Kategoriarkiv: Generellt

Tunneln, den långa, den mörka

Den är framför mig, djup –
den är bakom mig, en avgrund.
Den är inuti mig, mörk –
den äger mig,
fullständigt.

Kugghjulen är snabba men passar inte i spåren.
Tankarna rusar fritt, starkt, okontrollerat,
men i fel riktningar.
Skänk mening! Skänk mening!
Tusen, röster, tusen, är de, olika starka. Inuti min resonanslåda.
Skrik på uppmärksamhet, på att se och bli sedd,
på att prata och bli lyssnad till. Berättigad och bekräftad.
Se mig! Hör mig! 
Men oavsett hur många som ser, som hör, så finns den ändå där –
tunneln, den långa. Den mörka.

Vad har hänt med min koncentrationsförmåga?

Jag har aldrig haft problem med att läsa ut böcker. Jag älskar att läsa ut böcker! Jag har heller aldrig haft problem med att ha flera böcker igång samtidigt. Åtminstone inte förrän de senaste två månaderna.

Det som hänt är att jag har svårt att fokusera på att läsa ut en bok. Det spelar ingen roll om boken är skitbra, jag kommer inte igenom den. Frustrationen vet inga gränser.

Visst, tänker du: ”Då är ju böckerna inte tillräckligt bra!”, men så enkelt är det inte. Jag har påbörjat flera riktigt bra böcker. Böcker som jag VILL läsa ut, som jag kan längta efter att få läsa ut. Men något händer.

Tio minuter efter att jag börjat läsa känner jag en lömsk trötthet komma smygande och sakta men säkert lockar andra saker mer än boken jag läser. Saker som att sluta ögonen och ta en tupplur, eller att gå och se på film, att leka med barnen, att spela TV-spel.

Det går säkert över. Men för en person som är van vid att avhandla böcker tämligen snabbt är det väldigt frustrerande. Och nu fick jag skriva av mig kring detta i-landsproblem. Tack!

Under sömnlösa nätter

Det är under de sömnlösa nätterna jag skapar bäst. Åtminstone var det så för ett par år sedan. Nu sitter jag här, mitt i natten, och funderar: ska jag skapa något eller ska jag bara låta bli?

Det är något visst med mörkret och vad det bär med sig. Nätterna ska spenderas sovande, men när man inte lyckas behöver de fyllas med något annat.

Ord, oftast.

Funderingar, annars.

Det bästa, åtminstone för mig, är när funderingarna omsätts till ord. Natten – och kanske mörkret – befolkas av andra ord än vad dagen gör. Orden är renare, närmare kärnan, känslan. Möjligen själen.

Denna natt, en av de första nätterna av ett nytt år, ringer tystnaden mest högljutt. Ingen kreativitet visar sig. Jag letar i hörnen, i de dolda skrymslena, men hittar inget. Därför skriver jag ett inlägg på bloggen istället, tänker att det kanske sätter igång något.

Ett skrivskred, ett tankeskred, ett ordskred.

Inget dyker upp så jag sätter mig och sorterar projekt istället. Skrivprojekt, jag har flera stycken aktiva sådana. Trivs bäst när det är fullt upp; när all dödtid kan fyllas med något annat, tänkbara bokstäver och kombinationer av ord.

I mörkret, det som välkomnar skapandet och skjuter ifrån sig ljuset, där befinner jag mig. Och kanske, bara kanske, hittar jag en liten idé. Kanske, bara kanske, sätter jag mig och skriver på något välbekant för mig, obekant för er andra.

På återseende.

Allting trasigt ska bli helt

Ibland får man möjligheten att läsa en bok innan den släppts. För mig händer det lite då och då, något som inte är speciellt konstigt eftersom jag jobbat rätt mycket som lektör.

allting-trasigt-ska-bli-heltDet är alltid kul, men vissa gånger är det roligare än andra. Under förra månaden släpptes den tredje delen i Johanna Mos serie om Helena Mobacke; Allting trasigt ska bli helt. Jag hade förmånen att få läsa boken innan den gavs ut, och även att komma med synpunkter och reflektioner.

Det är svårare att läsa en bok och därefter återkoppla direkt till författaren. Mer personligt, förstås. Men det känns på något sätt extra viktigt att verkligen få fram det man tänkte och tyckte, eftersom det hjälper författaren.

Jag har inte hunnit läsa slutresultatet ännu, men ser fram emot det. Berättelsen var bra redan när jag läste den, därför känns det spännande nu. Johanna Mo har ett språk som jag tycker om och för den som inte läst och upptäckt henne rekommenderar jag ett köp av den kombinerade pocketutgåva som finns av de två första delarna.

Och därefter även köpa nya boken, förstås.

En månads uppehåll

Det har gått nästan exakt en månad sedan mitt senaste blogginlägg och uppehållet kan tillskrivas flera olika saker.

Semester, skrivkramp, tidsbrist, brist på läslust. You name it. Ibland måste man ta det lugnt, komma bort från tvånget.

Läsning handlar först och främst om glädje och inspiration.När de ingredienserna försvinner är man illa ute. Att då dessutom ha en blogg att driva är inte helt okomplicerat.

Nu är jag kanske tillbaka. Jag har så sakteliga börjat läsa lite i en bok, men vi får se hur det går med det.

Ahnhemrelease och reseläsning

Igår fick jag den första av två bokleveranser (nästa lär komma idag). På menyn stod en rad klassiska deckare eller kriminalromaner. Dashiell Hammett, Raymond Chandler, James Sallis.

Tursamt nog ska jag åka iväg på tjänsteresa på söndag och behöver något att läsa på flygplan och hotell. Timingen är perfekt.

Imorgon är det dessutom release för Stefan Ahnhems Den nionde graven. Jag går ganska sällan på releaser, mest på grund av tidsbrist, men det är kul varje gång man kommer ut.

Annars då? Mitt eget manus. Jag har dialog med ett par förlag. Intresse finns. Idéer finns. Fortfarande är det dock så att jag är ganska intresserad av att egenutge, av den enkla anledning att jag vet att jag kan göra mycket av jobbet själv. Fortsättning följer.

Kvinnan i sanden – jag missade

Ibland märks det att man tagit klivet från förlagsvärlden. När jag läste två böcker av japanska författaren Kobo Abe blev jag både fascinerad och frälst. Trots frälsningen missade jag att Norstedts under januari månad i år gav ut Kvinnan i sanden (The Woman in the Dunes) i sin klassikerserie. 

Nu måste jag reparera mitt misstag och köpa den översatta utgåvan.

kvinnan-i-sandenJag skrev korta recensioner av både The Woman in the Dunes och The Face of Another här på bloggen.

Att det ungefär samtidigt som dem även kom recensioner på Kvinnan i sanden i svensk media missade jag såklart helt, eftersom jag inte ens hade koll på att den dammats av och getts ut. Bland annat recenserade SvD boken med rubriken ”Ett kvävande relationsdrama”. Passande.

Så, hey, du som är sugen på att upptäcka något nytt: det är inte försent.