligen gillar TV-serien The Fall, som av en händelse råkar vara en av mina favoritserier. Kanske är det så att han inspirerats, kanske inte.

För det tredje tänker jag att boken är ännu en i genren psykologiska thrillers – en genre som fått en pånyttfödelse den sista tiden (tack Gone Girl för det).

Bokens berättare är en helt vanlig person. Nå, vanlig på så sätt att han lever ett – till det yttre – ordnat och NORMALT liv. Så är det förstås inte, för i källaren under sitt hus samlar han på unga kvinnor, som han kidnappar och håller fångna. Han är kalkylerat ond, medveten om sin ondska och har en stark drivkraft.

Allting är för honom helt självklart. Fram till en dag, då han träffar en person som förändrar allt.

Normal är vad som i bokvärlden kallas för en bladvändare; en rapp och spännande thriller som är svår att lägga ifrån sig. Det handlar förstås inte om någon större litterär händelse utan boken är vad man förväntar sig: underhållande.

Skeendet berättas utifrån huvudkaraktären och ibland är det riktigt vasst, stundtals ganska humoristiskt. Men ibland blir det pladdrigt, dock aldrig så pass pladdrigt att man tappar intresset. Karaktärerna är intressanta men känns aningen stereotypiska i sitt agerande – och som rutinerad thrillerläsare blir jag inte speciellt överraskad.

Ändå: Normal är lättmotiverad och underhållande läsning. Det är en bok som rider på vågen med den sympatiske psykopaten, även om den inte når upp till samma nivåer som Paula Hawkins Kvinnan på tåget eller Caroline Kepnes Du.

 

Recension: Paula Hawkins – Kvinnan på tåget

Psykologisk spänning med bra driv gör ingen besviken. Den döda zonen har läst Paula Hawkins omtalade thrillerdebut Kvinnan på tåget.

Hopplösheten har ett namn. Det namnet är Rachel.

Rachel är en kvinna vars liv är slaget i spillror.
Hon dricker för mycket alkohol och det vet hon om.
Hon har har blivit lämnad av sin man men inte kan sluta kontakta honom om dagarna. Nätterna.
Hon är nedgången, flyr in i fantasivärldar för att lindra tristessen. Ljuger.

kvinnan-pa-tagetVarje morgon åker hon samma tåg. Inte för att hon har ett arbete, utan för att hon vill ge sken av att hon har ett. Hon har fått kicken efter för mycket krökande. Men tåget åker hon ändå, och varje dag stannar det vid samma rödljus för mötande tågtrafik. Ett stenkast bort ligger en idyllisk radhuslänga. Hennes förflutna.

Varje morgon fångar hon glimtar av ett lyckligt liv från ett av radhusen. En man, en kvinna, vackra och framgångsrika. Hon döper dem. Hon fantiserar om hur deras liv är. Hon lär känna dem. Till en dag, då hon plötsligt ser något som välter omkull allt. Ett par dagar senare är allt kaos och kvinnan i huset försvunnen.

Och Rachel vet inte vad som hänt, men är rädd för att hon är inblandad på något sätt.

Kvinnan på tåget är en omtalad thrillerdebut, blurbad och hajpad. ”Årets Gone girl”, proklameras i en recension. Och jag värjer mig, eftersom dylika stämplar och epitet brukar falla platt. Och visst, liksom Gone Girl är det en thriller, en skickligt skriven sådan. Men Kvinnan på tåget handlar om en annan slags sönderfall, en annan slags missbruk och relationer.

Det är spännande och drivet. Tempot är högt, kapitlen föredömligt korta, språket ledigt. Som läsare är det svårt att inte dras med. Som psykologisk thriller är det skarpt skrivet, det är inte heller speciellt konstigt att filmrättigheterna redan är sålda. Men det jag nästan uppskattar mest är att det också är ett porträtt av en människa som mår dåligt, som lider av en ohälsosam besatthet och ett missbruk som är svårt att kontrollera.

Kvinnan på tåget är den perfekta läsningen för dig som gillar rapp, psykologisk spänning. Det är läsning för dig som uppskattar Harlan Coben eller Gillian Flynn.

Köp boken!