Etikettarkiv: Caroline Kepnes

Vinn signerade ex av Caroline Kepnes ”Du”

Gårdagen gav mig tillfället att luncha med Caroline Kepnes som är i Stockholm för att prata om sin pocketaktuella thriller ”Du”, bland annat på Books & Dreams. Nu kan du (!) vinna ett signerat ex.

duCaroline Kepnes Du är en fängslande thriller om kärlek, besatthet, bokhandlare och livlig fantasi. Min recension av boken hittar ni här.

Nu har jag ett par signerade pocketutgåvor av boken. Allt du behöver göra för att kunna få en av dem är att mejla martin@dodazonen.com med ditt namn och din adress; jag drar två slumpmässiga vinnare tisdagen den 8 december 2015. Vinnarna kommer att meddelas via e-post samt uppdateras i denna artikeln.

Missa inte heller den intervju jag gjorde med Caroline i samband med släppet.

Fotnot: Nu är vinnarna dragna. Elin Helmersson, Veronica Witlock och Johanna Andersson får varsitt signerat ex av boken.

Recension: Graeme Cameron – Normal

Den blurbas av Lee Child och erbjuder en spännande och svårsläppt historia. Normal av Graeme Cameron är en psykologisk thriller som surfar vidare på psykopatvågen inom spänningslitteraturen.

normalNär jag läser Normal tänker jag på tre saker.

För det första misstänker jag att författaren, i likhet med mig, har The Collector av John Fowles som en av sina favoritböcker. Det är bara en känsla. Och kanske en likhet, även om Cameron inte tangerar Fowles’ geni och författande.

För det andra tänker jag att Graeme Cameron förmodligen gillar TV-serien The Fall, som av en händelse råkar vara en av mina favoritserier. Kanske är det så att han inspirerats, kanske inte.

För det tredje tänker jag att boken är ännu en i genren psykologiska thrillers – en genre som fått en pånyttfödelse den sista tiden (tack Gone Girl för det).

Bokens berättare är en helt vanlig person. Nå, vanlig på så sätt att han lever ett – till det yttre – ordnat och NORMALT liv. Så är det förstås inte, för i källaren under sitt hus samlar han på unga kvinnor, som han kidnappar och håller fångna. Han är kalkylerat ond, medveten om sin ondska och har en stark drivkraft.

Allting är för honom helt självklart. Fram till en dag, då han träffar en person som förändrar allt.

Normal är vad som i bokvärlden kallas för en bladvändare; en rapp och spännande thriller som är svår att lägga ifrån sig. Det handlar förstås inte om någon större litterär händelse utan boken är vad man förväntar sig: underhållande.

Skeendet berättas utifrån huvudkaraktären och ibland är det riktigt vasst, stundtals ganska humoristiskt. Men ibland blir det pladdrigt, dock aldrig så pass pladdrigt att man tappar intresset. Karaktärerna är intressanta men känns aningen stereotypiska i sitt agerande – och som rutinerad thrillerläsare blir jag inte speciellt överraskad.

Ändå: Normal är lättmotiverad och underhållande läsning. Det är en bok som rider på vågen med den sympatiske psykopaten, även om den inte når upp till samma nivåer som Paula Hawkins Kvinnan på tåget eller Caroline Kepnes Du.

 

Psykopater är grejen

Jag noterar att psykopater är grejen i allt fler böcker. Vi träffar dem i allt från Flynn till Kepnes, Cameron till Buthler & Öhrlund, Kepler till Ahnhem. Listan kan lätt göras längre.

Psykopaten har fått ett uppsving.

normalBörjar psykopatthrillern bli den nya svennebanan-deckaren? Är det i så fall bra eller dåligt? Jag läser Caroline Kepnes Du, Graeme Camerons Normal och tänker att, well, det är ju trevligt med en morbid sadist som man kan känna sympati för. Vad blir nästa steg?

Som författare måste det vara en hårfin linje att balansera; att skapa en romankaraktär som är störd i huvudet, men ändå spännande att läsa om.

I mina ögon finns det två vägar som är intressanta att utforska:

  1. Den sympatiske psykopaten.
  2. Den fullständigt vedervärdige psykopaten.

Mellanting göre sig ej besvär, försvinner lätt i glömska och blandas ut med vardag och tristess. Om det är något jag önskar kunna behärska är det konsten att skriva en psykologisk thriller med en genomrutten huvudperson som ändå är älskvärd och mänsklig.

Så kanske är det det jag gör. Jag ber att få återkomma i detta högintressanta ämne.

Vad tycker du? Vad gör en bra psykopatthriller – och vilka är dina bästa tips?

Friday interview: Caroline Kepnes

Caroline Kepnes: “My drive is to create worlds and fill them up with people”

A breathtaking thriller debut; You by Caroline Kepnes introduces the sympathetic psychopath. But what’s the story behind the book? Den döda zonen / The Dead Zone decided to get the story directly from the source.

The main character of You is named Joe, but he’s certainly not your average Joe. See; Joe is in love, and the object of his desires, Guinevere, thinks he is a charming enough guy. Definitely charming enough to let him approach her.

Photo: Kathleen Szmit

Photo: Kathleen Szmit

Of course, this fact changes everything. Because, honestly, who can stop love from breaking through – sometimes you just have to give people a shove in the right direction.

You is the debut novel of Caroline Kepnes. It is, most certainly, a thriller that makes a mark on the reader. Simply put: start reading and you’re hooked.

The story is told in first person, present tense. Quite the risk if not done properly, but for Kepnes, the choice of using present tense wasn’t a particularly hard one. She explains:
– I have written many short stories in the present tense, so I’ve always been a little obsessed with the particular nature of it, the way when it works it really works and then when it doesn’t, yikes.

You like taking that risk?
– Yes. It’s always a very strong, specific instinct, to tell a story that way. For me there has to be a reason, a pull, where the story and character demand that immediacy. And it feels like home to me, I like the energy. It’s almost like virtual reality, you know?

At first, when I started reading the book, I felt a bit worried for my sympathies for Joe. But really, should I worry about liking him?
– No. I love him too, and I’m sort of well adjusted. It’s funny. I worried about that too when I was writing. In the mental health way and in in the writerly way.

Explain.
– His disgust is very endearing to me, the way he takes it to the next level. I’ve always been amused by the concept of ”deal-breakers” when it comes to relationships. It just seems so idiotic to me, to kind of quantify your feelings. I mean I understand the need, but wow. So I like the idea of this guy who is so normal and disgusted and well-read and interesting and then you find out he’s a fucking murderer. D’oh!

– And for me anyway, it’s not a deal-breaker because it’s just not that simple, is it? You still like him. I do, too.

9789137143385The process of writing a story about a clearly disturbed character – but still a likeable one – might have been a challenge, Caroline Kepnes admits, but one she took on with joy. She wrote the first few pages, she says, then had to put the story down to really get to know Joe as a character before picking up the writing again.
– It was a meticulous process in the sense that I felt like I had to know exactly who he was before I sat down again because writing those first pages, oh my God, what a rush. And then once I started again, it did just “happen” where several hours would pass and my fingers would hurt and I wouldn’t know what planet I was on. The best creative feeling in the world.

With a journalistic background, writing is nothing new for Caroline Kepnes. However, the fact that she’s now being read across the world is. And it’s a mind blowing experience, she claims.
– I’m so grateful to have people translating my stories into other languages. I mean, Sweden! It’s quite literally a dream come true to have people around the world reading your book. I still don’t even know what to say, just YES PLEASE THANK YOU.

– I was a journalist for many years. It’s dazzling, to be telling stories for a living now, just making them up. I’ve finished my second book and I’m around a hundred pages into my third. I invent these people and they talk to each other. It’s like playing with dolls, circling back to childhood, my favorite thing to do. I’m so elated to be a professional child.

I read a lot of thrillers and suspense novels. Some grab hold of you from the beginning. Others are a bit slower. Some never really get a grip. What, to you, makes a great thriller read?
That grab. It’s is so critical. I want to feel closer to someone for every page I read, if that makes sense, more deeply connected.

– I think Stephen King’s Misery is a stellar example of that, Annie and Paul, you know them more and more, what they’re capable of, the respective messes they’re in, it’s always deepening, truly building in terms of plot and character. I felt like I was in that book. And that’s what I want when I read, to be transported.

And, of course, that sense of “grab” is all important not only in thriller books. But in this particular genre, it’s almost like stepping into a movie, right?
– Yes! For thrillers and really for all books, even the ones that are not sold to suck you in. I think it’s just about the writing, the voice. That “in the book” feeling is such a unique, specific feeling, hard to articulate. I love that quality in writing.

youDuring the process of writing You, Caroline Kepnes used her mom and her aunts as a first instance of critics, as well as for inspiration in developing the story. After that, editors helped her work out certain things as well. And some things, she was reluctant, at first, to change:
– I think it happens with a lot of writers, you don’t want it to end, so you kind of skimp out on the ending and editors are wonderful for knowing, this scene is nice but it’s not moving the story forward, this description is not as good as this one. It’s a series of conversations and I think it always makes the book better.

– Editing, it’s so important. And with writing the second book, I did a whole draft on my own. More the way I did short stories before. It’s a bigger story, more travel, more characters, pursuit of life, not just love, if that makes sense. So then the editing process was bigger, mostly tightening the narrative, tracking the emotional drive. I get so in it that it’s so great to hear from the people outside of it, analytical smarty pants people.

You’ve written two, working on number three. I know the second one is where we meet Joe again. Do you reckon you’ll stick to the thriller genre now? What is your drive, your motivation with writing?
– Oh, I would love to keep going with thrillers. My drive is to create worlds and fill them up with people. I can’t tell you how gratifying it was to return to this character again, in this second book, which is very different, but then, I mean, it’s Joe narrating, so it’s also similar.

But you’re not all that into putting labels on things, really, are you?
– No, I have never been all that conscious of them. I think of books as books. I like so many different styles of writing, going back to that ”thing” we speak of, I love a good thriller, and I am thrilled by other styles as well. I just want to make more.

So what are you working on right now, then?
– Right now, I’m working on a new book. I’ve never done so much research for anything before and it’s just a joyous learning, creative experience, all around.

– It’s a thriller, I think, but as just mentioned, I never label them when I write, you know? To me it’s just this new world I go to every day. And what a gift, to have the time to go there.

With those words of wisdom, our talk is over and I leave Caroline Kepnes to her writing again.

Buy the book (swedish).

Recension: Caroline Kepnes – Du

En tempofylld och befriande sinnesskruvad stalker-thriller med färgstarka karaktärer. Caroline Kepnes Du är svår att lägga åt sidan. 

”You had me at hello” är en känd kommentar ur den småsliskiga filmen Jerry Maguire. Den kommentaren passar inte in i min recension av Caroline Kepnes debutthriller.
”You had me at sinnesrubbad intelligent stalker som jobbar i bokhandel,” däremot. En helt annan story.

9789137143385Joe och Guinevere: det perfekta paret. Åtminstone är det vad Joe är övertygad om efter deras första flirtiga möte i hans bokhandel. Deras samtal, deras blickar, ja… allt pekar på att de är som gjorda för varandra. Problemet är bara att Guinevere inte insett det ännu.

Detta är dock inget problem för Joe; han är både intelligent och företagsam. Och störd. Metodiskt – och kärleksfullt – börjar han att kartlägga Guineveres liv. Hennes vänner, hennes killar, hennes studier. Han bekymras av det bekräftelsebehov hon visar upp men förlåter henne eftersom han älskar henne. Och hon honom. Snart.

Det finns en risk i att skriva en psykologisk thriller i första person presens. Det blir lätt pladdrigt. Och visst finns det passager i Du som känns aningen pladdriga, men där andra böcker tappar i styrka av den känslan är så inte fallet här. Istället ger det tyngd och innehåll till karaktärerna Joe och Guinevere, ty de är inte helt okomplicerade där de lever på varsitt håll i storstadsdjungeln.

Vad Caroline Kepnes lyckats allra bäst med är att porträttera en skurk som varken vet eller tycker att han själv är en skurk (psykfall, någon?). Men det mest fascinerande konststycket är att hon lyckas få delar av den sjukliga besattheten både igenkännbar och sympatisk.

Möjligen är detta en oroväckande indikation på min personlighet, men jag är oerhört svag för denna typ av berättelser när de lyckas.

Alltså läser jag hänfört vidare, sida efter sida, vävs in i Joe och Guineveres öden. Det bästa beviset på att en författare gjort ett bra jobb är när det är svårt att lägga ifrån sig boken. För mig är det omöjligt att sluta läsa Du när jag väl börjat. Detta måste vara en av de bästa psykologiska thrillers som ges ut i Sverige i år.

Köp boken hos Adlibris.