Recension: Caroline Eriksson – De försvunna

Kritikerhyllad och utlandssåld, supersuccé och rubrikfest. Caroline Erikssons spänningsroman De försvunna har tagits emot med öppna armar. Den döda zonen tar nummerlapp i hyllningskön och börjar stampa otåligt.

9789137145785Ibland blir man knockad av något man läser. Det händer inte jätteofta, men det händer. Och det händer när jag läser Caroline Erikssons De försvunna. Jag tar smällen mot huvudet, men det är en smärta jag njuter av.

För det bör sägas direkt:

De försvunna är en av de bästa svenska spänningsromaner jag läst på länge. Punkt.

Boken tar sin början i en familjeutflykt. Greta, Alex och Smilla ger sig ut med båten, deras mål: en liten ö i mitten av en djup och mörk sjö. Frid och fröjd? Himmel eller –

helvete?

För när Alex och dottern Smilla försvinner spårlöst står Greta kvar ensam. Och undrar: hur kan någon försvinna spårlöst från en liten ö? Varför kommer de inte bara tillbaka?

Det tar inte lång tid; snart tappar hon greppet fullständigt och när allt går fel finns bara mörkret kvar att hålla i handen. Och det är inte första gången de två umgås.

Minnen och vanföreställningar sveper över Gretas sinne. Undan för undan kommer vi henne närmare. Undan för undan förstår vi att inget är okomplicerat; inte Gretas liv, inte hennes familjerelationer, inte hennes förhållande med Alex.

De försvunna är en kompakt och tät psykologisk spänningsroman om tillit, kärlek och svek. Caroline Eriksson visade redan i sina tidigare romaner Djävulen hjälpte mig och Inga gudar jämte mig att hon behärskar konsten att beskriva psyken i sönderfall. Med sin tredje roman tar hon denna skicklighet till sin spets.

Mörkret är stundtals kompakt, paniken närvarande överallt. Ändå slår det aldrig över; berättelsen balanserar på kanten till stupet. Är nära, nära, men faller inte.

Jag läser boken med ångestfylld glädje. Det är en tät dimma. Jag tänker att det finns hopp för den svenska spänningslitteraturen, att allt inte är slentrian, evighetslånga bokserier och trötta mordgåtor. Caroline Eriksson är skitbra. Och jag ser redan fram emot nästa bok.

Köp boken!

One thought on “Recension: Caroline Eriksson – De försvunna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s