Kategoriarkiv: Generellt

Starkt om människor på flykt

Idag var jag på Galleri Kontrast i Stockholm. Det var dags för vernissage för Anders Hanssons fotoutställning Flykt. En i högsta grad speciell utställning som porträtterar något väldigt få av oss vet något om.

Nämligen hur det är att vara på flykt.

flyktHanssons bilder, tagna bland annat i Syrien, Kongo, Bulgarien, Afghanistan och Italien, har flera dimensioner. De inte bara fångar svårfångade ögonblick utan ger också personlighet och liv till berättelser vi helst blundar för, från människor vi helst inte ser. Människorna utan någonstans att ta vägen.

Det är starkt. Egentligen mer än starkt. Så jag köpte naturligtvis fotoboken Flykt, som ger en än mer utförlig bild i detta aktuella tema.

Det är viktigt att bli påmind om hur lyckligt lottad man är. Men personligen tycker jag också att det är viktigt att vi som kan på något sätt engagerar oss för att åtminstone någon eller några av de miljontals människor runt om i världen som lever ovärdiga liv i skuggan av grundläggande mänskliga rättigheter ska få möjligheten att lyfta sig ur det livet.

Bokrea 2015: Tips om bästa deckarfynden

Ingen som är bokintresserad har väl missat att Bokrean är igång. Som alltid bjuds ett digert urval av fantastiska, mindre bra och helt värdelösa böcker ut till priser som är svåra att motstå. Den döda zonen tar din hand och guidar dig ut i readjungeln – vilka är fynden inom spänning, deckare och thrillers?

Vi börjar med det bästa.

I år kan man köpa tre av fyra delar i David Peace’s väldigt mörka och hårdkokta Yorkshirekvartetten. Det är bara den fjärde och sista boken som saknas, men både 1974, 1977 och 1980 går att köpa i pocketutgåva. Priset är skämtsamt billigt, så det går inte att undgå köp. Den fjärde delen, 1983, har inte utkommit i pocket ännu. Den som verkligen vill läsa kan såklart köpa inbunden till ordinarie pris.

jag-var-dora-suarezOch när vi ändå är inne i det beckmörka så tipsar jag om Jag var Dora Suarez av Derek Raymond, en helvetisk och psykotisk berättelse. Obehagligt, om än inte lika grafiskt, blir det i Lars Keplers Stalker. En författare som aldrig väjer för det jävliga är för övrigt Sharon Bolton, vars Odödlig nu kan köpas på rean. Johanna Mo skrev att Döden tänkte jag mig så, och inte heller där väjs det för uppgivenhet och frustration.

Jag vore väl en idiot om jag inte tipsade om Gillian Flynn och Gone Girl, men förmodligen har alla redan läst den. Då tipsar jag hellre om hennes Mörka platser som handlar om ärren efter ett fasansfullt mord och varför inte en bok som har ett par år på nacken; Den sista safarin av Deon Meyer, som är en av mina absoluta favoriter i spänningsgenren. Här snackar vi Sydafrika, vildmark och elakheter.

Gillar man tempostark thrilleraction så finns det ingen anledning att väja för varken Thomas Engströms Väster om friheten eller Joakim Zanders Simmaren. Det dödas, det jagas och det är naturligtvis internationella förvecklingar och ett inferno av hemligheter. Bra grejor. Jag tycker även att alla thrillerälskare ska läsa Paranoia av Joseph Finder; filmen sög men boken är jäkligt bra.

den-osynlige-mannen-fran-salem”En jävla massa pang-pang och desperat tidsjakt” kanske inte är din grej? Då ska du läsa Elly Griffiths En orolig grav, Ian Rankins En annan mans grav (mycket gravar nu, min anm.), Christoffer Carlssons Den osynlige mannen från Salem eller varför inte Dror Mishanis Utsuddade spår. Den sistnämnde vann ju för övrigt priset som bästa översatta kriminalroman härom året och den näst-sist-nämnde vann Bästa svenska kriminalroman. Bara att läsa!

Och jag själv då? Vad kommer jag att köpa?
Jesper Ersgård: Dans med djävulen (hört bra saker)
Belinda Bauer: Ni älskar dem inte (Bauer är bäst och detta är den enda av hennes böcker jag inte har)
Daniel Akenine: 11 gram sanning (internationellt, högtempo, lovande!)

Nå. Där var lite tips från mig. Jag har säkerligen missat en hel del, men å andra sidan har jag inte koll på hela utgivningen heller. Tyvärr.

Julklappstips för spänningsläsaren

Det är inte försent att beställa bokklapparna. Idag tipsar Den döda zonen om deckarna du ska ge bort till den som tycker om att läsa spännande böcker.

Igår slog det mig: Nästa vecka är det julafton. Kanske hade jag glömt bort det eftersom jag numera inte jobbar med bokförsäljning. Tiden på Adlibris var en ständig koll på när sista beställning inför jul kunde ske, utskick av nyhetsbrev och annat kul.

Möjligen är jag miljöskadad, för nu tänkte jag dela med mig av lite julklappstips i sista stund. Det finns fortfarande flera dagar att beställa böcker och få leverans innan jul, så nu kör vi. Spänning för hela slanten.

livets-och-dodens-villkorBelinda Bauer – Livet och dödens villkor
Varför? För att Belinda Bauer inte verkar kunna trampa snett utan bara blir bättre och bättre. Hennes personporträtt är klockrena och berättelserna likaså. Livet och dödens villkor är lätt en av årets bästa utländska deckare.

Thomas Engström – Söder om helvetet
Varför? För att ingen annan svensk författare levererar klassisk thrilleraction som Engström. Det går inte att träffa genren bättre och både Söder om helvetet och föregångaren Väster om friheten är solida och spännande.

Christoffer Carlsson – Den fallande detektiven
Varför? Det är för jävla bra.

the-thiefFuminori Nakamura – The Thief
Varför? Är du trött på att läsa spänningsromaner som utspelar sig i Sverige och England? Pallar du inte fler amerikanska thrillers? Prova Nakamura och Tokyo Noir. Är du trött på slentrianmässiga beskrivningar? Prova Nakamura. Vill du ha en fantastisk berättelse om en hysterisk ficktjuv i Tokyos undre värld? Prova Nakamura. Är jag tydlig nog?

Elly Griffiths – The Zig Zag Girl
Varför? För att Elly Griffiths är en skicklig författare, men framför allt för att hon blåser nytt liv i sitt författarskap med denna klassiska mördarjakt i 1950-talets Storbritannien. Det är mord, magi och mysterie.

Simon Beckett – Gården
Varför? Tät, molande läsning som bådar jäkligt illa. Sakta men säkert skruvar den sitt grepp om läsaren. En ödslig gård, en mystisk familj, en man på flykt från något. Otroligt bra.

Caroline Eriksson – Inga gudar jämte mig
Varför? För att du som älskar psykologisk såväl som historisk spänning kommer att vara fullständigt fast. Denna boken, som är inspirerad av verkliga händelser, innehåller båda delar. Här ställs framför allt frågan om vad ondska är och vad som kan motivera onda handlingar.

Mons Kallentoft – Jordstorm
Varför? För att du som gillar Kallentoft kommer att upptäcka att han är bättre än någonsin. Och för att du som inte läst honom utan problem kan ta dig an boken och upptäcka en riktigt skarpsint och stundtals mörk kriminalroman.

Se där, ett gäng tips. Det finns fler riktigt bra spänningsromaner att läsa. Men ovan nämnda tips är ändå de starkaste från min sida.

Om belägringen av Barcelona

Jag läser en historisk roman och känner lättnad och inspiration. Det har varit väldigt mycket ond bråd död för mig den sista tiden, därför är det energigivande att läsa något annat.

victusAlbert Sanchez Piñol skriver i sin senaste roman, Victus, om belägringen av Barcelona under tidigt 1700-tal.

Han gör det på sitt eget, säregna vis; det är fiktivt, fyndigt och medryckande. Karaktärsbeskrivningarna är stundtals både skruvade och humoristiska. Tillsammans med berättelsen bildar dessa en enhet som är svår att motstå.

I huvudfokus ser vi den nu 98-årige Martí Zubiría, som ser tillbaka på sitt liv. Och vilket liv det varit.

Språket, eller uttryckssättet, känns igen från Sanchez Piñols tidigare romaner Cold skin och Pandora in the Congo. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är – det enklaste är att kalla det uttrycksfullt och levande.

Det grämer mig att jag inte kan läsa boken i originalspråk, eftersom översättningen till engelska känns så skarp. Det vore fantastiskt att få läsa i ursprungsversion, jag inbillar mig att det skulle lägga till ytterligare någon dimension i berättelsen.

Visserligen är jag varken van vid eller speciellt förtjust i att läsa böcker som är tjockare än 400 sidor (Victus är nästan 600), men ibland gör det liksom ingenting. Orden flyger över sidorna.

Jag återkommer med recension och mer om boken. Men det känns oerhört lovande hittills, och jag önskar att fler svenska läsare upptäckt Sanchez Piñol.

Mer japansk läsning; The face of Another

Kunde inte låta bli att lägga en ny bokbeställning i förra veckan när jag läste på lite mer om min nyfunna favorit Fuminori Nakamura. När man läser om Nakamura dyker det ofta upp referenser till Kobo Abe. Till exempel ska Nakamuras Evil and the mask vara inspirerad av Abes The Face of Another.

Alltså beställde jag både The Face of Another och The Woman in the Dunes av Kobo Abe. Och jag längtar. I Wikipediabeskrivningen står följande om Abe:

Abe has been often compared to Franz Kafka and Alberto Moravia for his surreal, often nightmarish explorations of individuals in contemporary society and his modernist sensibilities.

Behöver inte säga mer än att jag är såld. You had me at surrealistisk och mardrömslik, ungefär.

Rapport inkommer så fort böckerna levererats och läst. Under tiden läser jag Mons Kallentofts nya, Jordstorm, och förbereder en intervju med Camilla Läckberg.

Goda råd är inte dyra

Som bloggare är det givet att tipsa om andra bloggar. Särskilt om de innehåller något man inte hittar på speciellt många andra ställen.

Så, ni som skriver, eller helt enkelt bara är sugna på att hitta en intressant blogg att läsa: Ni har väl inte missat att Johanna Mo – senast aktuell med Vänd om och var stillabloggar? Utöver intressanta inblickar i skrivprocessen och den kamp som den kan innebära delas ett och annat tips ut.

I sitt senaste inlägg öppnas upp för önskemål och input kring bloggämnen. Och jag tänker som såhär: det finns massor av grejor som vi aspirerande författare vill veta. Så missa inte chansen – få lite goda råd som inte är dyra.

Flynn är fantastisk

Så jag tog upp Dark Places för att läsa den.

Av oklar anledning trodde jag att jag läst den, men det måste ha varit i ett sinnesförvirrat ögonblick som jag fick för mig en sådan sak. Om jag läst den förut skulle jag komma ihåg det. Det inser jag nu.

Gillian Flynn är fantastisk. Sjukt hypead, naturligtvis. Uppmärksamheten kring Gone Girl, som blev hennes breda genombrott i Sverige, var massiv. Modernista har onekligen gjort ett bra kap när man signade kontrakt på Flynns spänningsromaner.

När jag läser Dark Places slås jag gång på gång av hur välberättad historien är. Jag blir imponerad, för det är inte bara i spänningsmomentet som Flynn är mästerlig, utan i varenda jävla aspekt av berättelsen. Språket, storyn, karaktärerna, drivet, ovissheten, mörkret. Jag försöker men ser inga brister i Dark Places. Med Gone Girl kunde jag ju faktiskt klaga på att boken var för tjock och inledningen lite trög.

På måndag får jag en ny bokleverans. Och i den ligger Sharp Objects. Jag längtar redan.