Etikettarkiv: Hanna E Lindberg

Bokmässan del 1: Debutant på Bokmässan

Då var vi igång. Bokmässan 2015 har brakat loss och vad jag älskar det!
Vem är då jag? Förutom Den döda zonens ögon och öron här på årets största bokgalej är jag – Hanna E Lindberg – författare till debutthrillern Sthlm Confidential.

IMG_4955

Det första som hände vara att tåget var försenat och jag fick lätt panik – skulle ju göra mitt första scenframträdande ever kl 12:30.  (SJ, puh) men man är väl inte sämre än att man kastar sig på första bästa morgonplan och med hostan i halsen river av sin urpremiär inför publik. Hyggligt nervöst mellan två stora elefanter på Piratförlagets scen – Jonas Moström (bilden nedan) och Jan Guillou. Men det gick bra. Tror jag.

Hanna E Lindberg Jonas Möström

Att se sig själv på storskärm – också en besynnerlig känsla.

IMG_4950

Ytterligare en sak i kategorin Hade jag aldrig anat för ett år sedan: Sthlm Confidential kom först ut på ett litet förlag med knappa resurser och nästan ingen distribution alls. Men jag bestämde mig för att lyckas, blev sjukt intensiv och jobbig. Låg på på alla fronter, knackade dörr hos bokhandlare, ringde, mejlade … allt. Bloggare började skriva om boken, Den döda zonen var en av de första att uppmärksamma den, och på den vägen var det. Det ena gav det andra och plötsligt fick Pocketförlaget korn på mitt manus och …

Sthlm Confidential

Tjooo… I skrivande stund ligger Sthlm Confidential 1a på Adlibris thriller-topp. Mässan kunde inte börja bättre 😀

IMG_4939

Firade med obligatorisk räkmacka i Gothia Towers
Ikväll blir det cocktailparty på Avalon med förlaget. Lär bli livat. Stay tuned.

/Hanna

Den döda zonen och Bokmässan

Eftersom jag själv missar årets Bokmässa kan man tro att Den döda zonen inte kommer att rapportera från denna bokhändelsernas bokhändelse. Inget är mer fel. Jag har en idé. Eller, snarare: Jag har en gästbloggare.

Bokmässan är, som vi alla vet, en hysterisk tillställning. Läsare, författare, kändisar, ickekändisar, förkylningsbakterier och svettpartiklar; alla minglar under en och samma yta (och jag refererar inte till Park).

hannaelindberg-sthlm-confidentialEn av författarna som kommer att befinna sig på mässan är Hanna E Lindberg. Hennes debutroman Sthlm Confidential har precis utkommit i pocketformat, vilket leder till att hon drar med sig hela familjen till Göteborg för att gå bananas på mässgolvet (gissningsvis stannar familjen utanför mässhallen).

Hanna kommer att gästblogga här på Den döda zonen under hela mässan, vilket naturligtvis känns oerhört coolt. Så, håll ögonen öppna efter berättelser från insidan. Den mörka sidan.

Spelet kan börja.

Julintervjun 3: Hanna E Lindberg

STHLM Confidential var hennes debut, en berättelse om mänskligt mörker och den ständiga önskan efter något bättre. Den döda zonen kollar läget med Hanna E Lindberg.

Flyktade drömmar, jakten på kickar och en brinnande revanschlusta; Ingredienserna i Hanna E Lindbergs debut bäddar för, och erbjuder, tempofylld läsning och rapp dialog. I dagens julintervju pratar vi med en debutant som fått mersmak men som framför allt önskar sig mer tid.

sthlm-confidentialSTHLM Confidential visar upp mänskliga drifter och girighet i sin mörkaste form. Var det en medveten målsättning eller kom det under tiden du skrev?

– Jag hade en vag uppfattning innan jag började, karaktärernas personligheter och drag tog fastare form efter hand. I början var huvudpersonen alldeles för vän och snäll, hon hamnade i situationer istället för att agera. Så kunde jag givetvis inte ha det. Jag började undersöka det här hålet hon har i själen och hittade många svar där.

Boken är din debut. Hur har hela upplevelsen varit kring att debutera, har det blivit som du förväntade dig?
– Jag hade världens härligaste releasefest, men sedan blev det tyst.

– Det var en skarp kontrast. Jag är utgiven på ett litet förlag och då får man göra det mesta själv – jag räknade med att det skulle krävas mycket jobb med lanseringen, men hade nog ändå någonstans tänkt att en bok som är värd att läsas automatiskt kommer att hitta till sina läsare. Så är det inte och det tog några veckor för mig att inse det.

– Man får verkligen slita och ligga på för att nå ut. Men när det väl händer att någon gillar boken eller berättar om den är det extra fantastiskt.

Nu är ju ditt debutår snart över, men visst kommer boken i ny utgåva snart?
– Ja, den är på väg ut i danskt band, alltså mjuka pärmar. Otroligt roligt att så många vill läsa att den trycks i det formatet.

2015 är snart här. Vad tror och hoppas du att nästa år kommer att betyda för ditt skrivande?
– Att jag hittar tillbaka till berättarglädjen. 2014 har mest handlat om marknadsföring och inte så mycket om skrivande annat än pressutskicken till recensenter och bloggare.

hannaelindberg-sthlm-confidentialFår vi följa Solveig Berg något mer eller hur ser du på en fortsättning med henne?
– Ja, i någon form. Många har frågat hur det kommer att gå för henne och undrat om hon kommer att få mer försonande drag. Vi får väl se. Jag kommer att borra djupare i karaktärerna i nästa bok.

I nästa vecka är det jul. Hur ser planerna ut inför helgerna?
– Jag jobbar som matredaktör och storhelgerna är högsäsong. Efter nyår blir det semester och förhoppningsvis en del lästid. Jag packar med mig Sara Stridsberg och Mara Lee.

Vilken tycker du är den perfekta bokklappen till den som är ute efter spänning i bokform?
Gone Girl av Gillian Flynn till någon som ännu inte läst den. Annars tyckte jag om Monika Fagerholms Lola uppochner. Annorlunda och poetiskt gestaltad spänning.

Slutligen. Vilken är den bästa bokklapp du någonsin fått, själv?
– Joyce Carol Oates bok om skrivande, den fick mig att våga sätta igång på riktigt istället för att bara gå runt och ”ha en idé till en bok”.

Foto: Linda Alfvegren

Recension: Hanna E Lindberg – STHLM Confidential

Föredömligt korta kapitel och ett ständigt driv framåt. Den döda zonen har läst Hanna E Lindbergs debut STHLM Confidential och tycker att den ger mersmak trots att karaktärerna skulle kunna ta ännu mer plats.

STHLM Confidential är en spänningsroman som utspelar sig bland glamourmodeller, festfixare, miljonärer och en journalist som vill ta revansch. I fokus hittar vi Solveig Berg, som driver en blogg där hon försöker väcka liv i sin likstela journalistkarriär. En karriär som vek av söderut när hon klev över gränsen i jakten på ett scoop.

sthlm-confidentialMen frågan är; är hon på väg över gränsen igen?

I Solveig Bergs blickfång: Lennie Lee. Ägare till en av de sista grabbtidningarna, festfixare. En man som drivs av sin egen desperation och ett ständigt växande nät av lögner, vita som svarta. Ett svin.

Solveig ser framför sig en djuplodande, avslöjande artikel om de sista glamourmodellerna; sex, knark, jetset-liv och rykten om prostitution – en artikel om deras värld, men också om vad som drivit dem dit och krafterna bakom en industri med många skelett i garderoben. Det visar sig vara svårare än hon tänkt; och när en känd modell hittas drunknad maler en destruktiv spiral igång. Solveig sugs in djupare än hon trott och riskerar mer än bara sitt redan skamfilade rykte.

STHLM Confidential levererar mycket som är bra: ett uppskruvat tempo, molande moraliskt förfall, koncenterade kapitel och inte minst ond, bråd död. Det är en lovande debut skriven med rappt rakt-på-sak-språk.

Bland de få invändningar som finns bör nämnas att karaktärsgalleriet kunde utvecklas. Berättelsen rymmer väldigt mycket moralisk svärta och helvete men författaren kunde tagit ut svängarna ännu mer för att måla en starkare bild av huvudkaraktärernas motiv och bakgrund. Det finns otroligt lovande embryon här, men också ett par sidokaraktärer som skulle behöva mer kött på benen.

Som helhet är det bra och inte minst lovande inför framtiden. Hanna E Lindberg har ett befriande driv i skrivandet och fascineras av människors mörka sidor och ständiga strävan efter något bättre. Förhoppningsvis får vi läsa mer från henne framöver.

Läsfeber – Hanna E Lindberg, Caroline Eriksson och Christoffer Carlsson

Jag förstår inte hur jag får tid, egentligen, men jag läser ganska bra och ganska mycket just nu. It’s a miracle! Halleluja, eller något i den stilen.

Inte nog med att jag läst ut Evil and the mask av min nya kärlek Fuminori Nakamura. Nej, nej. Igår läste jag ut Hanna E Lindbergs Sthlm Confidential, en rappt skriven och lovande debut som ger mersmak. Dessutom landade Caroline Erikssons Inga gudar jämte mig i brevlådan och vad kan jag säga? You had me att Svenska Mord. Måste börja läsa.

Med andra ord, jag har ett par recensioner att skriva. Och lite fler böcker att läsa. Och. Jag började visst tjuvläsa i Christoffer Carlssons Den fallande detektiven igår och det skulle jag inte gjort för jag känner att oj, det blir kanske svårt att släppa den och aj, vad orättvist det är att jag inte kan skriva som honom.

Ger läsningen mig feber, eller är jag febrig ändå? Hur uppfinner jag mer tid. Och varför är tiden inte oändlig, och jag känner att –

Nej, nu ska jag inte känna mer.

Carlsson, Engström och Lindberg

Det är fredag, en fredag som går i inspirationens tecken. Efter gårdagens lunchintervju med Christoffer Carlsson som avhandlade både skrivglädje, kontrollbehov och frågan varför alla ska skriva trilogier (dyker upp på bloggen någon gång snart) är både läs- och skrivlust stor. Dessutom läste jag ut Thomas Engströms nya thriller Söder om helvetet på vägen till jobbet så jag känner mig lika rapp i sinnet som Engström är i käften/med pennan.

Notera: jag uppskattar en bra thriller. Men när det gäller Engström handlar det inte bara om skarp och välartikulerad thrillerläsning utan framför allt om Ludwig Licht, huvudkaraktären.

För även om Licht är något mer kontrollerat hopplös i Söder om helvetet jämfört med Väster om friheten så är det med honom allting börjar och slutar. Jag önskar att jag kommit på en så solid karaktär att bygga berättelser kring. Även om just ordet solid kanske inte känns klockrent i samband med den gode Licht.

Rappt berättande tilltalar mig, jag är så jävla enkel. Detta innebär att jag (efter löften om rapphet och mörker) börjat läsa Sthlm Confidential av Hanna E Lindberg. Här är det dock inte amerikansk ultrahöger som är i blickfånget utan den svenska mediebranschen. Det börjar lovande och jag hoppas att helgen innebär mer läsning.

[Aj, det värker i min skrivnerv. Nu har jag skrivit ordet rapp tre gånger.]