Frågor och svar kring Psykologen

Det bästa sättet att möta läsarfrågor, synpunkter och annat är genom intervjuer. Men eftersom kvällstidningarna, månadsmagasinen och andra medier lyser med sin frånvaro passar jag på att på egen hand sammanfatta och svara på en del av de frågor jag mött. Se där, fördelen med att ha en egen kommunikationsplattform!

Psykologen släpptes i slutet av mars. Mottagandet har, hittills, varit fint med flera engagerade och positiva recensioner. Som sig bör har det även flutit upp lite negativa åsikter och en hel del frågor – både av kritisk och okritisk karaktär. Här har ni några av dem – och svaren!

Fråga: Hur kom du på idén till Psykologen?
Svar: Jag skrev en novellsamling, Liemannen, där jag på olika sätt berörde döden. Och en av de novellerna handlade om en psykolog som tyckte om att spela död. Jag tyckte att det var en lite kul grej att utgå ifrån.

Fråga: Du skriver mycket om psykisk ohälsa. Varför gör du det?
Svar: Det finns flera svar på den frågan. Ett svar är att jag själv vet vad det innebär att vara drabbad av psykisk ohälsa. Jag vet också hur svårt många har att prata om det. För egen del har skrivandet varit nästan viktigast av allt. Att skriva om psykisk ohälsa medverkar också till att bryta stigman kring det, och det behövs.

Men det är inte så att jag känner att jag måste lägga in ett element av psykisk ohälsa i mina böcker. Det kommer av sig självt. Och det är definitivt inget jag ryggar undan från. Sedan jobbar jag också, i mitt ”vanliga” liv, på en organisation som arbetar med psykisk hälsa och ohälsa. Det är frågor som berör och engagerar mig väldigt mycket.

Fråga: ”Varför är Psykologen klassificerad som spänningsroman, jag ifrågasätter hur pass spännande den är.”
Svar: Jag håller med att det inte är helt tydligt vad Psykologen borde benämnas som för genre. Men att genrebestämma är oftast något man vill göra; för att fånga upp potentiella läsare. Och när det gäller Psykologen så finns det ändå ett ”spänningsmoment” i botten av berättelsen. Ett försvinnande. Däremot är det, absolut, inte någon pulshöjande spänning, någon mastodontspänning, någon explosiv spänning med mördarjakt, pistoler och skräckiga karaktärer.

Spänning kan vara väldigt mycket, för väldigt många. Och jag vill gärna vidga begreppet ”spänning” från att vara förutsägbar polis- detektiv- eller mördarspänning. Däremot funderar jag, om det blir aktuellt med pocketutgåva, att faktiskt ta bort klassificeringen från omslaget. För jag har insett att det är en del läsare som stör sig på det.

Fråga: Titeln, var kommer den ifrån? Psykologen är ju inte huvudkaraktär i boken?
Svar: Grunden till boken är en novell, som handlar om en psykolog. Det som hände var att jag i den novellen också hittade en annan historia, en som handlar om Henry. Men där psykologen spelar en väldigt viktig roll i hans utveckling. Visst är det inte psykologen som är huvudperson i berättelsen, men utan psykologen skulle Henry inte komma till vissa insikter, eller drivas i vissa riktningar. Och: jag har hört att man ska ha tydliga titlar. Ett ord. Så jag lät det vara kvar.

Fråga: Hur pass nära dig själv ligger Henry, huvudkaraktären?
Svar: Ganska nära, på flera sätt. Långt ifrån, på andra sätt. Henry är en fundersam man, som oroar sig mycket över saker och ting. Han känner sig ofta ensam, även när han omges av människor. Han har nära till jobbångesten och depressionen. Och alla de sakerna känner jag väl igen. Men sedan är det väldigt mycket som är ren och skär fiktion. Herre gud, på vissa sätt är han ju rätt hopplös. Men jag gillar honom. Mycket.

Fråga: Varför skriver du alltid om terapi?
Svar: Det har bara blivit så! Jag inser att jag har minst en scen med terapi i alla mina tre böcker. Jag antar att det kan bli så när du skriver om människor som på ett eller annat sätt lever med psykisk ohälsa. Och hey, psykologer är spännande. De får gärna medverka i mina böcker!

Fråga: ”Dina två böcker är hårdare, mörkare och mer febriga. Psykologen är mer nedtonad och finstämd. Har det varit ett medvetet val att göra så?”
Svar: Kanske. Min första bok var så otroligt speciell att skriva. Jag skrev den som i ett virrvarr av mörker och ångest. Då blev den som den blev. Andra boken handlade mer om ondska. Då blir det också lätt väldigt mörkt och jävligt. Men så fort jag började skriva om Henry, i denna boken, så kände jag att det behövde vara lite mer stillsamt. Även nästa manus som jag skrivit, Hissen, är mer stillsamt än de två första, kan jag väl erkänna. Däremot lär jag hitta tillbaka till det där kantiga och mörka vad det lider.

Mina böcker köper ni såklart där böcker köps vanligtvis. Adlibris och Bokus, exempelvis. Men också hos Akademibokhandeln.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s