Livet utanför bubblan

Att vara författare är ofta att befinna sig utanför en bubbla och titta in på allt som pågår innanför väggarna. Det är inte bara tråkigt – det är perfekt bränsle för depression och annan psykisk ohälsa.

”Vad gör ni där inne?”, känner man ibland för att ropa. Men man behöver liksom aldrig fråga – de som (för tillfället) befinner sig innanför bubblans tunna vägg är noga med att visa upp vad som händer där inne. Och det är mycket. Det är nya kontrakt, det är möten, det är intervjuer, det är mässor och bilder på topplistor. Det är hyllningar och spännande projekt. Och det är fullt förståeligt att människor vill dela med sig av det som händer.

Det är härligt att se andras glädje när man själv är i balans, när man själv kanske befinner sig i bubblan. Det kan vara inspirerande, kraftgivande. Men när mörkret tuggar på en varje dag och allt man känner är frustration – då är det endast stressigt och deprimerande. Det är sorgligt, naturligtvis, för man vill själv inget hellre än att också ha något att glädjas åt.

De är mycket bättre än jag är. Jag är helt ointressant. Det finns ingen framtid för mig, jag får inte alls samma respons som de får. Jag är skitkass.

Tankarna är många (här är det dock värt att poängtera att även många författare innanför bubblan plågas av liknande saker och därför ständigt, t.ex. söker bekräftelse i sin framgång och attraktionskraft).

Bubblan, då. När kommer man in i den? Vem kan komma in?

Svaret: alla. Eller nästan alla. Men det är svårt; det kräver både talang och flyt. Du befinner dig i bubblan när du har ett förlagskontrakt – alternativt är ett intressant namn för bokförlag eller i branschen. En del är det. Många är det inte.

Allt som krävs för att hitta in är ett spännande koncept, ett grymt synopsis, ett manus som är fantastiskt. Och som fungerar för marknaden.

Att befinna sig utanför bubblan är en grogrund för många otrevliga saker: depression, ångest, avundsjuka, missunnsamhet. En känsla av utanförskap, av att vara osynlig och dålig.

Det är naturligtvis inte hela sanningen: massor av människor med grymma talanger för att skriva befinner sig utanför bubblan. De kanske bara råkar skriva ett manus som bedöms icke kommersiellt gångbart.

Bubblan rymmer bara ett antal författare samtidigt – och det antalet minskar hela tiden. Förlagen har det tufft, allt mer av innehållet blir likriktat för att möta läsarnas krav. Bokhandeln har det inte lättare. Böcker måste sälja, så enkelt är det.

Utanför bubblan måste du kämpa mot bitterheten, kämpa mot det dåliga självförtroendet – och fortsätta skriva och skicka in manus trots att allt man skickar in blir refuserat utan entusiasm.

Ingen tror på dig, knappt du själv. Så det är en segdragen och tuff kamp. Och samtidigt pågår livet innanför bubblans väggar. Och du sneglar in, matas med andra människors framgångar och entusiasm samtidigt som lusten och glädjen sipprar ur dig litegrann för varje dag som går.

Men du skriver. För du vet inget annat. Och vips, en dag, kanske du hamnar i bubblan du med. Och då vill du inget hellre än att visa upp att du hör hemma.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s