Etikettarkiv: Julklappstips

Julklappstips för spänningsläsaren

Det är inte försent att beställa bokklapparna. Idag tipsar Den döda zonen om deckarna du ska ge bort till den som tycker om att läsa spännande böcker.

Igår slog det mig: Nästa vecka är det julafton. Kanske hade jag glömt bort det eftersom jag numera inte jobbar med bokförsäljning. Tiden på Adlibris var en ständig koll på när sista beställning inför jul kunde ske, utskick av nyhetsbrev och annat kul.

Möjligen är jag miljöskadad, för nu tänkte jag dela med mig av lite julklappstips i sista stund. Det finns fortfarande flera dagar att beställa böcker och få leverans innan jul, så nu kör vi. Spänning för hela slanten.

livets-och-dodens-villkorBelinda Bauer – Livet och dödens villkor
Varför? För att Belinda Bauer inte verkar kunna trampa snett utan bara blir bättre och bättre. Hennes personporträtt är klockrena och berättelserna likaså. Livet och dödens villkor är lätt en av årets bästa utländska deckare.

Thomas Engström – Söder om helvetet
Varför? För att ingen annan svensk författare levererar klassisk thrilleraction som Engström. Det går inte att träffa genren bättre och både Söder om helvetet och föregångaren Väster om friheten är solida och spännande.

Christoffer Carlsson – Den fallande detektiven
Varför? Det är för jävla bra.

the-thiefFuminori Nakamura – The Thief
Varför? Är du trött på att läsa spänningsromaner som utspelar sig i Sverige och England? Pallar du inte fler amerikanska thrillers? Prova Nakamura och Tokyo Noir. Är du trött på slentrianmässiga beskrivningar? Prova Nakamura. Vill du ha en fantastisk berättelse om en hysterisk ficktjuv i Tokyos undre värld? Prova Nakamura. Är jag tydlig nog?

Elly Griffiths – The Zig Zag Girl
Varför? För att Elly Griffiths är en skicklig författare, men framför allt för att hon blåser nytt liv i sitt författarskap med denna klassiska mördarjakt i 1950-talets Storbritannien. Det är mord, magi och mysterie.

Simon Beckett – Gården
Varför? Tät, molande läsning som bådar jäkligt illa. Sakta men säkert skruvar den sitt grepp om läsaren. En ödslig gård, en mystisk familj, en man på flykt från något. Otroligt bra.

Caroline Eriksson – Inga gudar jämte mig
Varför? För att du som älskar psykologisk såväl som historisk spänning kommer att vara fullständigt fast. Denna boken, som är inspirerad av verkliga händelser, innehåller båda delar. Här ställs framför allt frågan om vad ondska är och vad som kan motivera onda handlingar.

Mons Kallentoft – Jordstorm
Varför? För att du som gillar Kallentoft kommer att upptäcka att han är bättre än någonsin. Och för att du som inte läst honom utan problem kan ta dig an boken och upptäcka en riktigt skarpsint och stundtals mörk kriminalroman.

Se där, ett gäng tips. Det finns fler riktigt bra spänningsromaner att läsa. Men ovan nämnda tips är ändå de starkaste från min sida.

Julintervjun 2: Ulla Bolinder

Den döda zonen fortsätter sin färd mot julen och årets slut. Julintervjuerna har nått del två. Idag kollar vi läget med en rutinerad spänningsförfattare: Ulla Bolinder.

ulla bolinderUlla Bolinder debuterade som författare redan 1997. Sedan dess har hon gett ut en lång rad romaner på olika förlag och är knappast vad man kallar en rookie.

Hennes senaste spänningsroman utkom tidigare under 2014 och bär titeln Trauma, en bok som det även i dagarna blivit klart med holländsk översättning av. Boken handlar om en sjuttonårig flicka som försvinner från en fest och hittas död ett par dagar senare.

Hej, Ulla Bolinder – vilken bok ger du bort i julklapp i år och varför?

Mannen som slutade ljuga av Dan Josefsson, därför att författaren på ett skickligt och initierat sätt avslöjar sanningen och bakgrunden till denna otroliga historia om vår svenske ”seriemördare”.

Hur tycker du att deckaråret varit, har du sett några specifika höjdpunkter?

– Jag är inte så insatt i vilka deckare som har kommit ut under året, och jag har inte läst de allra senaste eftersom jag alltid köper böcker på second hand och letar efter – för mig – okända författare i hopp om att hitta något annorlunda och intressant.

– I media får man dessutom i stort sett bara information om de bästsäljande och redan etablerade författarnas utgivning, vilket ger en väldigt begränsad bild av det verkliga utbudet. För att hitta böcker utanför den breda strömfåran måste man vara väldigt aktiv själv.

Din senaste roman, Trauma, handlar om en sjuttonårig flicka som hittas död. Du berättar genom olika personers perspektiv på ett sätt som är originellt bland svensk spänningsutgivning. Berätta!

trauma– Alla mina kriminalromaner är skrivna i jag-form. Det finns ingen allvetande berättare, utan handlingen drivs framåt genom olika personers monologer och dialoger och genom dokument av olika slag. Det finns heller ingen komplicerad intrig och inga actioninslag eller andra spänningsskapande effekter i mina böcker.

– För mig är personernas känslor och levnadsförhållanden det viktigaste. Min förhoppning är att läsaren ska uppleva en sorts spänning i mötet med människorna och deras olika sätt att uttrycka sig och reagera på den situation de befinner sig i.

Du debuterade alltså som författare redan 1997. Vem är författaren Ulla Bolinder idag jämfört med då?

– Jag inledde min författarkarriär med att skriva lätt självbiografiskt, vilket jag aldrig kommer att göra mer. På den tiden tyckte jag också att det var roligt att bli uppmärksammad i media, men idag bryr jag mig inte alls om den delen. Jag är jättedålig på att prata om mig själv och mina böcker…

– När det gäller själva skrivandet tror jag inte att det har förändrats så mycket. Jag har naturligtvis fått större rutin, men jag skriver fortfarande i jag-form och låter olika personer berätta. I alla mina kriminalromaner har det hittills funnits dialoger i form av förhör, men i den senast skrivna, och i den pågående, finns det bara monologer, och det är ju en liten förändring.

Vad gör, i dina ögon, en riktigt bra spänningsroman?

– Om jag börjar med det jag tycker är tråkigt att läsa om, som till exempel yrkeskriminella, maffiatyper, MC-gäng, torpeder, internationella ligor och ekonomisk brottslighet, överdriven action och överdrivet våld, en hjälte med ”nio liv”, brott med kopplingar långt bakåt i tiden och mördarens återkommande tankar och känslor…

– …och slutar med det jag tycker är bra, som tydlig personteckning, enkel intrig, trovärdigt händelseförlopp, realistiskt skildrat polisarbete, psykologiskt trovärdig förövare – så blir nog bilden ganska fullständig. Det är alltså, förutom själva brottsfallet, ”vanliga” människor och realism som intresserar mig mest.

Vad skriver du på just nu?

– Jag har precis påbörjat min fjortonde bok, som också den är en kriminalroman. Nummer tolv och tretton är inskickade till några förlag som jag hoppas ska passa både mig och mina böcker. Men det är svårt att bli antagen, så jag hyser inga större förhoppningar om att det ska lyckas.

Inför det nya året; vad har du för förhoppningar med ditt författarskap inför 2015?

– Hittills har alla mina böcker kommit ut på små förlag, vilket har haft vissa fördelar, som till exempel större bestämmanderätt och enklare samarbetsformer.

– Nackdelen har förstås varit de knappa ekonomiska resurserna och svårigheten att nå ut. Inför 2015 hoppas jag därför att ett större förlag ska bli intresserat, alternativt att jag börjar ge ut mina böcker på egen hand. Eftersom känslan av frihet alltid har varit viktig för mig är det möjligt att ett större förlags eventuella styrning inte skulle passa mig.

Köp Ullas senaste roman Trauma hos Adlibris.

Julintervjun 1: Johanna Mo

Jul och nyår närmar sig. Det är dags att tänka tillbaka på året som gått – och se framåt mot det som ska komma. Fram till jul kommer Den döda zonen att publicera en serie intervjuer med spänningsförfattare, både svenska och utländska. Korta intervjuer om hur året sett ut, julklappstips i sista minuten och frågor kring deras aktuella böcker.

Först ut är Johanna Mo, som så tidigt som i januari 2014 utkom med Vänd om och var stilla, den andra boken (av en förmodad trilogi) med Helena Mobacke och hennes kollegor i huvudrollerna.

Hej Johanna, hur ser december månad ut för dig?
– Jag har precis lämnat in manus till nästa bok om Helena Mobacke, Allting trasigt ska bli helt. Det är första versionen som förlaget får se. Lite nervöst är det allt, att vänta på domen. Under tiden måste jag hinna ikapp med alla andra jobb jag försummade under slutet av arbetet med mitt eget manus.

Låt oss se tillbaka på året. Hur tycker du att bokåret i stort varit?
– Jag tycker att bokåret har varit bra, jag har mest läst svenskt, både spänningslitteratur och annat.

Foto Sofia RunarsdotterVad är det bästa du läst?
– Under året har jag tre favoriter. Den bästa spänningsboken jag har läst är Thomas Engströms Söder om helvetet. Den handlar om en avdankad stasiagent som infiltrerar en sektliknande grupp kristna nazister i amerikanska södern, och har en otroligt ren dramatisk kurva.

– Två andra riktigt bra böcker är Elin Boardys Mary Jones historia, som är en egensinnig roman om Long John Silvers kökspiga. Och Mara Lees Future perfect, som förutom att vara en språklig njutning och skapa en värld precis utanför gränsen för det verkliga handlar om hur det är att inte passa in i en liten skånsk by.

Du är ju inne på din tredje Helena Mobacke-bok. Vad kan läsaren förvänta sig av den kommande?
– Jag hoppas att den är ännu mer spännande. Det har i alla fall varit målsättningen. Det är det som är det svåraste rent genremässigt, att skapa det där drivet som gör att läsaren dras in och bara måste veta hur det går. Jag vill åstadkomma det, och samtidigt ge plats åt karaktärer och tematik att breda ut sig. Den här gången handlar det om ett påhittat upplopp i Skärholmen.

Julen står för dörren. Varför är boken den perfekta julklappen?
– Den är enkel att slå in, och det finns verkligen något för alla smaker.

Finns det någon speciell bok du gärna ger bort i julklapp i år?
– De tre böcker jag har som årets favoriter. Den bok som jag har gett bort flest gånger är nog Mark Haddons The Curious Incident of the Dog in The Night-Time (eller Den besynnerliga händelsen med hunden om natten som den heter på svenska). Den är skriven ur en femtonårings perspektiv, som har något slags autistisk sjukdom, och han bestämmer sig för att ta reda på vem som dödade grannfruns hund.

– Enligt Haddon själv är det inte en bok om autism utan om hur det är att vara annorlunda och att se världen på ett alldeles eget sätt, och det är just det jag tycker han visar så himla bra.

Slutligen. Vad önskar du inför det nya året?
– Det jag alltid önskar: ännu mer skrivtid. Och i andra hand: mer lästid.

Bästa vinterläsningen?

Det finns olika typer av spänningslitteratur. Det finns den blodiga, våldsamma typen – och så finns det den lågmälda, krypande, miljödrivna typen. Höstens och vinterns bästa deckarläsning återfinns i den sistnämnda kategorin.

Peter May har varit ett svart hål i mitt medvetande. Den skotske författaren har aldrig blivit översatt till svenska – förrän nu.

Svarthuset lyder titeln på en av höstens klart bästa kriminalromaner. Boken, som utspelar sig på ödsliga och vindpinade Isle of Lewis utanför Skottland, förför med sin karga landskapsbild, sin välmejslade och välberättade historia – och sina karaktärer. Om Peter May varit ett okänt namn i Sverige innan Svarthuset översatts finns alla möjligheter till ett genombrott nu. Det är garanterad kvalitetsläsning för den som tycker att deckargenren blivit urvattnad och stel.

Från Skottland till Sverige. Från Isle of Lewis till Salem.

Christoffer Carlssons Den osynlige mannen från Salem utsågs häromveckan till årets svenska kriminalroman av Svenska deckarakademin. Stil- och språksäkre Carlsson väver fram en fascinerande, uppgiven berättelse om ett mord – och en uppväxt. Med effektivt språk och en intressant huvudkaraktär i Leo Junker, levereras en kriminalroman som erbjuder oväntat högkvalitativ läsning. I mina ögon en av årets absolut bästa svenska kriminalromaner – alltså är det inget konstigt att den utsågs till just detta.

Som trogen läsare av spänningsromaner av alla typer, såväl pusseldeckare som thrillers och kriminalromaner, blir man extra glad när man snubblar över de riktiga guldkornen. Det är ett välkänt faktum att deckarutgivningen är stor i Sverige. I många fall för stor. Mycket av den är också likriktad, därför glädjer det lite extra när förlagen hittar – och vågar lyfta fram – de riktigt högkvalitativa böckerna. Mer sånt.

För dig som vill ha fler tips om vad man kan köpa till den luttrade deckarläsaren bör även nämnas ett par andra favoriter. Belinda Bauers Betraktaren, Thomas Engströms Väster om friheten och Gillian Flynns Gone girl. Läs dem – eller ge bort dem till någon. De kommer att uppskattas!

Fotnot: Denna text publicerades först på Boktipset.se