Den döda zonen intervjuar: Margee Kerr

”Jag hängde över kanten, fasthakad i en sele, 117 våningar upp i luften. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.”

Scream – Chilling Adventures in the Science of Fear. Så lyder titeln på sociologen Margee Kerr’s färska bok. Boken är en studie i rädsla; vad är rädslan, varför reagerar vi som vi gör – och varför söker vissa aktivt upp rädslan? Den döda zonen intervjuar Margee för att höra berättelsen bakom boken.

Vad skrämmer dig? Vad skrämmer mig? För egen del blir jag skiträdd av skräckfilmer, ormar och höga höjder. Andra människor triggas av helt andra saker – något som Margee Kerr tar upp i sin bok.

Scream – Chilling Adventures in the Science of Fear är en resa över flera kontinenter i jakt på rädslans essens. Margee Kerr åker, bokstavligen, jorden runt för att söka svar och förklaringar till vad som faktiskt är otäckt. På vägen passar hon på att göra en del rätt läskiga grejor. Den första frågan är därför självklar.

När är den senaste gången du var skitskraj?
– Det måste ha varit när jag var uppe i CN Tower i Toronto. Jag hängde över kanten, fasthakad i en sele, 117 våningar upp i luften. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.

Margee Kerr, ScareHouse

Margee Kerr, ScareHouse

Margee Kerr har varit fascinerad av rädsla under hela sitt liv. I boken förklarar hon en del av anledningarna till att rädslan attraherar henne så starkt; känslan av att kliva utanför sitt skyddande skal och bara följa sina instinkter utan tanke på annat. Hon utvecklar för mig:
– När jag är i en säker och kontrollerad miljö gillar jag de fysiska reaktionerna; att känna mig uppfylld av energi. Men jag gillar också känslan efteråt, att ”ha gjort något”. Det är skönt att kliva ur sin tänkande hjärna ibland och bara känna sig primal.

Jag hatar att bli skrämd, fast jag älskar ju det ändå. Hur är det för din del, är det enbart kärlek från din sida?
– Nej, jag hatar också det, i vissa kontexter. Till exempel om jag går genom en skog i mörkret och börjar föreställa mig alla otäcka saker som kan ligga och vänta. Jag vet ju att det bara är min hjärna som spelar spratt, men när jag väl börjar tänka i de banorna kan jag omöjligen vända tillbaka…

Arbetet med boken, säger Margee Kerr, tog ungefär två år och involverade både resor och mer traditionell research; akademiska avhandlingar och vetenskapliga skrifter.

Jag har hört talas om en hel del tråkig research. Men det här med åka jorden runt och bli skrämd låter allt annat än tråkigt…
– Ja, det var ju fantastiskt på många sätt, men i perioder var det också tråkigt. Akademiska artiklar är inte direkt spännande, alltid. Även om innehållet kan vara väldigt fascinerande.

I boken diskuterar Margee Kerr både hjärnans faktiska reaktioner på rädsla, men också kroppens fysiska reaktioner. Hon förklarar vad som händer, i vilken följd, och varför. Och hon utför till och med experiment på besökare av spökhuset hon arbetar på.

Hur kom det sig att du började skriva boken?
– Jag började jobba på ScareHouse 2008. Sedan dess har jag försökt att förstå varför människor söker sig till skrämmande aktiviteter. Efter att jag samlat in en massa data tänkte jag att jag lika gärna kunde skriva ner allt! Att jag sedan fick möjligheten att resa runt och uppleva så många saker på egen hand var en bonus.

Under resan, som tog Margee till bland annat Japan, Colombia och Kanada, upplevde hon flera skrämmande saker; ett övergivet fängelse som sägs vara hemsökt, världens brantaste berg-och-dalbana, slumområdena i Bogotá. Jag frågar vilken av alla upplevelserna som kommer att stanna kvar hos henne längst.

– Förmodligen mitt besök till Aokigaharaskogen vid foten av Mount Fuji i Japan. Det var vackert, tyst och nästan som en helt annan värld.

screamAokigahara har kallats för ”Självmordsskogen” på grund av de många självmord som begås i området. Längs stigarna i skogen finns skyltar som påminner eventuellt självmordsbenägna om att tänka på sina familjer, inte göra något förhastat.
– Jag tror att besöket där påverkade mig så starkt eftersom jag på sätt och vis ville att det skulle göra det. Jag ville komma närmare mina egna känslor kring döden och mina egna rädslor, berättar Margee Kerr.

Människor blir skrämda av olika saker. Men en som arbetar professionellt med rädsla och att skrämma folk; är den personen mindre lättskrämd?
– Jag har faktiskt väldigt känsliga reflexer för plötsliga händelser… så om det händer något jag inte förväntar mig så hoppar jag fem meter upp i luften!

En del är rädda för clowner, andra för häxor, höjder, trånga utrymmen. Vad skrämmer dig mest?
– Ärligt talat, min egen hjärna och kropp. Och tanken på att jag inte skulle kunna göra vad jag ville på grund av fysiska begränsningar.

En av de mest intressanta delarna i Scream är resonemanget kring ”fight or flight”, alltså hur man reagerar inför obehagliga eller otäcka saker. Flyr man eller stannar man kvar och kämpar. För spökhus som specialiserar sig på ”riktiga” skådespelare, tänker jag, måste det finnas en viss risk att man slår an fel toner.
– Det kan hända, och händer ibland, att besökare instinktivt råkar slå till en skådespelare, men det är lätt att förstå när det bara är en olycklig händelse och när det är en avsiktlig sådan. Alla skådespelare på dessa ställena vet hur man håller en ”säkerhetsbubbla” runt sig.

Alla människor upplever ju rädsla olika. Men, varför är det egentligen så? Går det ens att förklara?
– Det handlar i grund och botten om individen och deras utveckling, deras upplevelser. Hur de påverkats av omgivningarna, både genetiskt och psykologiskt. En del människor har upplevt saker som stärker känslan av att det är kul att bli skrämd medan andra är tvärtom, det är en del av förklaringen.

– Men till viss del kan det helt enkelt också handla om preferenser. Det är som musik. En del människor gillar jazz, andra rock’n’roll. Det är bara så det är.

Förresten måste jag fråga; vilken är den läskigaste berg-och-dalbanan du åkt?
– Förmodligen Eejanaika, 4-d-banan på Fuji-Q highland i Japan.

Läs Den döda zonens recension av boken

Köp boken

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s