Etikettarkiv: Kobo Abe

Kvinnan i sanden – jag missade

Ibland märks det att man tagit klivet från förlagsvärlden. När jag läste två böcker av japanska författaren Kobo Abe blev jag både fascinerad och frälst. Trots frälsningen missade jag att Norstedts under januari månad i år gav ut Kvinnan i sanden (The Woman in the Dunes) i sin klassikerserie. 

Nu måste jag reparera mitt misstag och köpa den översatta utgåvan.

kvinnan-i-sandenJag skrev korta recensioner av både The Woman in the Dunes och The Face of Another här på bloggen.

Att det ungefär samtidigt som dem även kom recensioner på Kvinnan i sanden i svensk media missade jag såklart helt, eftersom jag inte ens hade koll på att den dammats av och getts ut. Bland annat recenserade SvD boken med rubriken ”Ett kvävande relationsdrama”. Passande.

Så, hey, du som är sugen på att upptäcka något nytt: det är inte försent.

Recension: Kōbō Abe – The Woman in the Dunes

En klaustrofobisk och tät berättelse om hopp, förtvivlan och livets essens. Den döda zonen fascineras och förundras av The woman in the Dunes av Kōbō Abe (1924-1993).

Nthe-woman-in-the-dunesiki Jumpei studerar insekter. Han är allmänt trött på tillvaron och beger sig till kusten för att hitta en insekt som sägs trivas i sand. När han når kusten hamnar han rakt i en isolerad by som är till synes belägrad av sanddyner. Kvällen närmar sig och så även insikten att han inte har någonstans att bo.

När byborna erbjuder tak för natten accepterar han och inkvarteras hos en ensam kvinna. Hon verkar trevlig, men något är besynnerligt: människorna, deras sätt. Husen, som befinner sig i djupa hål, omslutna av sand – den enda vägen upp är via stege. Han förstår inte.

När Niki Jumpei dagen efter försöker åka hem har någon plockat bort stegen. Han är fånge i sanden. Fånge med kvinnan i sanden. Och snart går det upp för honom hur hennes tillvaro ser ut: varje dag är en kamp mot den aldrig sinande sanden, den aldrig medgörliga vinden. Febrilt söker han en utväg samtidigt som han inser att han måste falla in i rytmen för att överleva. Om det nu är det han vill.

The Woman in the Dunes är en mästerlig psykologisk roman. Känslan som löper genom hela läsningen är den av en suggestiv och klaustrofobisk hysteri. Kobo Abe’s typiska berättarstil; den faktabaserade, ganska resonerande tonen, genomsyrar allting och känns igen från The Face of Another, som jag läste nyligen.

Boken har kallats ”Kafkaesque”. Det är inte en långsökt koppling. Men det är inte jättesvåra berättelser, det finns en tillgänglighet som borde tilltala många. Själv är jag mycket nöjd över att ha upptäckt detta författarskap, även om jag borde gjort det mycket tidigare.

Recension: Kōbō Abe – The face of Another

Den japanska författaren Kōbō Abe (1924-1993) jämfördes ofta med Franz Kafka. Hans bok The face of Another sägs ha varit en stor inspirationskälla för den nutida Tokyo Noir-författaren Fuminori Nakamura i dennes arbete med Evil and the Mask. Den döda zonen har läst en suggestiv och fascinerande roman.

När en vetenskapsman får sitt ansikte förstört i en olycka slungas han in en febrig desperation. Hans fru distanserar sig från honom, han vistas bara utomhus med ansiktet dolt av bandage. Han känner sig dömd och plågad av omvärldens reaktioner och blickar.

Dömd och plågad av sin ensamhet, av sin egen hustrus illa dolda sympati.

the-face-of-anotherHan börjar fundera över sitt ansikte, över ansiktets betydelse för mänskligheten. Vilka är vi utan våra ansikten, hur påverkar våra ansikten vårt beteende, människors beteende gentemot oss? I sina studier inspireras han av uråldriga kulturer som gjort masker, blir besatt av tanken att tillverka en egen mask. Ett nytt ansikte åt sig själv.

Omsorgsfullt väger han in olika faktorer; ansiktsuttryck, form, struktur. Låser in sig själv i sitt arbetsrum, låter dagarna bli nätter, nätterna dagar. Isolerad i sitt arbete med sin mask, sitt nya jag. Snart flyter hans verklighet in i arbetet och när masken slutligen är färdigkonstruerad är han nöjd: inget avslöjar att det är en mask. Sakta men säkert förlorar han kontrollen till masken, tappar styrningen, låter sig svepas med.

Snart är han ett med masken. Men vem är det egentligen som har makten över hans beteende?

The face of Another är en påträngande suggestiv och tät berättelse; det är diskussioner, vetenskaplig diskurs, existentialism och mänskliga beteenden – allt sammanvävt till ett. Det blir, under stunder, nästan för mycket introversion och tankemönster för att man ska hänga med till fullo men det är så fantasieggande att man inte kan motstå. Att boken liknats vid Kafkas Förvandlingen är inte svårt att förstå.

Samtidigt som boken är en berättelse om en man och hans desperata situation är det givetvis också en diskussion om mänskligt beteende, utseendefixering och det inre kontra det yttre jaget. Det är fascinerande läsning rakt igenom och jag undrar varför jag inte läst Kōbō Abe förrän nu.

Köp boken hos Adlibris.

Mer japansk läsning; The face of Another

Kunde inte låta bli att lägga en ny bokbeställning i förra veckan när jag läste på lite mer om min nyfunna favorit Fuminori Nakamura. När man läser om Nakamura dyker det ofta upp referenser till Kobo Abe. Till exempel ska Nakamuras Evil and the mask vara inspirerad av Abes The Face of Another.

Alltså beställde jag både The Face of Another och The Woman in the Dunes av Kobo Abe. Och jag längtar. I Wikipediabeskrivningen står följande om Abe:

Abe has been often compared to Franz Kafka and Alberto Moravia for his surreal, often nightmarish explorations of individuals in contemporary society and his modernist sensibilities.

Behöver inte säga mer än att jag är såld. You had me at surrealistisk och mardrömslik, ungefär.

Rapport inkommer så fort böckerna levererats och läst. Under tiden läser jag Mons Kallentofts nya, Jordstorm, och förbereder en intervju med Camilla Läckberg.