Etikettarkiv: Lars Kepler

Bokrea 2015: Tips om bästa deckarfynden

Ingen som är bokintresserad har väl missat att Bokrean är igång. Som alltid bjuds ett digert urval av fantastiska, mindre bra och helt värdelösa böcker ut till priser som är svåra att motstå. Den döda zonen tar din hand och guidar dig ut i readjungeln – vilka är fynden inom spänning, deckare och thrillers?

Vi börjar med det bästa.

I år kan man köpa tre av fyra delar i David Peace’s väldigt mörka och hårdkokta Yorkshirekvartetten. Det är bara den fjärde och sista boken som saknas, men både 1974, 1977 och 1980 går att köpa i pocketutgåva. Priset är skämtsamt billigt, så det går inte att undgå köp. Den fjärde delen, 1983, har inte utkommit i pocket ännu. Den som verkligen vill läsa kan såklart köpa inbunden till ordinarie pris.

jag-var-dora-suarezOch när vi ändå är inne i det beckmörka så tipsar jag om Jag var Dora Suarez av Derek Raymond, en helvetisk och psykotisk berättelse. Obehagligt, om än inte lika grafiskt, blir det i Lars Keplers Stalker. En författare som aldrig väjer för det jävliga är för övrigt Sharon Bolton, vars Odödlig nu kan köpas på rean. Johanna Mo skrev att Döden tänkte jag mig så, och inte heller där väjs det för uppgivenhet och frustration.

Jag vore väl en idiot om jag inte tipsade om Gillian Flynn och Gone Girl, men förmodligen har alla redan läst den. Då tipsar jag hellre om hennes Mörka platser som handlar om ärren efter ett fasansfullt mord och varför inte en bok som har ett par år på nacken; Den sista safarin av Deon Meyer, som är en av mina absoluta favoriter i spänningsgenren. Här snackar vi Sydafrika, vildmark och elakheter.

Gillar man tempostark thrilleraction så finns det ingen anledning att väja för varken Thomas Engströms Väster om friheten eller Joakim Zanders Simmaren. Det dödas, det jagas och det är naturligtvis internationella förvecklingar och ett inferno av hemligheter. Bra grejor. Jag tycker även att alla thrillerälskare ska läsa Paranoia av Joseph Finder; filmen sög men boken är jäkligt bra.

den-osynlige-mannen-fran-salem”En jävla massa pang-pang och desperat tidsjakt” kanske inte är din grej? Då ska du läsa Elly Griffiths En orolig grav, Ian Rankins En annan mans grav (mycket gravar nu, min anm.), Christoffer Carlssons Den osynlige mannen från Salem eller varför inte Dror Mishanis Utsuddade spår. Den sistnämnde vann ju för övrigt priset som bästa översatta kriminalroman härom året och den näst-sist-nämnde vann Bästa svenska kriminalroman. Bara att läsa!

Och jag själv då? Vad kommer jag att köpa?
Jesper Ersgård: Dans med djävulen (hört bra saker)
Belinda Bauer: Ni älskar dem inte (Bauer är bäst och detta är den enda av hennes böcker jag inte har)
Daniel Akenine: 11 gram sanning (internationellt, högtempo, lovande!)

Nå. Där var lite tips från mig. Jag har säkerligen missat en hel del, men å andra sidan har jag inte koll på hela utgivningen heller. Tyvärr.

Författare jag inte har läst

Tiden.
Bristen på tid.

Inte ens den mest luttrade av spänningsläsare hinner läsa allt. Faktum är, att det finns många spänningsförfattare som jag inte läst ett ord av, inte fått chansen att bli besatt av.

Skammen.
Bristen på tid.

En del väljer jag bort av den enkla anledningen att de inte passar mig. Eftersom tiden – framför allt lästiden – är begränsad finns ingen anledning att läsa sådant som man är övertygad om att man inte kommer att gilla.

Fördomarna.
Bristen på tid.

Jag är till exempel ingen jättestor anhängare av så kallad ”mysdeckare”. Därför läser jag ganska få sådana, även om jag ändå kan känna flåset när jag läser vissa böcker av Ann Cleeves, Peter Robinson, med flera. Men, låt oss bara se sanningen i vitögat. Jag är mer av en hårdkokt deckarläsare.

En klyscha? En karikatyr? En klichéartad manlig läsare?

All of the above. Men det finns som sagt spänningsförfattare som jag ännu inte läst – som jag är sugen på att läsa. Tyvärr är en del av dem direkt pinsamma att inte ha läst om man kallar sig deckarälskare. Så vilka är de?

1. Elizabeth George
Att jag inte läst något av denna brittiska deckarlegend är ett mysterium. Varför? Ingen aning. Böckerna är ganska ofta omfångsrika och jag är lätt allergisk mot alla deckare som är mer än 400 sidor tjocka.

2. Ninni Schulman
Varför har jag inte läst Ninni? Varför? Jag har inget svar. Eller, jo, jag skyller på förlagens utgivningslistor. Ninnis deckare släpps ofta samtidigt som någon annan bok jag ”måste läsa” och därför behandlar jag henne orättvist. Det är…orättvist. Bättring ska ske.

3. Johan Theorin
Nä, jag har inte läst Theorin. Säger ni att jag är en falsk deckarälskare? Jag vet! Men det blir heller aldrig av. Jag skyller åter igen på tidsbrist och dålig timing från förlagen. I höstas, exempelvis, var jag ju tvungen att läsa så mycket annat. Men skam den som ger sig. Johan, din tid kommer.

4. Jussi Adler-Olsen
Dansk dynamit. Danskt gemyt? Dansk dundersuccé. Jag har ingen aning – för jag har inte läst ett ord av det han skrivit. Hur man kan ha missat en av nordens främsta (enligt alla rapporter) deckarförfattare är höljt i dunkel. Förmodligen fick jag upp ögonen lite sent, och faktum är att senaste boken, Alfabethuset, fått ganska svaga recensioner och därför inte gett mig incitament nog. Så är det.

5. Lars Kepler
Precis, exakt, ni läser rätt. JAG HAR INTE LÄST LARS KEPLER. Alla har läst Kepler, alla! Folk som älskar deckare, folk som hatar deckare, folk som aldrig läser böcker, folk som alltid läser böcker. Men inte jag. Det är inte så att jag hört något dåligt om paret Kepler – snarare tvärtom. Men jag har aldrig känt begäret. TROTS att det enligt uppgift kan vara ganska blodiga ingredienser.

Så där har ni det. Min bekännelse. Mina brister. Författarna jag inte läst, men vill läsa. Det finns fler. Ska 2014 bli året då jag läser ikapp?