Etikettarkiv: Margee Kerr

Den döda zonen intervjuar: Margee Kerr

”Jag hängde över kanten, fasthakad i en sele, 117 våningar upp i luften. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.”

Scream – Chilling Adventures in the Science of Fear. Så lyder titeln på sociologen Margee Kerr’s färska bok. Boken är en studie i rädsla; vad är rädslan, varför reagerar vi som vi gör – och varför söker vissa aktivt upp rädslan? Den döda zonen intervjuar Margee för att höra berättelsen bakom boken.

Vad skrämmer dig? Vad skrämmer mig? För egen del blir jag skiträdd av skräckfilmer, ormar och höga höjder. Andra människor triggas av helt andra saker – något som Margee Kerr tar upp i sin bok.

Scream – Chilling Adventures in the Science of Fear är en resa över flera kontinenter i jakt på rädslans essens. Margee Kerr åker, bokstavligen, jorden runt för att söka svar och förklaringar till vad som faktiskt är otäckt. På vägen passar hon på att göra en del rätt läskiga grejor. Den första frågan är därför självklar.

När är den senaste gången du var skitskraj?
– Det måste ha varit när jag var uppe i CN Tower i Toronto. Jag hängde över kanten, fasthakad i en sele, 117 våningar upp i luften. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.

Margee Kerr, ScareHouse

Margee Kerr, ScareHouse

Margee Kerr har varit fascinerad av rädsla under hela sitt liv. I boken förklarar hon en del av anledningarna till att rädslan attraherar henne så starkt; känslan av att kliva utanför sitt skyddande skal och bara följa sina instinkter utan tanke på annat. Hon utvecklar för mig:
– När jag är i en säker och kontrollerad miljö gillar jag de fysiska reaktionerna; att känna mig uppfylld av energi. Men jag gillar också känslan efteråt, att ”ha gjort något”. Det är skönt att kliva ur sin tänkande hjärna ibland och bara känna sig primal.

Jag hatar att bli skrämd, fast jag älskar ju det ändå. Hur är det för din del, är det enbart kärlek från din sida?
– Nej, jag hatar också det, i vissa kontexter. Till exempel om jag går genom en skog i mörkret och börjar föreställa mig alla otäcka saker som kan ligga och vänta. Jag vet ju att det bara är min hjärna som spelar spratt, men när jag väl börjar tänka i de banorna kan jag omöjligen vända tillbaka…

Arbetet med boken, säger Margee Kerr, tog ungefär två år och involverade både resor och mer traditionell research; akademiska avhandlingar och vetenskapliga skrifter.

Jag har hört talas om en hel del tråkig research. Men det här med åka jorden runt och bli skrämd låter allt annat än tråkigt…
– Ja, det var ju fantastiskt på många sätt, men i perioder var det också tråkigt. Akademiska artiklar är inte direkt spännande, alltid. Även om innehållet kan vara väldigt fascinerande.

I boken diskuterar Margee Kerr både hjärnans faktiska reaktioner på rädsla, men också kroppens fysiska reaktioner. Hon förklarar vad som händer, i vilken följd, och varför. Och hon utför till och med experiment på besökare av spökhuset hon arbetar på.

Hur kom det sig att du började skriva boken?
– Jag började jobba på ScareHouse 2008. Sedan dess har jag försökt att förstå varför människor söker sig till skrämmande aktiviteter. Efter att jag samlat in en massa data tänkte jag att jag lika gärna kunde skriva ner allt! Att jag sedan fick möjligheten att resa runt och uppleva så många saker på egen hand var en bonus.

Under resan, som tog Margee till bland annat Japan, Colombia och Kanada, upplevde hon flera skrämmande saker; ett övergivet fängelse som sägs vara hemsökt, världens brantaste berg-och-dalbana, slumområdena i Bogotá. Jag frågar vilken av alla upplevelserna som kommer att stanna kvar hos henne längst.

– Förmodligen mitt besök till Aokigaharaskogen vid foten av Mount Fuji i Japan. Det var vackert, tyst och nästan som en helt annan värld.

screamAokigahara har kallats för ”Självmordsskogen” på grund av de många självmord som begås i området. Längs stigarna i skogen finns skyltar som påminner eventuellt självmordsbenägna om att tänka på sina familjer, inte göra något förhastat.
– Jag tror att besöket där påverkade mig så starkt eftersom jag på sätt och vis ville att det skulle göra det. Jag ville komma närmare mina egna känslor kring döden och mina egna rädslor, berättar Margee Kerr.

Människor blir skrämda av olika saker. Men en som arbetar professionellt med rädsla och att skrämma folk; är den personen mindre lättskrämd?
– Jag har faktiskt väldigt känsliga reflexer för plötsliga händelser… så om det händer något jag inte förväntar mig så hoppar jag fem meter upp i luften!

En del är rädda för clowner, andra för häxor, höjder, trånga utrymmen. Vad skrämmer dig mest?
– Ärligt talat, min egen hjärna och kropp. Och tanken på att jag inte skulle kunna göra vad jag ville på grund av fysiska begränsningar.

En av de mest intressanta delarna i Scream är resonemanget kring ”fight or flight”, alltså hur man reagerar inför obehagliga eller otäcka saker. Flyr man eller stannar man kvar och kämpar. För spökhus som specialiserar sig på ”riktiga” skådespelare, tänker jag, måste det finnas en viss risk att man slår an fel toner.
– Det kan hända, och händer ibland, att besökare instinktivt råkar slå till en skådespelare, men det är lätt att förstå när det bara är en olycklig händelse och när det är en avsiktlig sådan. Alla skådespelare på dessa ställena vet hur man håller en ”säkerhetsbubbla” runt sig.

Alla människor upplever ju rädsla olika. Men, varför är det egentligen så? Går det ens att förklara?
– Det handlar i grund och botten om individen och deras utveckling, deras upplevelser. Hur de påverkats av omgivningarna, både genetiskt och psykologiskt. En del människor har upplevt saker som stärker känslan av att det är kul att bli skrämd medan andra är tvärtom, det är en del av förklaringen.

– Men till viss del kan det helt enkelt också handla om preferenser. Det är som musik. En del människor gillar jazz, andra rock’n’roll. Det är bara så det är.

Förresten måste jag fråga; vilken är den läskigaste berg-och-dalbanan du åkt?
– Förmodligen Eejanaika, 4-d-banan på Fuji-Q highland i Japan.

Läs Den döda zonens recension av boken

Köp boken

Recension: Margee Kerr – Scream

Vad skrämmer skiten ur dig – och varför? Den döda zonen läser och fascineras av Margee Kerr’s bok Scream: Chilling Adventures in the Science of Fear, en studie i hur rädsla fungerar. Varför söker vi upp rädslan – och vad gör den med oss?

Jag älskar berg-och-dalbanor, skriker fortfarande som en skrämd tonåring när det går brant utför. Jag hatar höjder, mitt värsta minne är från när jag åkte hissen upp i Eiffeltornet. Jag hatar rysarfilmer eftersom de ger mig kramp i själen.

screamMargee Kerr har alltid fascinerats av rädslan och vad den gör med oss människor. I Scream: Chilling Adventures in the Science of Fear, tar hon med läsaren på en resa in i rädslans värld. Varför blir vi rädda, hur reagerar vi, vad händer i vår hjärna? Hur kommer det sig att vissa söker kickar, men andra undviker dem?

För att berätta om, eller möjligen söka upp, rädslans sanna natur ger sig Kerr ut på en resa som tar henne runt jorden. Hon besöker platser som alla, var och en, beskrivs som skrämmande; världens brantaste berg-och-dal-bana i Tokyo, ett övergivet fängelse i amerikanska södern, ett spökhus i Colombia. Hon klättrar ut på CN Tower i Toronto för att möta höjdrädslan och besöker Aokigahara i Japan, en skog känd för att så många begår självmord där.

Så vad hittar hon under sin resa? Berättelsen är både fascinerande och spännande. Margee Kerr berättar om människans hjärna, instinkter och vetenskapen kring rädsla på ett sätt som blir lättförståeligt – och medryckande.

För mig – som fascineras av saker som skräms – är det en väldigt stark och bra läsupplevelse; jag spenderar flera timmar på Youtube och Google efter att jag läst ut boken, ett betyg så gott som något. Rekommenderad läsning!

Köp boken!

Fotnot: Inom några dagar kommer Den döda zonen att publicera en intervju med Margee Kerr!