Etikettarkiv: Fuminori Nakamura

Recension: Fuminori Nakamura – The Gun

En av Japans just nu mest framgångsrika noirförfattare heter Fuminori Nakamura. Den döda zonen har läst hans debut The Gun och låter sig övertalas att tycka om berättelsen.

Det var inte utan bekymmer som jag tog mig an The Gun. Ni förstår, när det blev min tur att välja bok till bokcirkeln kändes det viktigt för mig att välja en som var bra. Som skulle uppskattas, inte slösa andra människors tid.

”Det är en av mina favoritförfattare. Nu har hans debut översatts till engelska,” lät jag meddela och beställde boken. Därefter väntade jag på rätt tid för att läsa.

När det så småningom var dags för bokcirkel var det första jag möttes av den beska kommentaren: ”Om det inte vore för att jag fick denna boken i en bokcirkel, så skulle jag aldrig ha läst ut den.” Ingen bra början.

Så, är det en dålig bok? Nej.

the-gunThe Gun handlar om en ung student i Tokyo. Han lever ett, till synes, rätt meningslöst liv. Driver omkring. Försöker träffa tjejer. Pluggar. Röker. Träffar sin dryga kompis. Men så en dag, när han är ute och promenerar, hittar han något vid flodens strand. En död kropp. Bredvid kroppen: en revolver.

In träder förändringens tid. Revolvern överskuggar allt. Han blir allt mer fäst vid den. Det är kärlek. Men är den besvarad? Den unge studentens liv förändras; han blir mer självsäker utåt sätt, samtidigt som han börjar tveka på att kärleken verkligen är besvarad. Och någonstans inom honom finns en röst som växer sig allt större. Ett begär.

Att få avfyra revolvern.

Fuminori Nakamuras The Gun är varken svårläst eller tjock. Det är bra flyt i språket. Till en början slås jag av meningslösheten i huvudpersonens tillvaro; han är känslokall och ärligt talat ointressant. Jag drabbas av en malande oro. Kommer det att vara så genom hela boken?

Svaret? Ja. Och nej. För medan bokens huvudkaraktär förblir känslokall, pågår ändå något inom honom. En process. Och Nakamura lyckas, sakta men säkert, att skapa en atmosfär av förväntan hos mig.

Berättelsen är fascinerande, välskriven och originell. Nakamuras stil känns igen; han beskriver ofta karaktärer som befinner sig i någon slags bubbla, delvis avskurna helt från omvärlden. Och han gör det bra.

Så trots en tveksam inledning omvänds jag. När boken är slut vill jag ha mer. Och, för en gångs skull tänker jag att den var för kort. För en gångs skull tycker jag att berättelsen tjänat ännu mer på att byggas ut. Bara det i sig är en komplimang, när det kommer från mig.

Och min gode vän i bokcirkeln må ha hatat den. Men de andra medlemmarna tyckte att det var en trevlig bekantskap.

Köp boken hos Adlibris.

Läs tidigare recensioner av Nakamura-böcker: The Thief, Evil and the Mask, Last Winter we Parted.

The Gun är släppt!

the-gunSå har en ny översättning till engelska av japanske noirförfattaren Fuminori Nakamura släppts. Det är Soho Press som släpper The Gun, vilken också var hans debutroman när den utkom första gången 2003.

Nakamura är en av mina absoluta favoriter så det är givet att jag redan beställt boken.

För dig som vill upptäcka något annorlunda än exempelvis typisk svensk myspys-spänning är Nakamura ett bra tips!

Nyöversatta Nakamura!

En av mina absoluta favoriter inom spänningsgenren är den japanske författaren Fuminori Nakamura. Med mästerverk som The Thief och Last winter, We parted har jag blivit helt såld.

Och, vad är det jag ser?

Det kommer inte bara en utan TVÅ nya översättning till engelska av Nakamura under nästa år! Först ut, i januari, är Nakamuras debutroman (2003) The GunThe Kingdom, som ursprunglingen skrevs 2011, kommer därefter att ges ut under våren 2016. Båda böckerna ligger på Penguin Random House.

När kan jag beställa?!

Julklappstips för spänningsläsaren

Det är inte försent att beställa bokklapparna. Idag tipsar Den döda zonen om deckarna du ska ge bort till den som tycker om att läsa spännande böcker.

Igår slog det mig: Nästa vecka är det julafton. Kanske hade jag glömt bort det eftersom jag numera inte jobbar med bokförsäljning. Tiden på Adlibris var en ständig koll på när sista beställning inför jul kunde ske, utskick av nyhetsbrev och annat kul.

Möjligen är jag miljöskadad, för nu tänkte jag dela med mig av lite julklappstips i sista stund. Det finns fortfarande flera dagar att beställa böcker och få leverans innan jul, så nu kör vi. Spänning för hela slanten.

livets-och-dodens-villkorBelinda Bauer – Livet och dödens villkor
Varför? För att Belinda Bauer inte verkar kunna trampa snett utan bara blir bättre och bättre. Hennes personporträtt är klockrena och berättelserna likaså. Livet och dödens villkor är lätt en av årets bästa utländska deckare.

Thomas Engström – Söder om helvetet
Varför? För att ingen annan svensk författare levererar klassisk thrilleraction som Engström. Det går inte att träffa genren bättre och både Söder om helvetet och föregångaren Väster om friheten är solida och spännande.

Christoffer Carlsson – Den fallande detektiven
Varför? Det är för jävla bra.

the-thiefFuminori Nakamura – The Thief
Varför? Är du trött på att läsa spänningsromaner som utspelar sig i Sverige och England? Pallar du inte fler amerikanska thrillers? Prova Nakamura och Tokyo Noir. Är du trött på slentrianmässiga beskrivningar? Prova Nakamura. Vill du ha en fantastisk berättelse om en hysterisk ficktjuv i Tokyos undre värld? Prova Nakamura. Är jag tydlig nog?

Elly Griffiths – The Zig Zag Girl
Varför? För att Elly Griffiths är en skicklig författare, men framför allt för att hon blåser nytt liv i sitt författarskap med denna klassiska mördarjakt i 1950-talets Storbritannien. Det är mord, magi och mysterie.

Simon Beckett – Gården
Varför? Tät, molande läsning som bådar jäkligt illa. Sakta men säkert skruvar den sitt grepp om läsaren. En ödslig gård, en mystisk familj, en man på flykt från något. Otroligt bra.

Caroline Eriksson – Inga gudar jämte mig
Varför? För att du som älskar psykologisk såväl som historisk spänning kommer att vara fullständigt fast. Denna boken, som är inspirerad av verkliga händelser, innehåller båda delar. Här ställs framför allt frågan om vad ondska är och vad som kan motivera onda handlingar.

Mons Kallentoft – Jordstorm
Varför? För att du som gillar Kallentoft kommer att upptäcka att han är bättre än någonsin. Och för att du som inte läst honom utan problem kan ta dig an boken och upptäcka en riktigt skarpsint och stundtals mörk kriminalroman.

Se där, ett gäng tips. Det finns fler riktigt bra spänningsromaner att läsa. Men ovan nämnda tips är ändå de starkaste från min sida.

Recension: Kōbō Abe – The face of Another

Den japanska författaren Kōbō Abe (1924-1993) jämfördes ofta med Franz Kafka. Hans bok The face of Another sägs ha varit en stor inspirationskälla för den nutida Tokyo Noir-författaren Fuminori Nakamura i dennes arbete med Evil and the Mask. Den döda zonen har läst en suggestiv och fascinerande roman.

När en vetenskapsman får sitt ansikte förstört i en olycka slungas han in en febrig desperation. Hans fru distanserar sig från honom, han vistas bara utomhus med ansiktet dolt av bandage. Han känner sig dömd och plågad av omvärldens reaktioner och blickar.

Dömd och plågad av sin ensamhet, av sin egen hustrus illa dolda sympati.

the-face-of-anotherHan börjar fundera över sitt ansikte, över ansiktets betydelse för mänskligheten. Vilka är vi utan våra ansikten, hur påverkar våra ansikten vårt beteende, människors beteende gentemot oss? I sina studier inspireras han av uråldriga kulturer som gjort masker, blir besatt av tanken att tillverka en egen mask. Ett nytt ansikte åt sig själv.

Omsorgsfullt väger han in olika faktorer; ansiktsuttryck, form, struktur. Låser in sig själv i sitt arbetsrum, låter dagarna bli nätter, nätterna dagar. Isolerad i sitt arbete med sin mask, sitt nya jag. Snart flyter hans verklighet in i arbetet och när masken slutligen är färdigkonstruerad är han nöjd: inget avslöjar att det är en mask. Sakta men säkert förlorar han kontrollen till masken, tappar styrningen, låter sig svepas med.

Snart är han ett med masken. Men vem är det egentligen som har makten över hans beteende?

The face of Another är en påträngande suggestiv och tät berättelse; det är diskussioner, vetenskaplig diskurs, existentialism och mänskliga beteenden – allt sammanvävt till ett. Det blir, under stunder, nästan för mycket introversion och tankemönster för att man ska hänga med till fullo men det är så fantasieggande att man inte kan motstå. Att boken liknats vid Kafkas Förvandlingen är inte svårt att förstå.

Samtidigt som boken är en berättelse om en man och hans desperata situation är det givetvis också en diskussion om mänskligt beteende, utseendefixering och det inre kontra det yttre jaget. Det är fascinerande läsning rakt igenom och jag undrar varför jag inte läst Kōbō Abe förrän nu.

Köp boken hos Adlibris.

Recension: Fuminori Nakamura – Last winter, we parted

Det kan vara skitjobbigt att läsa böcker där huvudkaraktärerna inte har någon konstant. Men det kan också vara en befrielse – som i Fuminori Nakamura’s Last winter, we parted. Den döda zonen har läst och dras in i jakten på sanningen.

Det är fascinerande att försöka förstå sig på ondskan och dess mekanismer. Först och främst är det en uppgift svår som någon annan att ens definiera vad ondska faktiskt är; det finns många olika skepnader och nyanser. Men att sedan, när man definierat och identifierat den, förstå vilka drivkrafter som ligger bakom är än mer utmananade.

Men naturligtvis inte omöjligt.

last-winter-we-partedI Last winter, we parted ställs vi inför detta dilemma när en skribent får i uppdrag att skriva en biografi över en dömd dubbelmördare tillika världskänd fotograf; Yudai Kiharazaka. Kiharazaka är dömd för att ha satt eld på två unga kvinnor, som han lockat till sin fotostudio. Allt detta sägs ha skett i sökandet efter det perfekta fotografiet. Att fånga livets essens när det är som mest levande, på gränsen till dött.

Uppgiften är naturligtvis svår. Och Fuminori Nakamura gör det inte lättare, eftersom han lägger ut rökridåer kring sina huvudpersoner, försöker skaka av sig läsarens grepp… men bara till en viss gräns. För man tappar aldrig taget utan hänger kvar i en skör tråd och läser vidare, mån om att lösa karaktärspusslet.

Det är kännetecknande för Nakamura att han befolkar sina romaner med flyktiga karaktärer. Men också talande för hur vi faktiskt alla är: utåt sett verkar vi vara på ett sätt, men i vårt inre kan vi vara helt och hållet annorlunda. Det är detta förhållande – ibland motsatsförhållande – som Nakamura är som skickligast på.

Bokens misstänkte mördare, Yudai Kiharazaka, är såklart inte din typiske gärningsman, om en sådan ens finns. För att samarbeta i skrivandet av biografin ställer han krav på motprestationer av sin livstecknare; lämnar ut spår som ska leda till brottens kärna. Men samtidigt varnar han berättaren, försöker förmå denne att förstå att fördärvet väntar den som är för nyfiken.

Last winter, we parted är en psykologisk och lågmäld thriller i typisk Nakamura-anda. Mörkret är stundtals kompakt, villovägarna är flera och berättelsen är tät och mycket läsvärd. Under stunder blir berättelsen lite väl distanserad från dig som läsare; men detta kompenseras med en fascinerande story som aldrig upphör att gripa tag efter dig igen.

Mer japansk läsning; The face of Another

Kunde inte låta bli att lägga en ny bokbeställning i förra veckan när jag läste på lite mer om min nyfunna favorit Fuminori Nakamura. När man läser om Nakamura dyker det ofta upp referenser till Kobo Abe. Till exempel ska Nakamuras Evil and the mask vara inspirerad av Abes The Face of Another.

Alltså beställde jag både The Face of Another och The Woman in the Dunes av Kobo Abe. Och jag längtar. I Wikipediabeskrivningen står följande om Abe:

Abe has been often compared to Franz Kafka and Alberto Moravia for his surreal, often nightmarish explorations of individuals in contemporary society and his modernist sensibilities.

Behöver inte säga mer än att jag är såld. You had me at surrealistisk och mardrömslik, ungefär.

Rapport inkommer så fort böckerna levererats och läst. Under tiden läser jag Mons Kallentofts nya, Jordstorm, och förbereder en intervju med Camilla Läckberg.