Etikettarkiv: Deon Meyer

Bokrea 2015: Tips om bästa deckarfynden

Ingen som är bokintresserad har väl missat att Bokrean är igång. Som alltid bjuds ett digert urval av fantastiska, mindre bra och helt värdelösa böcker ut till priser som är svåra att motstå. Den döda zonen tar din hand och guidar dig ut i readjungeln – vilka är fynden inom spänning, deckare och thrillers?

Vi börjar med det bästa.

I år kan man köpa tre av fyra delar i David Peace’s väldigt mörka och hårdkokta Yorkshirekvartetten. Det är bara den fjärde och sista boken som saknas, men både 1974, 1977 och 1980 går att köpa i pocketutgåva. Priset är skämtsamt billigt, så det går inte att undgå köp. Den fjärde delen, 1983, har inte utkommit i pocket ännu. Den som verkligen vill läsa kan såklart köpa inbunden till ordinarie pris.

jag-var-dora-suarezOch när vi ändå är inne i det beckmörka så tipsar jag om Jag var Dora Suarez av Derek Raymond, en helvetisk och psykotisk berättelse. Obehagligt, om än inte lika grafiskt, blir det i Lars Keplers Stalker. En författare som aldrig väjer för det jävliga är för övrigt Sharon Bolton, vars Odödlig nu kan köpas på rean. Johanna Mo skrev att Döden tänkte jag mig så, och inte heller där väjs det för uppgivenhet och frustration.

Jag vore väl en idiot om jag inte tipsade om Gillian Flynn och Gone Girl, men förmodligen har alla redan läst den. Då tipsar jag hellre om hennes Mörka platser som handlar om ärren efter ett fasansfullt mord och varför inte en bok som har ett par år på nacken; Den sista safarin av Deon Meyer, som är en av mina absoluta favoriter i spänningsgenren. Här snackar vi Sydafrika, vildmark och elakheter.

Gillar man tempostark thrilleraction så finns det ingen anledning att väja för varken Thomas Engströms Väster om friheten eller Joakim Zanders Simmaren. Det dödas, det jagas och det är naturligtvis internationella förvecklingar och ett inferno av hemligheter. Bra grejor. Jag tycker även att alla thrillerälskare ska läsa Paranoia av Joseph Finder; filmen sög men boken är jäkligt bra.

den-osynlige-mannen-fran-salem”En jävla massa pang-pang och desperat tidsjakt” kanske inte är din grej? Då ska du läsa Elly Griffiths En orolig grav, Ian Rankins En annan mans grav (mycket gravar nu, min anm.), Christoffer Carlssons Den osynlige mannen från Salem eller varför inte Dror Mishanis Utsuddade spår. Den sistnämnde vann ju för övrigt priset som bästa översatta kriminalroman härom året och den näst-sist-nämnde vann Bästa svenska kriminalroman. Bara att läsa!

Och jag själv då? Vad kommer jag att köpa?
Jesper Ersgård: Dans med djävulen (hört bra saker)
Belinda Bauer: Ni älskar dem inte (Bauer är bäst och detta är den enda av hennes böcker jag inte har)
Daniel Akenine: 11 gram sanning (internationellt, högtempo, lovande!)

Nå. Där var lite tips från mig. Jag har säkerligen missat en hel del, men å andra sidan har jag inte koll på hela utgivningen heller. Tyvärr.

Lite tips från Bokrean

Årets bokrea är i full gång. Visserligen har den legat uppe på nätbokhandeln i ett par veckor, men det var först denna veckan som det drog igång på allvar. Och med allvar menas att man nu kan köpa faktiska böcker – inte bara förhandsbeställa.

Det pratas ju om att bokrean är starkt på gång igen – om det har jag ingen åsikt. Eftersom jag jobbat i bokbranschen en del är jag snarare rätt trött på hela reagrejen. Jag har helt enkelt suttit med lite för många realistor de senaste åren.

Men.

Detta till trots – det finns en hel del fynd att göra. Jag har hyfsad överblick, så några guldkorn och intressanta titlar måste jag tipsa om.

Tokyo år noll av David Peace (Febrigt febril deckare i efterkrigs-Tokyo)
Den sista safarin av Deon Meyer (Spännande, fascinerande, riktigt bra spänning i Sydafrika)
1974 av David Peace (Mörkt, mörkare, mörkast. Seriemördare härjar i 70-talets England)
Den nya människan av Boel Bermann (Dystopiskt om barn som inte är barn – helt omöjlig att släppa)
Skuggsida av Belinda Bauer (Skickligt framvävd mordberättelse, tät och väldigt bra)

Se där, fem spännande lästips. Och passar det bättre att köpa upp sig på sånt om inte på en bokrea?

Två böcker som jag själv är nyfiken på att köpa är annars Robert Goddards Tills sanningen segrar och Emelie Schepps Märkta för livet.

Vilket land?

Annika ställer frågan kring vilket land som dominerar i läsningen. Faktum är att det finns två svar:

Ett som gäller för den kontinuerliga läsning jag gör här och nu.

Ett som gäller för mina favoritförfattarskap över tid.

Eftersom vi befinner oss här och nu känns det mest rimligt att se på den läsning jag gjort senaste året. Vilka författarskap är det då som sticker ut?

David Peace (Storbritannien)

Michael Connelly (USA)

Deon Meyer (Sydafrika)

Albert Sanchez Piñol (Spanien/Katalonien)

Daniel Woodrell (USA)

Alltså, engelskspråkiga länder, främst. Inte Sverige.

Jag har tidigare diskuterat det faktum att jag främst läser för att fly verkligheten – vilket gör att Sverige inte är ett av de stora länderna i min läsning.

Jag gillar traditionellt sett den brittiska skolan, både för deckare och annan skönlitteratur. Läser mängder av brittiska deckare, samt att flera av mina all-time favoritböcker skrevs av brittiska författare som Doris Lessing (nå, flyttade dit), Hanif Kureishi och John Fowles. Nå, det är väl det närmaste ett svar vi kommer denna gång.

Deckare och thrillers att se fram emot i höst

Hösten är den mest hektiska perioden för bokutgivning. De flesta förlag ger traditionellt ut sina starkaste namn och titlar och det kan vara en svår uppgift att sålla bland utgivningen; det finns mycket man vill läsa – men realistiskt sett måste man prioritera. Allt hinns inte med, så vad ska man fokusera på?

För egen del har jag span på lite böcker som kommer i höst. Och jag förväntar mig att läsa samtliga. Men vilka är det?

Thomas Engström – Väster om friheten. Svensk thriller. ”Internationell”. Ska enligt uppgift vara bra. Det litar jag på. Utkommer i september.

Belinda Bauer – Betraktaren. Vad mer säga än att Bauer kommer att bli stor, riktigt stor. Läsningsläge i september.

David Peace – 1980. Måste läsa. Måste. Läsa. Finns inga ursäkter. Jordens just nu bästa deckarförfattare. Utkommer i november.

Deon Meyer – Spåren. Lemmer är tillbaka. Jag är först i kön för att läsa. Utkommer i november.

Peter May – Blackhouse. Okej, en deckare som utspelar sig i Yttre Hebriderna. Det går helt enkelt inte att missa. Oktober.

Denise Mina – Red Road. Mina. Morrow. Deckare. Bokat! Oktober.

Det finns såklart ett helt gäng andra böcker att hålla ögonen öppna efter också. Men dessa är på min priolista. Förvänta er recensioner här på bloggen när böckerna är släppta!

Har ni några andra tips? Tipsa!

Recension: Deon Meyer – Den sista safarin

”Deon Meyer skriver med en frustrerad puls”

Sydafrika. Böcker härifrån är inte den svenska deckarutgivningens vanligaste fenomen. Deon Meyer är en, för många, ny och angenäm bekantskap. Jag har slagit pannan i hans böcker flera gånger, nu senast med Den sista safarin.

I Den sista safarin den-sista-safarinmöter vi Sydafrika. Vi möter korruptionen, brottsligheten, fördomarna, rasismen, hettan, uppgivenheten och förhoppningarna. En kvinna tycker sig se sin försvunna bror i ett TV-inslag. Efterlyst för ett brott. Hon måste ta reda på om det verkligen är han – och anlitar Lemmer, kåkfarare (och livvakt; fåordig sådan) för att ge sig ut på jakt. Det dröjer inte länge förrän saker börjar hända henne. Såklart.

Deon Meyer skriver med en frustrerad puls. Det finns mycket i berättelsen, det finns mycket som vill fram – och det finns mycket som kommer fram. Många ord, många miljöer, mycket information. Och en resa till Afrika som läsaren finner både obehaglig och fascinerande. Vi rör oss i tjuvskyttarnas värld, vi rör oss i kretsar där pengar ordnar allt.

Det är välskrivet – mycket välskrivet. Det är spännande. Meyer har en styrka som många saknar, en styrka som är nödvändig när man som Sydafrikansk författare vill nåt ut i världen: han vet hur man berättar. Han vet hur man beskriver.

Mitt enda problem med boken är att klassificera den. Deckare, spänningsroman eller thriller? Äh, vi kör på alla tre.