Etikettarkiv: Filmatiseringar

Recension: Boston Teran – The Creed of Violence

En hänsynslös och slipad brottsling. En målmedveten ung agent. Tillsammans ger de sig ut på ett uppdrag som tar dem över den Mexikanska gränsen. Den döda zonen har läst The Creed of Violence av Boston Teran.

the-creed-of-violenceTidigt 1900-tal. Våld, korruption och allmän dödlighet i gränstrakterna mellan USA och Mexiko. Sand, jord, ödslighet, ånglok. En revolution är på väg.

Två mäns vägar korsas. De är förenade i historien och har träffats förut – men bara en av dem är medveten om detta. Agent John Lourdes har fått i uppdrag att knäcka en kartell. I släptåg har han den härdade Rawbone, en mördare och brottsling som lever efter helt egna lagar.

Tillsammans färdas de mot gränsen och över gränserna. Deras resa kantas av utmaningar, både i relationen mellan de två, men framför allt i de dödliga fällor som lurar vid vägkanterna.

Det är svårt att inte bli förtjust.

Boston Teran (pseudonym för vad som antas vara flera författare) behärskar ensamvargarnas psyke, talar de kompromisslösas språk. The Creed of Violence målar en dyster bild av tillvaron i ett land som slungas mellan laglöshet och framtidshopp. Ett land där ekonomin styr allt mer, och där maktens människor inte skyr några medel.

Två män på samma resa, men med varsitt mål som de döljer från den andre.

Det är en spännande berättelse som Boston Teran målar upp. Det stänker blod och smuts men är också en miljöbeskrivningarnas bok, om en gränszon mellan två tider där laglösheten och korruptionen brer ut sig.

Boken ska bli film, där det ryktas att Christian Bale och Leonardo DiCaprio ska spela huvudrollerna, och visst är det en filmisk berättelse. En riktigt bra sådan.

Ny thriller från Joseph Finder

Jag har missat att en av mina favoriter i thrillergenren, Joseph Finder, har släppt en ny bok. Suspicion heter den, och det verkar vara en återgång till corporate thriller-genren – det som Finder bemästrar allra bäst: pengaflöden, hemligheter och infiltration av företag.

Alltså måste jag beställa boken i nästa runda bokbeställningar.

En av fjolårets sämsta filmer (enligt många) var Paranoia, med Harrison Ford och Gary Oldman. Filmen är dock baserad på boken Paranoia, som är en av Finders bästa. Jag skulle påstå att om man gillar corporate thrillers så är Joseph Finder ett måste att läsa; även om han i ett par böcker innan nu aktuella Suspicion tagit klivet från den subgenren.

Recension: Hugh Howey – Wool

”The children were playing while Holston climbed to his death; he could hear them squealing as only happy children do.”

I en värld som är obeboelig, där atmosfären är förgiftad, har mänskligheten tagit sin tillflykt till en gigantisk underjordisk silo. Det är en hierarkisk tillvaro, regelstyrd, kontrollerad. De som äger systemen äger makten. Alla har sin uppgift, alla uppfostras till att fylla en funktion. Det finns en naturlig livsbalans; om någon dör – bestämmer ett lotteri vem som får föda barn.

woolDär regler finns existerar även bestraffningar. Följer man inte reglerna riskerar man förvisning från silon. Den dömde blir utsläppt att vandra i ett mörkt, ödsligt landskap till gifterna tar över, tränger igenom, skänker den oundvikliga sista vilan.

Men trots reglerna, riskerna, finns det människor som inte följer strömmen. Människor som ifrågasätter de som styr och omvärldens existens. Vad finns egentligen där ute? Vem har kommit på reglerna? Kan miljön utomhus ha förbättrats – kanske skulle man överleva om man skickades iväg? Kittlande frågor, men också förbjudna.

Hugh Howey skrev 2011 Wool som en e-novell för Kindle och gav ut den själv. Men eftersom intresset var skyhögt byggde han på den, ständigt, och har sedermera sålt både bokrättigheter och filmrättigheter för stora summor. Det kommer även att släppas en grafisk roman anpassad efter böckerna (ja, det har blivit fler böcker).

Wool är en fascinerande, dystopisk, berättelse om både en dyster framtid och om mänskligheten. Om maktbegär, informationsägande och hemligheter, men även om en till synes omöjlig kärlek. Hugh Howey målar upp en dyster bild av tillvaron, men fyller den med glimtar av hopp, även om det personligen inte är hoppet utan snarare eländet jag är ute efter.

Howey har en ambition att berätta väldigt mycket – ibland för mycket – en del passager känns direkt överflödiga. Medan storyn i sig själv är väldigt stark blir Howey nästan överambitiös i sin berättelse om livet i silon, vilket medför att den starka storyn tappar i kraft och angelägenhet. Det är naturligtvis nödvändigt att måla en tydlig bild över tillvaron, men när en berättelse tappar i fart riskerar den att tappa även läsaren.

Stundtals är det spännande, stundtals är det transportsträcka. Det är lätt att förstå varför Wool blivit så omtalad – men jag känner mig likväl kluven när jag läst ut boken. Det är en tankekittlande läsupplevelse som dock inte lämnar mig hungrig efter nästa del, även om det finns många öppna spår att följa till fortsättningen. Så även om jag tycker om själva grundtanken är ändå känslan att det är för mycket av det goda.

Boken kommer att ges ut på svenska under 2014 av Norstedts.

Köp boken hos Adlibris

Gone Girl filmatiseras

Jag hade ju helt glömt att skriva något om det i bloggen, men häromdagen fångade jag upp nyheten att Gone Girl (ja, ni vet, Gillian Flynns succéstämplade och allmänt kärleksbombade bok) filmatiseras och har premiär nästa höst. Spännande, bra, kul, roligt, och allt sånt där.

Fast sen såg jag att Ben Affleck skulle spela en av huvudrollerna.

Och, alltså, Affleck. Han kanske är en bra skådis nuförtiden. Verkligen, han kanske är det. Men för mig är han fortfarande fast i Armageddon och äter hästformade kex och tycker att livet är bra orättvist. Så det känns ju…sådär.

Men vad vet jag – mer än att mina förväntningar liksom automatiskt tonades ner tolv och ett halvt snäpp. Ah, well.

Plusmeny: Min recension av Gone Girl.

Paranoia-peppad!

paranoiaNu är det dags – nu går Paranoia upp på bio! Med skådisar som Harrison Ford och Gary Oldman i rollerna är jag rätt peppad. Jag både tror och hoppas på en film som kan leva upp till boken, även om det är att lägga ribban rätt högt. Återstår att se.

Just Paranoia är ett klockrent tips för dig som gillar att läsa gedigna, spännande thrillers med driv. Genren brukar kallas Corporate thriller, men låt dig inte skrämmas av det; det handlar mycket mer om spänning än företagsaffärer.

Det är mycket bra grejor som är och har varit bioaktuella just nu; förutom thrillers är jag svag för allt som har med futuristiska miljöer att göra. Så Elysium är såklart också en film för mig.

Alla deckare blir TV-serier?

Noterade i Twitterflödet att ännu en svensk deckare/deckarserie blir TV-serie.

den-tredje-rostenNu är det Cilla & Rolf Börjlinds två böcker Springfloden och snart utkomna Den tredje rösten som ska landa i en TV-apparat nära dig. Något som fick mig att tänka på en kort notis jag läste, där Maj Sjöwall gick loss och kritiserade svenska deckarförfattare för att fokusera för mycket på hur böckerna ska bli film, istället för på själva mordgåtan. För mycket kärlek, för lite mordutredning, menade Sjöwall när hon talade i Edinburgh. Hård kritik, men kritik som jag tycker passerat förbi ganska stillsamt och fridfullt.

Jag lockas att fundera. Vilka deckarserier har inte blivit TV-serie ännu? Finns det några; och vem är nästa på tur?

Det går snabbt att komma på författare vars böcker blivit film eller TV: Anna Jansson, Åsa Larsson, Camilla Läckberg, Henning Mankell, Åke Edwardson, Sjöwall Wahlöö, Helene Tursten, Arne Dahl, Viveca Sten. Med flera. Det är onekligen så att vi älskar våra deckarserier, annars skulle de inte fortsätta att produceras – eller?

Jag själv tillhör inte kategorin svensk-deckarserie-tittare, utan läser i så fall hellre böckerna. Däremot är det säkert många av er som läser som följer dessa serier med glädje. Så, jag frågar er: är behovet aldrig sinande – är efterfrågan fortsatt stark? Och hur är egentligen kvalitén; är det inte lite massproduktion av det hela. Vad säger ni?