Etikettarkiv: Lektörsläsning

Allting trasigt ska bli helt

Ibland får man möjligheten att läsa en bok innan den släppts. För mig händer det lite då och då, något som inte är speciellt konstigt eftersom jag jobbat rätt mycket som lektör.

allting-trasigt-ska-bli-heltDet är alltid kul, men vissa gånger är det roligare än andra. Under förra månaden släpptes den tredje delen i Johanna Mos serie om Helena Mobacke; Allting trasigt ska bli helt. Jag hade förmånen att få läsa boken innan den gavs ut, och även att komma med synpunkter och reflektioner.

Det är svårare att läsa en bok och därefter återkoppla direkt till författaren. Mer personligt, förstås. Men det känns på något sätt extra viktigt att verkligen få fram det man tänkte och tyckte, eftersom det hjälper författaren.

Jag har inte hunnit läsa slutresultatet ännu, men ser fram emot det. Berättelsen var bra redan när jag läste den, därför känns det spännande nu. Johanna Mo har ett språk som jag tycker om och för den som inte läst och upptäckt henne rekommenderar jag ett köp av den kombinerade pocketutgåva som finns av de två första delarna.

Och därefter även köpa nya boken, förstås.

Konsten att ignorera ett manus

Jag brukar agera lektör åt ett par förlag, något som är både intressant och roligt. För det mesta. Men just nu har jag ett manus liggande – ett manus som förmodligen känner sig mäkta ignorerat.

Det är inget fel på manuset, tvärtom. Det är ganska bra läsning.
Däremot är det rätt mycket annat här i livet just nu; manuset hamnar ganska långt ner i prioriteringen som måste göras. Vi håller på att flytta, vilket alltid tar mer tid än man tror. IKEA är en välsignelse – och en förbannelse, ty att sitta och montera en bäddsoffa är inte det mest stimulerande man kan göra en söndag eftermiddag.

Hur som helst. Manus.
Jo, det är ju så – att jag skulle haft läst färdigt manuset idag. Det är tveksamt om jag hinner. Som tur är känns det som bra läsning, vilket betyder att jag snart kan prioritera upp det och läsa färdigt. Men lite bekymrad är jag.

Jag liksom vandrar förbi den där luntan med papper, sneglar lite, men fortsätter att ignorera.
På väg någonstans, någon annanstans, med tidsbristen i bakhasorna.