Etikettarkiv: Lina Bengtsdotter

Recension: Lina Bengtsdotter – Annabelle

Nyss utnämnd till Årets svenska deckardebut under Crimetime Specsavers Award – Annabelle är en bok det pratats om. Den döda zonen läser boken och sveps med i ångestfylld nostalgi.

Det är alltid speciellt att återvända till hembygden. Känslan är svår att beskriva; minnen av framgångar, motgångar, pinsamheter och självklarheter. Känslor. Vi lämnar våra hemstäder eller byar av en anledning. Det kan vara kärlek, karriär eller bara en längtan att åka någon annan stans, prova på ett nytt liv.

Ibland hittar vi det. Ibland inte. Därför gör det också olika ont när vi återvänder, blir påminda om det vi uppnått, eller inte.

annabelleSå när jag läser Annabelle är det någonstans i denna nostalgiska ångestdimma jag hamnar. För Lina Bengtsdotter skriver om att komma tillbaka, om att konfronteras av minnena, goda som onda, och om att försöka att få perspektiv eller bara kontroll över sitt eget liv.

Annabelle är namnet på en sjuttonårig flicka som försvinner. Men vad har hänt henne; har hon blivit bortförd, mördad eller kanske bara lämnat Gullspång, den håla hon tröttnat på? Hon har alltid gått sina egna vägar och därför lägger anhöriga och polisväsende ett pussel som uppenbarligen saknar bitar.

Återvändaren, i det här fallet, är inspektör Charlie Lager. En gång lämnade hon Gullspång; sedan dess har hon inte återvänt. Nu tvingas hon, tillsammans med sin kollega, ta tag i fallet med den försvunna Annabelle. Frågan är bara om hon pallar – eller om minnena och den kvävande känsla som uppstår när hon återser hembygden – tillåter henne?

Omedelbart jag börjar läsa boken inser jag att detta är en bok jag kommer att gilla. Berättandet flyter tryggt framåt, väver fina mönster och balanserar mellan miljö, karaktär och handling på ett balanserat sätt. Karaktärerna tilltalar.

Och så är det vemodet. Jag fastnar i vemodet.

De som känner mig blir naturligtvis inte överraskade av detta. Jag läser om Annabelle, om att komma hem. Trots att jag tycker det är obekvämt vill jag stanna kvar. Faktum är att jag gärna skulle ha ännu mer vemod i berättelsen. Den slår an en ton i mig; är skarp och spännande och känslosam. Det är ett sant nöje – om än ett stundtals vemodigt nöje – att läsa Lina Bengtsdotters berättelse.

Köp boken hos Adlibris.