Kategoriarkiv: Boksläpp

Psykologen i pocketutgåva – med ny genre

I början av april utkommer Psykologen i pocketutgåva. Det är den andra av mina tre böcker som ges ut som pocket; Tunneln i slutet av ljuset utkom som pocket 2017, men Mördarens väg dog anonymitetsdöden. När Psykologen nu släpps som pocket är det med ett par viktiga förändringar.

Det sägs att man ska lyssna på sina läsare (och sig själv). Därför sker en större förändring kring Psykologen.

Det stod klart rätt tidigt efter släppet att vi klassificerat (eller genrebestämt) boken lite snett. Jag har alltid sett mig själv främst som en spänningsförfattare. Därför var jag mån om att Psykologen skulle klassificeras som en Spänningsroman. Förlaget höll med. Men vi var inte skitsäkra.

De tidiga reaktionerna var blandade, men oftast med positiv underton. Många tyckte om berättelsen, men en hel del läsare lyfte också frågan kring genre och läsarförväntningar.

Boken innehåller förvisso en del spänning, men det är inte som spänningsroman den har sin styrka. Styrkan ligger istället i beskrivningen av Henry, huvudpersonen. Henry är en rätt så nedbruten man som inte hittar rätt i tillvaron. Så när hans mamma försvinner tappar han fotfästet.

En aspekt jag själv (och läsarna!) gillar med boken är familjeaspekten. Berättelsen handlar mycket om relationer, föräldraskap och tillit.

Att göra ett genrebyte är ett lätt val. När både läsare och jag själv landat i att boken inte är en spänningsroman, per definition, utan snarare en ”vanlig roman” – hoppas jag att den kommer attrahera rätt sorts läsare. Med detta menar jag läsare som inte främst söker en adrenalinpumpande spänningshistoria, utan snarare värdesätter levande karaktärer, relationsdriv och mänsklighet. Med en bra dos svärta.

Nu återstår bara att se hur det går.

Den andra förändringen jag syftar till i ingressen på denna artikel gäller omslaget. Det blir ett nytt sådant. Men det är i skrivande stund inte färdigt.

Bevaka (och köp) pocketboken här.

Nya inköp på spänningsfronten

Det är inte så ofta jag skriver om böcker här, längre. Men det borde jag göra. Just nu finns det mycket jag vill läsa på spänningsfronten.

Några av mina senaste inköp är utländska. Och alla är skrivna av manliga författare, vilket gör mig lite bekymrad.

David Peace har släppt sin nya bok, Patient X. De flesta som läst min blogg tidigare vet att Peace är min favoritförfattare. Jag har börjat läsa, men återkommer med fullständigt omdöme lite senare. Språket är, som alltid, otroligt bra. Handlingen, däremot, något oklar i nuläget.

Richard Price (som Harry Brandt) bok The Whites utkom för första gången 2015. Nu har jag lagt vantarna på den och hoppas hinna läsa inom kort. Boken ska vara en polisroman som utspelar sig i New York. Förväntansfull!

Andy Weir (The Martian) och hans Artemis står också näst på tur. Boken ligger överst i min läshög bredvid sängen – även om det ofta inte innebär att det blir nästa bok till läsning. Även om jag hört att The Martian var bättre så tycker jag att Artemis låter spännande! Och okej, det är sci-fi, men det finns ju ett spänningsmoment i berättelsen!

Undrar ni vilka svenska böcker som står på tur? Well, jag har ett antal i läshögen. Anna Tells Fyra dagar i Kabul, Helena Kubicek Boyes Innan snön faller och Anna Bågstams Ögonvittnet är tre av dem!

 

Släppdag för Psykologen

Psykologen föddes som en novell på tjugo sidor. Men jag gillade storyn, gillade karaktärerna, och kände mig tvungen att skriva en bok. Nu är den här.

Att utgå från en novell och bygga ut den till en hel bok är inte helt lätt. Förvisso finns karaktärerna redan där, antingen i handlingen eller i författarens hjärna, men för att verkligen kunna skapa en berättelse som håller måste du tänka utanför boxen.

Psykologen-OmslagSom tur är, tänker jag gärna utanför boxen i mitt skrivande.

Det var något visst med karaktärerna i min novell som jag verkligen gillade. Den osäkre Henry. Den manipulativa Johanna. Och deras samspel. När jag väl knäckt koden för att skapa en roman av novellen gick det förhållandevis smärtfritt.

Ändå har väntan varit lång. Och upplevts längre än vad den gjorde för mina två tidigare böcker. Kanske är det för att Psykologen är den första boken jag faktiskt inte självpublicerar. Det har varit ett förlag inblandat, vilket ställt annorlunda krav på mig. Gjort mig mer till en åskådare, på sätt och vis. Och då upplever jag tiden som långsammare.

Så nu när Psykologen släpps, vad är att vänta? Jag hoppas naturligtvis att någon läser den, att någon recenserar den, att någon tycker om den. Men jag förväntar mig ingenting. Däremot känner jag en stor lättnad. Och viss nervositet.

Köp boken i fysisk bokhandel, eller varför inte hos Adlibris eller Bokus. Jag skulle bli väldigt glad.

Boken finns i verkligheten

En stor del av författandet handlar om att sitta och skriva i evighetslånga, rätt så tråkiga, manusdokument. Det är sällan man känner att man skapar något fysiskt. Därför är ögonblicken viktiga. Ögonblick som när man för första gången håller i sin bok, till exempel.

Psykologen är min tredje bok, men jag tror aldrig att jag kommer vänja mig vid känslan. Att det faktiskt blev en bok. Tvärtom gissar jag att det kommer att kännas starkare för varje gång jag lyckas få ut en bok; eftersom jag vet hur mycket jobb som ligger bakom.

Ja, så här ser då den riktiga boken ut.

Nu ser jag fram emot att se boken i hyllorna! Min magkänsla kring Psykologen är bra. Men man vet förstås aldrig hur den tas emot.

Köp gärna mina böcker. Till exempel hos Adlibris.

Förhandsbeställ Psykologen redan nu

Det drar ihop sig, men långsamt. Det närmar sig, men saktfärdigt. Väntan på en bok är den värsta delen av att vara författare.

Två månader till släpp. Den 23 mars smäller det. Jag känner igen otåligheten som kommit krypande. Rastlösheten. Det var likadant med de två första böckerna.

Det tar sån jävla tid, allt.

Men, ett positivt tecken som kan lindra min längtan. Det går faktiskt att förhandsbeställa Psykologen redan nu, hos Adlibris. Rätt coolt; beställ nu – få leverans på släppdagen!

Förhandsbeställ boken här!

Ljudboken är släppt

Nu har jag debuterat även som ljudboksförfattare! Proffsiga Word Audio har släppt ljudboksutgåvan av Tunneln i slutet av ljuset. Uppläsare är Mattias Linderoth.

Att lyssna på min egen bok är helt sjukt. Jag har läst den, tyst för mig själv, säkert hundra gånger. Men att lyssna på när någon annan läser upp den för mig … det är smått surrealistiskt, i ärlighetens namn. Men jag vänjer mig säkert.

För er som gillar ljudböcker finns den att lyssna på eller köpa på sedvanliga platser. Hos Storytel, hos Bookbeat och hos Adlibris. Bland annat.

Jag har också bloggat på Storytelbloggen för den som är intresserad!

Mycket nöje!

Att vara tvåboksförälder

Så har det hänt; bok nummer två är släppt. Känslan inombords är … tomhet. Borde jag ha dåligt samvete över min egen brist på entusiasm?

Som tvåbarnsförälder kan jag intyga en sak: ja, man kan älska två barn lika mycket. Som tvåboksförälder är jag däremot mer osäker. Kan man älska bok två lika mycket som bok ett? Eller, snarare: kan JAG älska bok två lika mycket som bok ett?

Min första thriller, Tunneln i slutet av ljuset, skrevs under stora plågor. Det var sömnlösa nätter, det var ångest, det var fan och helvete och allt däromkring. När boken till slut kom ut gick jag vilse i någon slags euforisk dimma. Jag hade skrivit en jävla bok.

Min andra thriller, Mördarens väg, är oerhört tätt besläktad med Tunneln i slutet av ljuset. Det är nämligen en speglad berättelse av samma händelser. Men, där Tunneln bar ett starkt fokus på ångest och psykisk ohälsa, så är Mördarens väg en ren och skär beskrivning av psykopati och besatthet i sin högsta (eller lägsta) form.

Jag är, helt enkelt, inte lika nära huvudkaraktären. På gott och ont, naturligtvis – det har varit oerhört fascinerande att skriva om en psykopat, och inte minst att researcha och lära mig mer om den typen av personer.

Ändå: tomheten.

Boken släpps och jag känner mig tom.
Boken släpps och jag ser svårigheter där jag borde se möjligheter.
Jag tänker: vem orkar läsa om en psykopat? Vem kommer att bry sig om denna boken? Har jag lyckats i min framställning av huvudkaraktären? Borde jag inte ha skrivit en tjockare bok (den är 200 sidor)?

På den sista frågan vet jag svaret: nej. Jag är själv allergisk (överdrift) mot böcker som överstiger 350 sidor. Jag gillar att skriva korta, kärnfulla och förhoppningsvis täta berättelser. Men ändå, tvivlen finns där.

Så, kan man älska bok två lika mycket som bok ett? Vad tror ni? Och ni som skrivit två eller fler böcker, hur har ni känt under processens gång? Är det naturligt att ha dåligt samvete över bristen av entusiasm?

Och just det.

Köp boken hos Adlibris.
Köp boken hos Bokus.
Eller köp den på närmaste Akademibokhandel.