Recension: Durim Bekteshi – Kriget

”Krig är inte komplicerat. Alla vet hur man krigar. Barn vet innan de har lärt sig att prata. 
Landet tömdes snart på folk. De som hann evakuerade sig själva, andra fördrevs och snart var vi ensamma med de olyckliga få som fastnat i mitten.”

krigetDen som besöker Kosovo ser fortfarande tydliga spår. Spår efter kriget på nittiotalet. Fortfarande står skolor sönderbombade, hus rivna. Berättelserna är många; kriget finns fortfarande överallt trots att åren har gått.

Jag besökte Kosovo ifjol. Kanske blir Durim Bekteshis roman Kriget därför extra stark för mig; jag ser miljöerna framför mig. Gårdarna, åkrarna, bergen, träden. Och inte minst, människorna.

I Kriget hamnar vi mitt i flykten, striden och frustrationen. Vi följer ett löst sammansatt gerillakompani som kämpar för att hjälpa flyktingar, för att rädda människor från militärmaktens framfart. Männen är illa förberedda, några är maktfullkomliga, andra skoningslösa och hämndlystna. De vandrar genom bergen och skogarna, tvingas ibland möta sin rädsla – och övervinna den.

Undan för undan luckras deras psyken upp. En del förstörs, klarar inte mer. Andra väljer den hårda vägen, stänger av.

Durim Bekteshis roman är vackert skriven. Den är sorglig och stundtals hemsk. Men den är också oupphörligen fascinerande och bra. Köp den. Läs den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s