Kategoriarkiv: Mördarens väg

Att vara tvåboksförälder

Så har det hänt; bok nummer två är släppt. Känslan inombords är … tomhet. Borde jag ha dåligt samvete över min egen brist på entusiasm?

Som tvåbarnsförälder kan jag intyga en sak: ja, man kan älska två barn lika mycket. Som tvåboksförälder är jag däremot mer osäker. Kan man älska bok två lika mycket som bok ett? Eller, snarare: kan JAG älska bok två lika mycket som bok ett?

Min första thriller, Tunneln i slutet av ljuset, skrevs under stora plågor. Det var sömnlösa nätter, det var ångest, det var fan och helvete och allt däromkring. När boken till slut kom ut gick jag vilse i någon slags euforisk dimma. Jag hade skrivit en jävla bok.

Min andra thriller, Mördarens väg, är oerhört tätt besläktad med Tunneln i slutet av ljuset. Det är nämligen en speglad berättelse av samma händelser. Men, där Tunneln bar ett starkt fokus på ångest och psykisk ohälsa, så är Mördarens väg en ren och skär beskrivning av psykopati och besatthet i sin högsta (eller lägsta) form.

Jag är, helt enkelt, inte lika nära huvudkaraktären. På gott och ont, naturligtvis – det har varit oerhört fascinerande att skriva om en psykopat, och inte minst att researcha och lära mig mer om den typen av personer.

Ändå: tomheten.

Boken släpps och jag känner mig tom.
Boken släpps och jag ser svårigheter där jag borde se möjligheter.
Jag tänker: vem orkar läsa om en psykopat? Vem kommer att bry sig om denna boken? Har jag lyckats i min framställning av huvudkaraktären? Borde jag inte ha skrivit en tjockare bok (den är 200 sidor)?

På den sista frågan vet jag svaret: nej. Jag är själv allergisk (överdrift) mot böcker som överstiger 350 sidor. Jag gillar att skriva korta, kärnfulla och förhoppningsvis täta berättelser. Men ändå, tvivlen finns där.

Så, kan man älska bok två lika mycket som bok ett? Vad tror ni? Och ni som skrivit två eller fler böcker, hur har ni känt under processens gång? Är det naturligt att ha dåligt samvete över bristen av entusiasm?

Och just det.

Köp boken hos Adlibris.
Köp boken hos Bokus.
Eller köp den på närmaste Akademibokhandel.

Pocketutgåvan är här!

I maj förra året självpublicerade jag Tunneln i slutet av ljuset. Boken är en thriller som avhandlar ämnen som besatthet, psykisk ohälsa och sökandet efter livets mening. Nu släpps den hos Månpocket.

Först hade jag ingen tanke på att det kunde bli en bok. Jag skrev på nätterna för att stilla min ångest och distrahera paniken som kom i samband med sömnbristen. Efter ett par månader insåg jag att det fanns en berättelse bakom all ångest.

Så jag började att fila. Justera, fixa och trixa. Mejsla ut en berättelse, som utgick från mina egna tankar – och skruvades upp hundra varv.

Skrivandet skedde mestadels nattetid. Jag blev klar med ett första utkast ganska snabbt och skickade in till förlag. Det var naturligtvis för tidigt – men jag ångrar inte att jag skickade in. För trots refuseringarna fick jag många läsningar, och mycket bra input. Det fanns uppenbarligen något där.

Till slut hittade jag ett förlag, men förlaget gick i konkurs.

Därför blev det självpublicering. Min avsikt var att få ut boken, eftersom jag kände vemod över att något jag lagt ner så mycket tid på inte skulle nå läsarna. Jag fick ut boken – och jag hittade läsare. Jag fick bra kritik. Mestadels. Sedan hörde Månpocket av sig och meddelade att de ville göra pocket.

Hur overkligt det än kändes då, så är vi nu framme vid det faktum att boken finns att köpa i pocketformat. Jag hoppas såklart att många läser – och gillar. Tunneln i slutet av ljuset är annorlunda mot många andra svenska thrillerböcker. En del kommer att gilla det, andra kommer att tycka att språket är för hackigt, handlingen för mörk.

Men jag är nöjd. Och imorgon går nästa bok till tryck.

Köp pocketboken hos Adlibris eller hos Bokus. Eller i närmaste fysiska bokhandel!

Mördarens väg till redaktör

Mörker, tystnad och full aktivitet. Men skrivarlivet rullar vidare; nu väntar redigering och publicering av nästa bok: Mördarens väg.

Det har varit tyst på bloggfronten den sista tiden. Semester är en anledning – fullt upp på skrivfronten och på jobbet en annan.

lr_mo%cc%88rdarens-va%cc%88gI veckan skickade jag iväg det som ska bli min andra roman, Mördarens väg, till min redaktör Annika. Nu väntar någon eller några veckors ovisshet innan manuset kommer åter. Kanske fullt av rödmarkeringar, kanske fullt av saker att förbättra.

Förhoppningsvis fullt av saker att förbättra.

Känslan är annorlunda jämfört med när jag skrev Tunneln i slutet av ljuset. Jag har märkt av en ökad stilistisk säkerhet. Det kommer säkert från att jag har befunnit mig i huvudet på samma karaktärer under de senaste åren. Fokus har legat på andra aspekter av berättelsen; jag har gjort mer research, slitit mer med huvudkaraktären. Fäktats mot dialogerna.

Tunneln var en berg-och-dalbana känslomässigt. Jag hade stora problem med nattsömnen under processen. Mördaren har varit mer stabilt arbete. Helger, resor, kvällar, hotell. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att skrivprocessen saknat de dramatiska svängarna, de sömnlösa nätterna och den krypande ångesten.

Den nya boken kommer ut i april månad. Men innan dess, i mars, kommer Månpockets utgåva av Tunneln i slutet av ljuset. Klart är att det blir en spännande vår!