Etikettarkiv: Daniel Woodrell

Woodrell och de la Motte

Daniel Woodrell och Anders de la Motte. Gemensam nämnare?
Den döda zonen.

Att Daniel Woodrell är skicklig på att skriva socialrealistiskt mörk amerikansk litteratur är ingen nyhet. Hans genre brukar kallas Country Noir, och är precis vad den låter som. Jag håller just nu på att läsa The Maid’s Version, hans senaste roman – som spinner runt en explosion i ett samhälle i Missouri 1929 – och livet kring katastrofen, skulden, ryktesspridningen och efterverkningarna. Det är, som alltid när Woodrell är inblandad, både vackert och vemodigt.

Woodrell kom tidigare ut på svenska hos Natur och Kultur, men vad jag vet lade de ner utgivningen av hans böcker. Förmodligen sålde de helt enkelt för dåligt, vilket är djupt tragiskt med tanke på den höga kvalitet hans böcker håller.

Från Woodrell till de la Motte. Tvära kast. Jag har läst ut MemoRandom. Där Woodrell är socialrealistisk är de la Motte medryckande och pulshöjande. MemoRandom är en thriller som bjuder på förvirring, förvecklingar och rappt berättande i parti och minut. Tempostarkt men tätt. Till de la Motte får jag återkomma, både med recension och intervju – så håll ögonen öppna efter det!

Så vilket blir nästa läsprojekt efter Woodrell? Jag har en hög böcker som söker, skriker efter min uppmärksamhet. En inte allt för avancerad gissning är att jag snart läser David Peace igen. Den översatta versionen av 1983 är nämligen ute vilken dag som helst.

Vilket land?

Annika ställer frågan kring vilket land som dominerar i läsningen. Faktum är att det finns två svar:

Ett som gäller för den kontinuerliga läsning jag gör här och nu.

Ett som gäller för mina favoritförfattarskap över tid.

Eftersom vi befinner oss här och nu känns det mest rimligt att se på den läsning jag gjort senaste året. Vilka författarskap är det då som sticker ut?

David Peace (Storbritannien)

Michael Connelly (USA)

Deon Meyer (Sydafrika)

Albert Sanchez Piñol (Spanien/Katalonien)

Daniel Woodrell (USA)

Alltså, engelskspråkiga länder, främst. Inte Sverige.

Jag har tidigare diskuterat det faktum att jag främst läser för att fly verkligheten – vilket gör att Sverige inte är ett av de stora länderna i min läsning.

Jag gillar traditionellt sett den brittiska skolan, både för deckare och annan skönlitteratur. Läser mängder av brittiska deckare, samt att flera av mina all-time favoritböcker skrevs av brittiska författare som Doris Lessing (nå, flyttade dit), Hanif Kureishi och John Fowles. Nå, det är väl det närmaste ett svar vi kommer denna gång.

Recension: Daniel Woodrell – The outlaw album

”En smärtsam fröjd att läsa”

the-outlaw-albumMörker, elände, misär, fattigdom, incest: en liten cocktail av vad man kan förvänta sig i en bok av Daniel Woodrell, mannen som mästrar över genren Country Noir.

Woodrell är mest känd för att ha skrivit Winter’s Bone (En helvetes vinter), som blev en kritikerhyllad film för ett par år sedan; en fantastisk och skrämmande bok, som klarade transitionen till filmduken utmärkt. The outlaw album är en novellsamling som utkom 2011. Det är tolv mörka berättelser om olika grader av misär och missförhållanden. Det är berättelser om vanmakt, om hämnd, dåligt samvete och gnagande smärta. Och ni kanske förstår att jag älskar det.

I samlingen finner man berättelsen om mannen som hämnas mordet på sin frus husdjur, berättelsen om flickan som får nog av en gammal mans våld mot kvinnor. I princip samtliga tolv noveller är bra, men det finns guldkorn som står ut från mängden precis som det finns några noveller som inte riktigt når de höjder man förväntar sig. När Woodrell är bra är det få som matchar honom i den bisterrealistiska amerikanska samhällsberättelsen, då är det en smärtsam fröjd att läsa.