Recension: Arimasa Osawa – Shinjuku Shark

En hårdkokt polisroman i Tokyos undre värld. Shinjuku Shark är den första delen i en mycket framgångsrik serie böcker av Arimasa Osawa. Den döda zonen är kluven.

Samejima är polis i Shinjuku-distriktet, Tokyos mest hektiska område. Yakuzans närvaro är ständig, polisen under press, människorna oräkneliga. Här finns allt; sexklubbar, rockklubbar, affärer, restauranger. Mörkt och ljust, neon och gatlyktor.

shinjuku-sharkHan kallas för Shinjuku Shark, han går sin egen väg och är beryktad till och med bland de organiserade gängen. För Samejima är det rättvisan framför allt, han struntar i vad folk tycker om honom; har många ovänner, färre vänner.

När det plötsligt börjar mördas poliser i Shinjuku sätts poliskåren på hårda prov. Medierna vädrar blod. Människor hör av sig med tips. Samejima har ett eget spår i utredningen, men överordnade kräver att han faller in i ledet och följer den centrala utredningen. Nu tvingas Samejima välja väg; och båda vägarna är kantade av faror. Vem är vän, vem är fiende?

Shinjuku Shark är på många sätt en traditionell polisroman. Arimasa Osawa beskriver polisarbetet bra, ger en tydlig bild av den hektiska atmosfär som råder i Tokyos hjärta. Storyn är tämligen rakt på sak; en polismördare måste fångas – vilket sätt är bäst, det okonventionella eller det traditionella? Det funkar bra.

Karaktären Samejima känns intressant men är inte nyskapande i egentlig mening. Det finns gott om ensamvargar i kriminallitteraturen. Ett problem är att jag upplever språket som kantigt, vilket kan ha med översättningen att göra; eller att det är väldigt dialogtung handling.

Jag är kluven. Med jämna mellanrum blixtrar berättelsen till och något som retar mina sinnen dyker upp; men lika snabb försvinner det i ett virrvarr av konversationer. Det är som om ett frestande bete pendlar framför min mun; jag vill så gärna nappa och förlora mig helt. Men det där ögonblicket inträffar liksom aldrig.

Ändå ger boken mersmak. Det är något med huvudkaraktären, med den hårdkokta undre världen i Tokyo som kittlar. Men det vill till att bok två i serien är starkare, annars kommer jag att tappa tålamodet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s