Etikettarkiv: Joseph Finder

Ny thriller från Joseph Finder

Jag har missat att en av mina favoriter i thrillergenren, Joseph Finder, har släppt en ny bok. Suspicion heter den, och det verkar vara en återgång till corporate thriller-genren – det som Finder bemästrar allra bäst: pengaflöden, hemligheter och infiltration av företag.

Alltså måste jag beställa boken i nästa runda bokbeställningar.

En av fjolårets sämsta filmer (enligt många) var Paranoia, med Harrison Ford och Gary Oldman. Filmen är dock baserad på boken Paranoia, som är en av Finders bästa. Jag skulle påstå att om man gillar corporate thrillers så är Joseph Finder ett måste att läsa; även om han i ett par böcker innan nu aktuella Suspicion tagit klivet från den subgenren.

Bortom bokklyschorna del 1

När man har arbetat med böcker i några år har man sett det mesta när det kommer till bokpresentationer. Jag lever i symbios med bokpresentationerna; det råder någon slags hatkärlek mellan oss. Mest kärlek, i ärlighetens namn. Bokpresentationerna är mitt verktyg. Min uppgift är att ta fram det centrala, intressanta eller konkreta ur en lång text och göra den kort. Jag upphör inte att fascineras av dessa presentationer, även om de väldigt sällan överraskar mig.

En viktig del i mitt arbete är att berätta om böcker i väldigt kortfattad text. För att kunna korta ner längre texter behöver man hållpunkter. Något att gripa tag i, luta sig mot. När man arbetar med böcker som man i många fall inte själv läst är sagan (boktexten, min anm.) allt man har. Det gäller att läsa, läsa, fundera och sedan svara på frågan: Hur ska jag sälja in denna boken till en potentiell kund? Vad är det intressanta, vad är det viktigaste att förmedla?

Noterbart viktig talang: Förmågan att mynta klichéartade uttryck.

Här kommer därför en liten lathund, eller guide, till vad som egentligen menas med ett antal uttryck i bokpresentationer, baksidestexter eller framför allt säljtexter. Jag håller mig främst till spänningsgenren, då den är min hemvist och största måltavla för fascination – och för att jag själv svänger mig med massor av dessa härliga uttryck på en daglig basis.

1. ”XX är en tät berättelse om…”

En tät berättelse är naturligtvis inte en berättelse om en ubåt eller om pengar. En tät berättelse är en text som är motsatsen till spretig. En tät berättelse innehåller väl genomarbetad text, ofta framknådad av utmärkta redaktörer. En tät berättelse är också något som håller ditt intresse uppe, som inte tillåter ditt fokus att vandra åt olika håll. En tät berättelse är ofta spännande att läsa och ger ett solitt intryck – det är bra grejor, helt enkelt.

Exempel: Gone Girl av Gillian Flynn

2. ”XX är en pusseldeckare …”

Nej, det är inte en deckare om att lägga pussel. En pusseldeckare är en klassisk utredningsdeckare. Ett brott begås, någon utreder det. Det är förhör, obduktioner, dörrknackning, alibin. Visualisera ett stort pussel utspritt på ett bord; varje pusselbit är en ledtråd som leder fram till gåtans/brottets lösning. Det är väldigt centralt att det finns någon med nån slags polistitel inblandad i boken, gärna poliskommissarie, polisinspektör eller något liknande.

Exempel: I mörkrets skugga av Peter Robinson

3. ”XX är en tempostark thriller …”

Tänk på Bruce Willis. Tänk på Bourne-filmerna. Tänk på film över huvudtaget. En tempostark thriller är en filmisk berättelse som i vissa fall faktiskt gör sig bättre på, tja, filmduken. Det kan vara en varningsklocka; om man bara kan lyfta fram tempot är det förmodligen något annat som saknas, även om undantag finns.

Dåligt exempel: Det mesta av Robert Ludlum (som ju faktiskt är bättre som Bourne-film)

4. ”XX är en nervkittlande spänningsroman …”

Alright, läser du detta kan det finnas en psykopat i boken – eller åtminstone någon central figur med starka psykopatiska drag. En nervkittlande bok är ofta en thriller eller psykologisk thriller. Det är oklart vilka nerver som kittlas – och hur – men kontentan är att det förmodligen är rätt spännande mellan varven. Ofta får man ett par härliga twists and turns av handlingen på köpet. Boken är ofta kommersiell och vem vet, kanske filmatiseras den snart?

Exempel: Paranoia av Joseph Finder

5. ”… en knivskarp berättelse om …”

Det säger sig själv, något som är knivskarpt innehåller minst ett mord, gärna flera (ej nödvändigtvis med kniv). Just begreppet knivskarp är fantastiskt användbart inom spänningsgenren, men trots det vill man vara ganska restriktiv med användandet av ordet, eftersom det ofta – med rätt – tolkas som något positivt. Så, om man läst boken och gillar den – eller om man har stor anledning att tro att den är rätt okej, då kan man använda knivskarp. Det kan vara frågan om riktigt bra personporträtt, eller bara en, så att säga, ”vass” story.

Exempel: Betraktaren av Belinda Bauer

Det finns massor och åter massor med fler uttryck som man kan läsa i bokpresentationer och säljtexter – varje exempel är fantastiskt på sitt sätt. Räkna med en återkomst till detta ämne framöver.

Paranoia-peppad!

paranoiaNu är det dags – nu går Paranoia upp på bio! Med skådisar som Harrison Ford och Gary Oldman i rollerna är jag rätt peppad. Jag både tror och hoppas på en film som kan leva upp till boken, även om det är att lägga ribban rätt högt. Återstår att se.

Just Paranoia är ett klockrent tips för dig som gillar att läsa gedigna, spännande thrillers med driv. Genren brukar kallas Corporate thriller, men låt dig inte skrämmas av det; det handlar mycket mer om spänning än företagsaffärer.

Det är mycket bra grejor som är och har varit bioaktuella just nu; förutom thrillers är jag svag för allt som har med futuristiska miljöer att göra. Så Elysium är såklart också en film för mig.

En filmatisering att se fram emot – Paranoia

Joseph Finder är ett författarskap få i Sverige upptäckt. Genren Corporate thrillers har inte direkt rosat marknaden de senaste åren, och svenska läsare har inte köat för att läsa översatta thrillers de senaste fem åren, över huvud taget. Lägg till detta att förlag kan arbeta mer eller mindre bra med författarskap, exempelvis med omslag och dylikt, och ekvationen blir hur som helst att en del högklassiga författare helt enkelt inte upptäcks; budskapet kommer inte igenom bruset, det skriks inte tillräckligt högt, det recenseras inte tillräckligt, och så vidare.

Syns man inte, finns man inte.

Joseph Finder är ett författarskap jag rekommenderar alla dagar i veckan. Även måndagar. Söker man thrillers med en edge som få matchar, så ska man läsa Finder – så enkelt är det. Försök sluta läsa. Försök.

Och – nu till poängen. Snart kommer en filmatisering jag ser fram emot. Paranoia, enligt mig en av Finders bästa böcker, har blivit film. I början av september går den upp på biodukarna. Och med namn som Harrison Ford och Gary Oldman gör det inte direkt att mitt blir inte mitt tålamod bättre. Det ska bli intressant att se om man lyckas överföra spänningen till vita duken. Det kan vara lite si och så med det.

Som alltid, läs gärna boken innan filmen kommer. Köp på Adlibris.