Etikettarkiv: Belinda Bauer

Deckartips från Bokrean 2016

Imorgon slår bokrean upp sina gyllene portar (nåväl, de digitala portarna har varit öppna ett tag). Jag vill naturligtvis guida alla deckarläsare i den djungel som de facto är bokrean, därför samlar jag en handfull köptips nedan.

1983David PeaceYorkshirekvartetten
Vad? Nej, de är inte nya. Nej, de är inte aktuella. Men ja, de är jävligt bra. Gillar man hårdkokt och mörk ångest-spänning blir det inte bättre. KÖP! 1974, 1977, 1980, 1983.

Jens LapidusSTHLM Delete
Vad? Den undre världen. Ruggigt bra. Rappt och drivet. Genrens bästa svenska författare.

Anna LihammerÄn skyddar natten
Vad? Historisk kriminalroman av yppersta klass. Rasbiologi, 30-tal, you name it. Det är verkligen bra.

Belinda BauerLivets och dödens villkor
Vad? Brittisk suveränitet. Belinda Bauer är en av mina absoluta favoriter; mästerlig på personporträtt och psykologiska detaljer. Inte hennes bästa bok, men likväl jäkligt bra.

Denise MinaGarnethill
Vad? Första boken i Garnethill-serien. Denise Mina är en egen liten institution i brittisk kriminallitteratur.

Derek RaymondJag var Dora Suarez
Vad? Alright, jag tipsade om den även ifjol. Men seriöst, inte ens trettio spänn? Mörker och blodtörst när det är som ruffigast.

Niklas LindrothUndertryck
Vad? Drömforskning. Ett ärrat psyke. Sår som aldrig läker. Det finns många spännande ingredienser i Undertryck. En intressant debut.

Anders De la MotteUltiMatum
Vad? Okej, jag är inte jättefrälst i titlarna. Men det här är rappt och bra skrivet. Spänning från sida ett till slutet.

Det finns såklart så mycket mer att fynda från årets bokrean, men här är ändå en snabb guide till en del av pärlorna. Tipsa gärna om ni har några egna fynd!

Recension: Belinda Bauer – Livets och dödens villkor

Relationer i sönderfall, traumatiska upplevelser och väldigt ond, väldigt bråd död. Belinda Bauers senaste kriminalroman, Livets och dödens villkor, innehåller det mesta – men det blir aldrig för mycket.

Låt oss först konstatera att Svenska Deckarakademin nominerade boken i kategorin Bästa översatta kriminalroman 2014. Alright, jag bryr mig egentligen inte, det är inte utmärkelser och nomineringar som styr min läsning – men okej, det var en fingervisning.

livets-och-dodens-villkorJag upptäckte inte Belinda Bauer förrän efter hennes senaste bok, Betraktaren, som jag utnämnde till en av 2013 års bästa kriminalromaner; en fantastiskt skickligt skildrad psykologisk spänningsroman. Jag bestämde mig för att intervjua henne, och låt oss konstatera att hon hade väldigt mycket att säga. Det stod klart – bortom alla tvivel – att hon är en kvinna som har många berättelser i sin skalle. Och ett hysteriskt behov av att få ner dem på papper.

Så till Livets och dödens villkor. I sydvästra England går en psykopat lös. En man som tvingar unga kvinnor att klä av sig och ringa hem till sina mammor och ta farväl. Osympatiskt? Jo, det kan man säga. Det dröjer inte innan första dödsoffret skördas; hela bygden blir vaksam och många är de som engagerar sig i jakten.

Ruby Trick är tio år gammal och mobbad. Hennes föräldrar är trötta på varandra, bråkar jämt. Hennes pappa är arbetslös och misstänker att mamman träffar någon annan. Ruby börjar följa med pappan på nattliga bilfärder för det medborgargarde som bildas i byn för att skydda dess invånare. Mamman vet inget.

Och mördaren verkar ha slipat sin teknik i jakten efter nästa offer.

Berättelsen om Ruby Trick, hennes familj och den man som terroriserar omgivningarna är stark och vältecknad. Belinda Bauer visar återigen upp sin styrka i att mejsla fram personporträtt, med sin knivskarpa förmåga att sätta fingret precis där det gör som mest ont. Livets och dödens villkor är en mycket sorglig berättelse, men jag slås flera gånger av att det mitt i all svärta också är en vacker berättelse om livet. Och ja, om döden.

Som kriminalroman sett är det ett gediget hantverk. Spännande, drivet, angeläget. Men det som främst skiljer Belinda Bauer från många av sina kollegor är just förmågan att lyfta fram det som gör oss människor speciella och presentera trovärdiga karaktärer som inte bara passar in i berättelsen – utan även lyfter den till helt andra höjder än den annars skulle ha nått.

Så jag säger som såhär: har ni inte upptäckt Belinda Bauer ännu? Det är dags nu.

Köp boken hos Adlibris.

Läs Den döda zonens intervju med Belinda Bauer.

Vikten av god karaktär

Jag läser Peter May’s Lewismannen, den andra delen av Isle of Lewis-trilogin, när det slår mig; det jag redan vet men som ändå återkommer med jämna mellanrum. Vikten av karaktären. Karaktärsvikten –
inte karaktärs-svikten.

lewismannenFör det är en av de viktigaste egenskaperna hos en god bok. Karaktärerna måste kännas sanna. Och inte bara det, de måste kännas sammanlänkade med berättelsen.

Många författare är skitbra på just detta. Att se till så att en figur, människa (oftast), blir ett med handlingen. Peter May är duktig på det. Belinda Bauer är överjävligt duktig på det. Ian Rankin har gjort det till religion.

I princip kan en karaktär vara hur hopplös som helst, hur alkoholiserad som helst, hur otrevlig som helst, hur urbota hysterisk som helst. Så länge det rimmar med handlingen och texten i övrigt. Och det är något vi alla vet, men ändå glömmer bort med jämna mellanrum.

Det är något som alla författare vet, men som ibland går förlorat när förlagen har för bråttom att trycka ut en ny bok i en serie, eller en bok som egentligen skulle behövt ligga till nästa resa. Karaktär.

Fasthet?

Och varje gång jag tänker på det – det sker ju ibland – inser jag magin i det skrivna ordet. När man kan sjunka djupt in i en bok, när man kan känna på en person, se en person, förstå vad som driver denna. Utan att se ett foto på personen i fråga, utan att föra ett samtal.

Det är fantastiskt.

Julklappstips för spänningsläsaren

Det är inte försent att beställa bokklapparna. Idag tipsar Den döda zonen om deckarna du ska ge bort till den som tycker om att läsa spännande böcker.

Igår slog det mig: Nästa vecka är det julafton. Kanske hade jag glömt bort det eftersom jag numera inte jobbar med bokförsäljning. Tiden på Adlibris var en ständig koll på när sista beställning inför jul kunde ske, utskick av nyhetsbrev och annat kul.

Möjligen är jag miljöskadad, för nu tänkte jag dela med mig av lite julklappstips i sista stund. Det finns fortfarande flera dagar att beställa böcker och få leverans innan jul, så nu kör vi. Spänning för hela slanten.

livets-och-dodens-villkorBelinda Bauer – Livet och dödens villkor
Varför? För att Belinda Bauer inte verkar kunna trampa snett utan bara blir bättre och bättre. Hennes personporträtt är klockrena och berättelserna likaså. Livet och dödens villkor är lätt en av årets bästa utländska deckare.

Thomas Engström – Söder om helvetet
Varför? För att ingen annan svensk författare levererar klassisk thrilleraction som Engström. Det går inte att träffa genren bättre och både Söder om helvetet och föregångaren Väster om friheten är solida och spännande.

Christoffer Carlsson – Den fallande detektiven
Varför? Det är för jävla bra.

the-thiefFuminori Nakamura – The Thief
Varför? Är du trött på att läsa spänningsromaner som utspelar sig i Sverige och England? Pallar du inte fler amerikanska thrillers? Prova Nakamura och Tokyo Noir. Är du trött på slentrianmässiga beskrivningar? Prova Nakamura. Vill du ha en fantastisk berättelse om en hysterisk ficktjuv i Tokyos undre värld? Prova Nakamura. Är jag tydlig nog?

Elly Griffiths – The Zig Zag Girl
Varför? För att Elly Griffiths är en skicklig författare, men framför allt för att hon blåser nytt liv i sitt författarskap med denna klassiska mördarjakt i 1950-talets Storbritannien. Det är mord, magi och mysterie.

Simon Beckett – Gården
Varför? Tät, molande läsning som bådar jäkligt illa. Sakta men säkert skruvar den sitt grepp om läsaren. En ödslig gård, en mystisk familj, en man på flykt från något. Otroligt bra.

Caroline Eriksson – Inga gudar jämte mig
Varför? För att du som älskar psykologisk såväl som historisk spänning kommer att vara fullständigt fast. Denna boken, som är inspirerad av verkliga händelser, innehåller båda delar. Här ställs framför allt frågan om vad ondska är och vad som kan motivera onda handlingar.

Mons Kallentoft – Jordstorm
Varför? För att du som gillar Kallentoft kommer att upptäcka att han är bättre än någonsin. Och för att du som inte läst honom utan problem kan ta dig an boken och upptäcka en riktigt skarpsint och stundtals mörk kriminalroman.

Se där, ett gäng tips. Det finns fler riktigt bra spänningsromaner att läsa. Men ovan nämnda tips är ändå de starkaste från min sida.

Facts of Life and Death – Belinda Bauers nya bok

facts-of-life-and-deathMina bokhyllor är fulla. Jag har lovat att inte köpa fler böcker. Men jag sviker mitt löfte, gång på gång. Ibland är det nämligen omöjligt att hålla sig.

För nu är nämligen Belinda Bauers nya kriminalroman släppt.
Ja, Belinda Bauer som i en av mina favoritförfattare inom kriminalgenren. Hennes stora fördel är det psykologiska spelet, hennes förmåga att tränga in i hjärnan – själen – hos människorna vi läser om. En skicklighet som jag avundas / beundrar.

Den nya boken har titeln Facts of Life and Death och eftersom den verkar handla om en seriemördare är jag rätt såld redan i förväg.

Hade jag sagt att jag inte skulle beställa fler böcker? Nej, det hade jag väl inte sagt, och än mindre lovat?

Lite tips från Bokrean

Årets bokrea är i full gång. Visserligen har den legat uppe på nätbokhandeln i ett par veckor, men det var först denna veckan som det drog igång på allvar. Och med allvar menas att man nu kan köpa faktiska böcker – inte bara förhandsbeställa.

Det pratas ju om att bokrean är starkt på gång igen – om det har jag ingen åsikt. Eftersom jag jobbat i bokbranschen en del är jag snarare rätt trött på hela reagrejen. Jag har helt enkelt suttit med lite för många realistor de senaste åren.

Men.

Detta till trots – det finns en hel del fynd att göra. Jag har hyfsad överblick, så några guldkorn och intressanta titlar måste jag tipsa om.

Tokyo år noll av David Peace (Febrigt febril deckare i efterkrigs-Tokyo)
Den sista safarin av Deon Meyer (Spännande, fascinerande, riktigt bra spänning i Sydafrika)
1974 av David Peace (Mörkt, mörkare, mörkast. Seriemördare härjar i 70-talets England)
Den nya människan av Boel Bermann (Dystopiskt om barn som inte är barn – helt omöjlig att släppa)
Skuggsida av Belinda Bauer (Skickligt framvävd mordberättelse, tät och väldigt bra)

Se där, fem spännande lästips. Och passar det bättre att köpa upp sig på sånt om inte på en bokrea?

Två böcker som jag själv är nyfiken på att köpa är annars Robert Goddards Tills sanningen segrar och Emelie Schepps Märkta för livet.

Och vinnarna är…

2013 – ett mittemellanår för deckare.
2013 – ett år för att upptäcka nya favoriter

Här sammanfattar jag året som jag upplevt det. Min läsning, mina tankar, mina åsikter. Det är såklart massor jag inte läst – så tipsa mig gärna om det är något speciellt jag borde lägga beslag på!

Årets bästa svenska deckare:
Christoffer Carlsson: Den osynlige mannen från Salem. En nostalgisk, dystervacker berättelse om ett mord. Välpolerat språk, prickfria beskrivningar och inte minst en huvudkaraktär att bry sig om. En deckare som är mer än en deckare – och som därför sticker ut från mängden på ett strålande sätt.

Årets bästa utländska deckare:
David Peace: 1977. Den andra delen i Peace mästerliga Yorkshirekvartett är en stilstudie i deckarskrivandets ädla konst. Det är skitigt så att man mår illa, det är hårdkokt så att man biter på naglarna – och framför allt, det är otroligt välskrivet (och översättningen till svenska fantastisk).

Årets upptäckt:
Peter May: Svarthuset. En kriminalhistoria med miljöerna i fokus; kargt skotskt landskap, isolering,  sårade själar och vänskapsband som sätts på prov. Svarthuset är så bra att man till och med har överseende med det något svaga slutet. Att May har skrivit en hel serie böcker hade jag missat helt; detta var dock första översättningen till svenska.

Årets aha-upplevelse:
Att Ian Rankin till slut lyckas skriva en bok med John Rebus och Malcolm Fox som faktiskt blir riktigt bra. Saints of the Shadow Bible kommer på svenska nästa år – håll utkik. Den ger nytt liv till en karaktär som annars börjat bli lite sömnig.

Årets thriller:
Gillian Flynn : Gone girl. Alla hyllar den, ty det är omöjligt att värja sig. Flynn skriver en säker berättelse med svängar, kurvor och vändningar. Psykologiskt skarp och ändlöst fascinerande – årets mest spännande läsning.

Årets karaktär:
Ludwig Licht i Thomas Engströms Väster om Friheten fastnade direkt. Hopplöse Licht är en person att älska och hata på samma gång, på många sätt en typisk huvudperson i en spänningsroman, men med särdrag som för honom bortom allt hopp om räddning.

Årets mest intressanta:
Belinda Bauers Betraktaren kan inte ignoreras. En spänningsroman som väver samman olika fascinerande händelseförlopp på ett utmärkt sätt; men också en bok som ställer rätt mycket frågor till läsaren – och som genomsyras av en dyster realism som man inte kan sidsteppa.

Årets kusligaste:
Alla dessa obehagliga barn i Boel Bermanns Den nya människan, en krypande och suggestiv bok om barn som inte längre är barn, utan något helt annat.

Årets minst intressanta:
Det tar emot att säga det, men Harry Bosch börjar kännas riktigt gammal nu. Kom igen, Connelly, du kan så mycket bättre!

Jag har läst många fler spänningsromaner; men det går inte att ta upp alla som varit bra här. Jag funderar ofta på det faktum att jag sällan läser dåliga böcker; det har såklart med min selektivitet att göra – något som är både en nackdel och en fördel.

Det är allt för sällan som jag läser en för mig ny författare, samtidigt som jag ger etablerade författare chans på chans på chans.  Jag gör ofta ett medvetet, lite fegt, val när jag väljer böcker som jag på förhand tror att jag kommer gilla. Ett mål med nästa års läsning måste därför bli att chansa lite mer, var lite otrygg!