Etikettarkiv: inspiration

Skrivglädje – en känsla svår att toppa

När jag skriver kommer orden som ett evigt flöde. Min svaghet i skrivandet är att det ibland går lite fort. Å andra sidan är jag enormt kreativ i mitt ordflöde, har knappast några problem att komma på nya vinklar, nya saker.

Styrkor / Svagheter. En balansakt.

Något jag noterat är att mitt liv går i cykler. Under långa perioder skriver jag inte alls, försöker inte. Vet att orden inte är där. Då läser jag istället. Mycket. Kriminalromaner, förstås. Men plötsligt händer något och jag glider in i en skrivande period.

Inga triggervarningar. Det bara sker.

Under de skrivande perioderna blir läsningen lidande. Böcker påbörjas, verkar lovande, men läggs åt sidan eftersom min hjärna har så många andra ord – egna – som vill uttryckas. Det kan vara frustrerande men är oftast skönt. Jag är van; vid mig själv, min hjärna, mitt beteende.

Skrivandet har gått i perioder genom hela mitt liv men det är först under de senaste fem åren som jag börjat skriva längre, sammanhängande texter.

Som tonåring skrev jag rätt banala dikter (tänk: hjärta, smärta, mörker och påtvingad existensialism), som tjugo-något-åring gav jag mig in på journalistikens bana. Skrev mängder av krönikor, intervjuer. Använde humorn. Min rappa käft omvandlad via tangentbordet. När jag snubblade över trettiofemårsgränsen hände något. Texterna blev längre. Färre, men längre.

Kvaliteten? Oklart hur den förändrats. Ibland vill jag tycka att det jag skriver är bra: ibland tycker jag rentav att det är bra. Samtidigt är jag min egen största kritiker. Det är svårt att hålla sig själv i handen när det blåser upp till storm inombords. Ni vet. Ni som skriver.

Det enda säkra är att när skrivglädjen kommer inflygande är det bara att hänga på. För det finns få känslor som kan mäta sig med den.

Att byta skepnad

Jag skriver en del, men inte så mycket som jag önskar.
Jag skriver en del, men inte alltid så bra som jag hoppas.

Det är lättast att skriva när man är i zonen. Alla har olika zoner, olika känslor. Min skrivzon är en obekväm zon. Jag skriver bättre när jag är obekväm i sinnet än när jag känner mig harmonisk och tillbakalutad. Det måste finnas en frenesi eller taggighet i min hjärna för att det ska bli bra. Jag vill inte skriva ord befriade från känslor. Men känslor för vem? Den som läser eller den som skriver?

Det är inte det sundaste att skriva bäst med lagom ångestfyllt sinne. I perioder när man mår bra blir kreativiteten lidande. I perioder när man mår sämre hittas orden oftare men sinnesstämningen är inte så kul. Det är en svår balans. Omöjlig? När passar det egentligen att byta skepnad till skrivaren, när fungerar det smärtfritt?

Hur och när skriver ni bäst?