Etikettarkiv: Derek Raymond

Deckartips från Bokrean 2016

Imorgon slår bokrean upp sina gyllene portar (nåväl, de digitala portarna har varit öppna ett tag). Jag vill naturligtvis guida alla deckarläsare i den djungel som de facto är bokrean, därför samlar jag en handfull köptips nedan.

1983David PeaceYorkshirekvartetten
Vad? Nej, de är inte nya. Nej, de är inte aktuella. Men ja, de är jävligt bra. Gillar man hårdkokt och mörk ångest-spänning blir det inte bättre. KÖP! 1974, 1977, 1980, 1983.

Jens LapidusSTHLM Delete
Vad? Den undre världen. Ruggigt bra. Rappt och drivet. Genrens bästa svenska författare.

Anna LihammerÄn skyddar natten
Vad? Historisk kriminalroman av yppersta klass. Rasbiologi, 30-tal, you name it. Det är verkligen bra.

Belinda BauerLivets och dödens villkor
Vad? Brittisk suveränitet. Belinda Bauer är en av mina absoluta favoriter; mästerlig på personporträtt och psykologiska detaljer. Inte hennes bästa bok, men likväl jäkligt bra.

Denise MinaGarnethill
Vad? Första boken i Garnethill-serien. Denise Mina är en egen liten institution i brittisk kriminallitteratur.

Derek RaymondJag var Dora Suarez
Vad? Alright, jag tipsade om den även ifjol. Men seriöst, inte ens trettio spänn? Mörker och blodtörst när det är som ruffigast.

Niklas LindrothUndertryck
Vad? Drömforskning. Ett ärrat psyke. Sår som aldrig läker. Det finns många spännande ingredienser i Undertryck. En intressant debut.

Anders De la MotteUltiMatum
Vad? Okej, jag är inte jättefrälst i titlarna. Men det här är rappt och bra skrivet. Spänning från sida ett till slutet.

Det finns såklart så mycket mer att fynda från årets bokrean, men här är ändå en snabb guide till en del av pärlorna. Tipsa gärna om ni har några egna fynd!

Bokrea 2015: Tips om bästa deckarfynden

Ingen som är bokintresserad har väl missat att Bokrean är igång. Som alltid bjuds ett digert urval av fantastiska, mindre bra och helt värdelösa böcker ut till priser som är svåra att motstå. Den döda zonen tar din hand och guidar dig ut i readjungeln – vilka är fynden inom spänning, deckare och thrillers?

Vi börjar med det bästa.

I år kan man köpa tre av fyra delar i David Peace’s väldigt mörka och hårdkokta Yorkshirekvartetten. Det är bara den fjärde och sista boken som saknas, men både 1974, 1977 och 1980 går att köpa i pocketutgåva. Priset är skämtsamt billigt, så det går inte att undgå köp. Den fjärde delen, 1983, har inte utkommit i pocket ännu. Den som verkligen vill läsa kan såklart köpa inbunden till ordinarie pris.

jag-var-dora-suarezOch när vi ändå är inne i det beckmörka så tipsar jag om Jag var Dora Suarez av Derek Raymond, en helvetisk och psykotisk berättelse. Obehagligt, om än inte lika grafiskt, blir det i Lars Keplers Stalker. En författare som aldrig väjer för det jävliga är för övrigt Sharon Bolton, vars Odödlig nu kan köpas på rean. Johanna Mo skrev att Döden tänkte jag mig så, och inte heller där väjs det för uppgivenhet och frustration.

Jag vore väl en idiot om jag inte tipsade om Gillian Flynn och Gone Girl, men förmodligen har alla redan läst den. Då tipsar jag hellre om hennes Mörka platser som handlar om ärren efter ett fasansfullt mord och varför inte en bok som har ett par år på nacken; Den sista safarin av Deon Meyer, som är en av mina absoluta favoriter i spänningsgenren. Här snackar vi Sydafrika, vildmark och elakheter.

Gillar man tempostark thrilleraction så finns det ingen anledning att väja för varken Thomas Engströms Väster om friheten eller Joakim Zanders Simmaren. Det dödas, det jagas och det är naturligtvis internationella förvecklingar och ett inferno av hemligheter. Bra grejor. Jag tycker även att alla thrillerälskare ska läsa Paranoia av Joseph Finder; filmen sög men boken är jäkligt bra.

den-osynlige-mannen-fran-salem”En jävla massa pang-pang och desperat tidsjakt” kanske inte är din grej? Då ska du läsa Elly Griffiths En orolig grav, Ian Rankins En annan mans grav (mycket gravar nu, min anm.), Christoffer Carlssons Den osynlige mannen från Salem eller varför inte Dror Mishanis Utsuddade spår. Den sistnämnde vann ju för övrigt priset som bästa översatta kriminalroman härom året och den näst-sist-nämnde vann Bästa svenska kriminalroman. Bara att läsa!

Och jag själv då? Vad kommer jag att köpa?
Jesper Ersgård: Dans med djävulen (hört bra saker)
Belinda Bauer: Ni älskar dem inte (Bauer är bäst och detta är den enda av hennes böcker jag inte har)
Daniel Akenine: 11 gram sanning (internationellt, högtempo, lovande!)

Nå. Där var lite tips från mig. Jag har säkerligen missat en hel del, men å andra sidan har jag inte koll på hela utgivningen heller. Tyvärr.

Recension: Derek Raymond – Jag var Dora Suarez

Det är den fjärde och sista delen i Derek Raymonds hårdföra och mörka Factory-serie. Jag var Dora Suarez (1990) anses av många, däribland Raymond själv, vara den bästa boken i ett författarskap som sägs ha skapat Brittisk Noir.

”Detta är helt sinnessjukt.”
Ja, precis så tänker jag efter trettio sidor.

Att slungas rakt in i det helvete som Derek Raymond (1931-1994) beskriver i Jag var Dora Suarez är inte helt lätt för nerverna. En våldsam – nej, makaber – inledning utgör fonden för den berättelse som vecklas fram; en polisutredning kring ett blodstänkande dubbelmord på två kvinnor och ett närskott i ansiktet på en beryktad nattklubbsägare.

Därefter? Förhör, förolämpningar och illa dolda hot.

jag-var-dora-suarezEn sak står klar direkt:
Den som inte har en fallenhet för de grafiska, våldsamma och ohämmat mörka berättelserna göre sig icke besvär.

Måttstock och jämförelse?
Tänk American Psycho men mer koncentrerad.

Derek Raymond bereder ingen väg för kompromisser och halvfigurer. Det är svart eller vitt – mestadels svart. Det är rakt igenom skoningslöst och psykotiskt. För den som vill utforska hjärnans mörkare sidor är det fascinerande läsning. För den som råkar tro att det är en ordinär men kanske lite hårdkokt kriminalroman… är det nog en mardröm.

Själv tycker jag att det är rätt så briljant. Men vad är det då som är så briljant? Jag vill nämna tre saker.
Den nästan parodiskt egensinnige och uppkäftige poliskommissarie som leder utredningen.
Det kompletta mörker som genomsyrar boken.
De kulsprutesnabba replikerna.

Jag var Dora Suarez liknar inte mycket annat jag läst och jag förstår var författare som David Peace delvis hämtat sin inspiration från.