Etikettarkiv: Mördarens väg

Att lyckas som författare – 5 lärdomar och tips på vägen

Allt började med en mardröm. Jag hade ångest och skrev på ett manus om nätterna. På jobbet dagdrömde jag om ett nytt liv; närde visioner om succéförsäljning, utlandslanseringar, ekonomisk trygghet och att lyckas som Författare™.

Det skulle inte bli lätt, det förstod jag. Jag var beredd på att vägen skulle vara full av gropar.

Våren 2016 självpublicerade jag Tunneln i slutet av ljuset. Ett år senare fortsatte jag med Mördarens väg, en spegling av debuten. Ungefär samtidigt gav Månpocket ut en pocketutgåva av Tunneln och allt var frid och fröjd; succén ett faktum.

Eller?

Vad är egentligen succé? Succé är att lyckas skriva färdigt en bok eller att någon över huvud taget läser den. Succé är också när man som självpublicerad blir upplockad av Månpocket.

Men lika många, eller fler, aspekter av mitt författarskap har inte blivit succé.

Mina böcker är inga kioskvältare. Och här krävs genast ett förtydligande: jag vill inte skriva en kioskvältare, jag vill skriva något som ger mig ekonomisk frihet att skriva mer.

Jag har (knappt) tjänat några pengar på det jag skrivit. Agenturerna har motat iväg mig, jag har blivit refuserad fler gånger än jag minns. Jag har förvisso signerat böcker i en bokhandel en gång, men då var det efter tjat och det var bara mina kompisar som dök upp för att handla.

Så. Jag tänkte dela med mig av fem lärdomar. Misstag jag begått sedan jag började skriva.


  1. Att skicka in manus för tidigt

Jag vet inte hur många ”färdiga” versioner jag hade av Tunneln i slutet av ljuset. Jag skickade nämligen in manus så fort jag satt vad jag trodde var sista punkten. Inga språkgranskningar, inga lektörer, ingenting. Och jag blev såklart refuserad. Läst, förvisso, men refuserad. I ett par fall fick jag bra refuseringar, i några fall endast standardmejl. Tack och hej, vi vill inte ha dig. Du är tråkig och ointressant. 

Det är varken konstigt eller ovanligt att skicka in för tidigt. Herregud, utan stötvis entusiasm vore skrivandet 100% masochism istället för bara 75. Men en sak att tänka på är att du, genom att skicka in för tidigt, riskerar att trötta ut förlaget i förväg. De orkar inte läsa fyra olika versioner av det du skrivit. Även om det är jättebra, åtminstone enligt dig och dina snälla lektörer. Så: andas. Läs igen. Redigera. Läs igen. Andas.

  1. Att inte anlita korrekturläsare

När jag gav ut Tunneln och Mördarens väg blev jag dumsnål vid fel tillfälle. Det kostar rätt mycket cash att anlita redaktör, formgivare, tryckeri och distribution. Det är inte kul – och det svider för varje tusenlapp. Men jag snålade på fel saker.

Det mest påtagliga var att jag inte anlitade en extra korrekturläsare efter att redaktören gjort sitt arbete och jag gjort mitt. Jag litade på att jag själv skulle se alla språkliga fel – jag menar jag har ju arbetat som journalist och skribent i femton år! Jag kvävs av skratt (nu). Naturligtvis var det en idiotisk tanke. Sådana kan leda till recensioner som denna:

Poängen är alltså: de flesta av oss är inte professionella språkgranskare och redaktörer. Då kan det vara väl värt pengarna att faktiskt betala någon för att gå igenom det du skrivit en extra vända.

  1. Att inte behärska Facebookannonsering

Inget förlag sköter min annonsering. Men i ren desperation har jag annonserat på Facebook i hopp om att sälja en massa böcker. Host host. Nä, jag har inte sålt en massa böcker, men däremot sponsrat Facebook med rätt mycket pengar.

Lärdom: (Nästan) inte en jäkel kommer att köpa din bok via en Facebookannons om du är A/ okänd eller B/ inte tillräckligt duktig på att paketera erbjudandet och optimera annonser. Dessutom är det lätt hänt att man glömmer avaktivera en annons och därmed tvingas betala, låt säga, fem tusen spänn extra. Eller sju.

Facebook kan funka grymt för att sälja en bok. Men läs på. Eller fråga någon som jobbar med annonsering i sociala medier, till exempel en sambo. Var inte för stolt. Att sälja är en konst.

  1. Att bara mejla, inte ringa

Som självpublicerad (och framför allt som debutant) är det ingen som vet vem du är. Det är inte heller någon som bryr sig. Kanske är du skitduktig? Eller hur.

Allra, allra minst bryr sig traditionella medier – åtminstone om du inte har något unikt att komma med – eller är känd, åtminstone från ett matlagningsprogram. Jag, som hatar att prata i telefon, inriktade mig på att mejla. Men det vet ju i princip alla; att få mejl när man redan har en full inbox är kanske det värsta som finns i hela världen. Att få samtal från någon som skrivit en bok, som vill sälja in den, är bara det näst värsta.

  1. Att inte vara glad eller stolt

Varje såld bok är en kamp. Jag är varken Läckberg, Lapidus eller Kallentoft och det är inte du heller. Detta faktum innebär att det är lite, lite, svårare att sälja böcker. Men ändå: du har skrivit en bok! En bok! Per definition betyder det att du är rätt grym.

Som okänd, eller som självpublicerad, kommer ingenting gratis. Inte ens etablerade författare kan ”räkna med” försäljning. Så poängen är: njut medan det går. Var glad när någon köper din bok! Var glad när någon säger att den var bra! Var glad bara av att se din bok i bokhandeln. För det är oerhört lätt att glömma bort det där med glädjen. Och hur kul är det? Bara att lyckas skriva en bok är något att vara stolt över; det spelar ingen roll om den säljer eller inte. Den är din. Och den försvinner aldrig.

Så, börja eller fortsätt skriva. Någon gång kanske vi båda tjatat in oss på samma signering någonstans. Då ses vi.

Om ni blivit nyfikna på mina böcker hittar ni dem exempelvis hos Adlibris.

Världens mest osynliga författare

Ibland härskar man över världen, ibland blir man trampad på. Ibland är man färgstark och ibland genomskinlig. Ibland är man lovande, spännande och edgy, men oftast är man bara Världens mest osynliga författare.

Författarlivet erbjuder höga berg och djupa dalar. Det finns mängder att lärdomar att dra. En av dem: du är mer osynlig än du tror att du är!

Som författare är det lätt att dras med i en destruktiv spiral när man upptäcker hur svårt det är att nå ut med det man skriver. Både förlagspublicerade och självpublicerade författare lider naturligtvis av denna snurrighet: spiralen ner i självkänslans avgrund.

Jag tänker på ett ord.
Ordet är FÖRVÄNTNINGAR.

Att vara författare innebär att ha egna förväntningar på sin text (skit i alla andras!). Det kan vara förväntningar kring försäljning, kring recensioner, eller helt enkelt bara kring att synas någonstans där boken passar in. En signering här, en kultursida där, en bokblogg och en mässa i bästa fall.

Det svåra?
Att ha rimliga förväntningar.

Det är svårare att sälja sin bok än vad du tror, och då räknar jag ändå med att de flesta är tämligen pessimistiska redan från början.

Jag är ingen matematiker. Det ska gudarna veta. Men jag skulle ändå vilja beskriva det så här: ta all pessimism du kan uppbåda. Multiplicera den med fyra. Där någonstans borde du ligga i förväntningsnivå.

Ta också den arbetsinsats du tänkt lägga ner på din bok och multiplicera lika många gånger. Du är närmare resultatet.

(Ja, jag är verkligen en muntergök, men jag sov dåligt i natt så jag är ursäktad)

Allt varierar såklart en del beroende på om du ligger hos förlag eller ej. Och – dessutom – vilken genre du skriver inom. Om du faller utanför den kommersiella ramen? Well, don’t quit your day job.

Låt mig ta det bästa exempel jag vet: mig själv.

Med två självpublicerade böcker i ryggen, Tunneln i slutet av ljuset och Mördarens väg, har jag börjat skörda frukterna av mitt hårda arbete.

Och som jag skördar!

Min första bok togs, överraskande och mycket glädjande, av Månpocket. De såg något som stack ut från mängden, men det var naturligtvis en chansning från deras sida. Traditionella svenska spänningsläsare är inte jättesugna på att läsa böcker om livets RIKTIGA mörka sidor. Särskilt inte om de är skrivna av Random Obskyr Okänd Snubbe (ROOS).

Åter till skördandet.

I mars släpptes pocketutgåvan av Tunneln! Det går… sådär.
Boken ligger inte på topp 100 i pocketförsäljning hos Adlibris.

I mitten av april släppte jag Mördarens väg! Det går … sådär.
Boken ligger inte på topp 100 (pocket exkluderade) hos Adlibris.

Kontentan är alltså, ungefär, att det är jävligt svårt. Kontentan är också, att man inte ska bli helt knäckt av att det är trögjobbat. Åter hamnar vi på ordet förväntningar. Är jag överraskad av svårigheten att sälja mina böcker?

Svar: nej. Jag är självpublicerad, jag skriver obekvämt mörka böcker, jag har tappat bort mitt glamourfilter och jag har inte råd att satsa på PR-arbete. Kommer jag att lägga mig ner och dö – sluta skriva och ge upp? Skulle inte tro det (obs: för mig är skrivandet också en hantering av min ångest)!

Som självpublicerad är det PR-biten som är allra svårast. Det finns helt enkelt ingen som jobbar med att viska ditt namn i viktiga människors öron. Det är också just den biten (viskandet) som gör att jag funderar över att inte självpublicera nästa bok.

Känner ni igen er? Vädra gärna er självtvivel i kommentarsfältet – jag är med er.

Mördarens väg till redaktör

Mörker, tystnad och full aktivitet. Men skrivarlivet rullar vidare; nu väntar redigering och publicering av nästa bok: Mördarens väg.

Det har varit tyst på bloggfronten den sista tiden. Semester är en anledning – fullt upp på skrivfronten och på jobbet en annan.

lr_mo%cc%88rdarens-va%cc%88gI veckan skickade jag iväg det som ska bli min andra roman, Mördarens väg, till min redaktör Annika. Nu väntar någon eller några veckors ovisshet innan manuset kommer åter. Kanske fullt av rödmarkeringar, kanske fullt av saker att förbättra.

Förhoppningsvis fullt av saker att förbättra.

Känslan är annorlunda jämfört med när jag skrev Tunneln i slutet av ljuset. Jag har märkt av en ökad stilistisk säkerhet. Det kommer säkert från att jag har befunnit mig i huvudet på samma karaktärer under de senaste åren. Fokus har legat på andra aspekter av berättelsen; jag har gjort mer research, slitit mer med huvudkaraktären. Fäktats mot dialogerna.

Tunneln var en berg-och-dalbana känslomässigt. Jag hade stora problem med nattsömnen under processen. Mördaren har varit mer stabilt arbete. Helger, resor, kvällar, hotell. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att skrivprocessen saknat de dramatiska svängarna, de sömnlösa nätterna och den krypande ångesten.

Den nya boken kommer ut i april månad. Men innan dess, i mars, kommer Månpockets utgåva av Tunneln i slutet av ljuset. Klart är att det blir en spännande vår!