Kategoriarkiv: Nyheter

Livet utanför bubblan

Att vara författare är ofta att befinna sig utanför en bubbla och titta in på allt som pågår innanför väggarna. Det är inte bara tråkigt – det är perfekt bränsle för depression och annan psykisk ohälsa.

”Vad gör ni där inne?”, känner man ibland för att ropa. Men man behöver liksom aldrig fråga – de som (för tillfället) befinner sig innanför bubblans tunna vägg är noga med att visa upp vad som händer där inne. Och det är mycket. Det är nya kontrakt, det är möten, det är intervjuer, det är mässor och bilder på topplistor. Det är hyllningar och spännande projekt. Och det är fullt förståeligt att människor vill dela med sig av det som händer.

Det är härligt att se andras glädje när man själv är i balans, när man själv kanske befinner sig i bubblan. Det kan vara inspirerande, kraftgivande. Men när mörkret tuggar på en varje dag och allt man känner är frustration – då är det endast stressigt och deprimerande. Det är sorgligt, naturligtvis, för man vill själv inget hellre än att också ha något att glädjas åt.

De är mycket bättre än jag är. Jag är helt ointressant. Det finns ingen framtid för mig, jag får inte alls samma respons som de får. Jag är skitkass.

Tankarna är många (här är det dock värt att poängtera att även många författare innanför bubblan plågas av liknande saker och därför ständigt, t.ex. söker bekräftelse i sin framgång och attraktionskraft).

Bubblan, då. När kommer man in i den? Vem kan komma in?

Svaret: alla. Eller nästan alla. Men det är svårt; det kräver både talang och flyt. Du befinner dig i bubblan när du har ett förlagskontrakt – alternativt är ett intressant namn för bokförlag eller i branschen. En del är det. Många är det inte.

Allt som krävs för att hitta in är ett spännande koncept, ett grymt synopsis, ett manus som är fantastiskt. Och som fungerar för marknaden.

Att befinna sig utanför bubblan är en grogrund för många otrevliga saker: depression, ångest, avundsjuka, missunnsamhet. En känsla av utanförskap, av att vara osynlig och dålig.

Det är naturligtvis inte hela sanningen: massor av människor med grymma talanger för att skriva befinner sig utanför bubblan. De kanske bara råkar skriva ett manus som bedöms icke kommersiellt gångbart.

Bubblan rymmer bara ett antal författare samtidigt – och det antalet minskar hela tiden. Förlagen har det tufft, allt mer av innehållet blir likriktat för att möta läsarnas krav. Bokhandeln har det inte lättare. Böcker måste sälja, så enkelt är det.

Utanför bubblan måste du kämpa mot bitterheten, kämpa mot det dåliga självförtroendet – och fortsätta skriva och skicka in manus trots att allt man skickar in blir refuserat utan entusiasm.

Ingen tror på dig, knappt du själv. Så det är en segdragen och tuff kamp. Och samtidigt pågår livet innanför bubblans väggar. Och du sneglar in, matas med andra människors framgångar och entusiasm samtidigt som lusten och glädjen sipprar ur dig litegrann för varje dag som går.

Men du skriver. För du vet inget annat. Och vips, en dag, kanske du hamnar i bubblan du med. Och då vill du inget hellre än att visa upp att du hör hemma.

Släppdag för Psykologen

Psykologen föddes som en novell på tjugo sidor. Men jag gillade storyn, gillade karaktärerna, och kände mig tvungen att skriva en bok. Nu är den här.

Att utgå från en novell och bygga ut den till en hel bok är inte helt lätt. Förvisso finns karaktärerna redan där, antingen i handlingen eller i författarens hjärna, men för att verkligen kunna skapa en berättelse som håller måste du tänka utanför boxen.

Psykologen-OmslagSom tur är, tänker jag gärna utanför boxen i mitt skrivande.

Det var något visst med karaktärerna i min novell som jag verkligen gillade. Den osäkre Henry. Den manipulativa Johanna. Och deras samspel. När jag väl knäckt koden för att skapa en roman av novellen gick det förhållandevis smärtfritt.

Ändå har väntan varit lång. Och upplevts längre än vad den gjorde för mina två tidigare böcker. Kanske är det för att Psykologen är den första boken jag faktiskt inte självpublicerar. Det har varit ett förlag inblandat, vilket ställt annorlunda krav på mig. Gjort mig mer till en åskådare, på sätt och vis. Och då upplever jag tiden som långsammare.

Så nu när Psykologen släpps, vad är att vänta? Jag hoppas naturligtvis att någon läser den, att någon recenserar den, att någon tycker om den. Men jag förväntar mig ingenting. Däremot känner jag en stor lättnad. Och viss nervositet.

Köp boken i fysisk bokhandel, eller varför inte hos Adlibris eller Bokus. Jag skulle bli väldigt glad.

Ljudboken är släppt

Nu har jag debuterat även som ljudboksförfattare! Proffsiga Word Audio har släppt ljudboksutgåvan av Tunneln i slutet av ljuset. Uppläsare är Mattias Linderoth.

Att lyssna på min egen bok är helt sjukt. Jag har läst den, tyst för mig själv, säkert hundra gånger. Men att lyssna på när någon annan läser upp den för mig … det är smått surrealistiskt, i ärlighetens namn. Men jag vänjer mig säkert.

För er som gillar ljudböcker finns den att lyssna på eller köpa på sedvanliga platser. Hos Storytel, hos Bookbeat och hos Adlibris. Bland annat.

Jag har också bloggat på Storytelbloggen för den som är intresserad!

Mycket nöje!

En process som närmar sig sitt mål

Vilket helvete jag haft med redigering den senaste veckan. Min andra bok, Mördarens väg, ska gå till tryck i nästa vecka. Därför har jag haft en del tidspress.

Och massor att redigera.

Eftersom det är min andra bok bestämde jag mig ganska tidigt för att vara hårdare mot mig själv och verkligen söka upp de ”fel” jag gjorde i första boken. Det resulterade i betydligt fler redigeringstimmar, och mot slutet har det varit för jävla jobbigt. Åtminstone i kombination med det vanliga liv som jag också lever, med ett arbete som ska utföras alla vardagar och en familj att försöka umgås med.

Men nu. Nu har jag lagt sista touchen vid redigeringen. Det enda som återstår är en sista genomläsning och därefter tryck.

Mördarens väg utkommer i slutet av april. Håll ögonen öppna!

Nytt år, nya våndor

Vips blev det 2017. Ännu ett skrivande år väntar. Och förhoppningsvis även lite läsning. Först ut är ljudböcker!

Jag sitter med i juryn för Stora Ljudbokspriset i år; första gången i en jury. Det är kul att återknyta bekantskapen med ljudboksformatet. Det är några år sedan jag lyssnade på ljudböcker senast, därför överraskar det mig att jag kommit in i det snabbt igen.

Men jag är en kräsen lyssnare. Uppläsaren är livsviktig.

På skrivfronten händer i vanlig ordning en hel del. Mördarens väg har varit hos redaktör Annika. Jag har gått igenom allt hon skickade i retur (det var en del, puh!), och igår skickade jag tillbaka manus till henne för en sista (möjligen) genomgång och bearbetning. Texten känns bra.

Samtidigt jobbar jag, som alltid, med lite annat. Mitt projekt Blodsmak med Sara Olsson finns kvar. Vi har skrivit färdigt, väntar på svar från förlag. Och för mitt projekt Psykologen går det sakta men säkert framåt. Jag har haft de första 140 sidorna ute på läsning och fick oerhört bra kommentarer kring det.

Det största som händer är naturligtvis pocketsläppet för Tunneln i slutet av ljuset. Det väntar under mars månad. Spännande! Jag har haft lyxen att kunna redigera lite utifrån första utgåvan; det fanns lite språkliga fadäser som jag nu haft möjlighet att fixa till – och jag kan också avslöja att jag strukit ett par passager.

Ha det bra i januarimörkret, mina vänner!

Recension: Durim Bekteshi – Kriget

”Krig är inte komplicerat. Alla vet hur man krigar. Barn vet innan de har lärt sig att prata. 
Landet tömdes snart på folk. De som hann evakuerade sig själva, andra fördrevs och snart var vi ensamma med de olyckliga få som fastnat i mitten.”

krigetDen som besöker Kosovo ser fortfarande tydliga spår. Spår efter kriget på nittiotalet. Fortfarande står skolor sönderbombade, hus rivna. Berättelserna är många; kriget finns fortfarande överallt trots att åren har gått.

Jag besökte Kosovo ifjol. Kanske blir Durim Bekteshis roman Kriget därför extra stark för mig; jag ser miljöerna framför mig. Gårdarna, åkrarna, bergen, träden. Och inte minst, människorna.

I Kriget hamnar vi mitt i flykten, striden och frustrationen. Vi följer ett löst sammansatt gerillakompani som kämpar för att hjälpa flyktingar, för att rädda människor från militärmaktens framfart. Männen är illa förberedda, några är maktfullkomliga, andra skoningslösa och hämndlystna. De vandrar genom bergen och skogarna, tvingas ibland möta sin rädsla – och övervinna den.

Undan för undan luckras deras psyken upp. En del förstörs, klarar inte mer. Andra väljer den hårda vägen, stänger av.

Durim Bekteshis roman är vackert skriven. Den är sorglig och stundtals hemsk. Men den är också oupphörligen fascinerande och bra. Köp den. Läs den.