Recension: Jerker Virdborg – Skyddsrummet Luxgatan

Fragment från ett krigshärjat Sverige. Glimtar av förödelse, hysteri och sönderfall. Den döda zonen har läst Jerker Virdborgs Skyddsrummet Luxgatan och vill för en gångs skull att en bok ska vara längre.

Det finns en plats i det mänskliga medvetandet som ligger någonstans mitt emellan förvirring, panik och ett totalt lugn. Denna plats tillhör Jerker Virdborg, som återkommer med självklar trygghet gång efter gång.

skyddsrummet-luxgatanSkyddsrummet Luxgatan är en samling korta – ibland mycket korta – ögonblick ur ett sönderfallande Sverige, där någon slags krig eller konflikt pågår. Vi kastas mellan berättelserna och perspektiven, gör nerslag på platser som antingen härjats eller bara väntar på sin tur. Parallellt med dessa berättelser löper en sammanhållande story om en person i ett skyddsrum, där människorna slits mellan hopp och förtvivlan och ingen egentligen vet vad som händer på ytan.

Genom hela texten löper Virdborgs självklara röst. Orden ligger där de ska, det finns en språklig självklarhet i nästan varje mening och till detta ett avundsvärt flyt.

Dessa styrkor utgör också en del av problemet, om än ett angenämt sådant: Det är, helt enkelt, väldigt bra. Och det är, helt enkelt, lite för korthugget. Även om jag personligen tilltalas av greppet att inte berätta för mycket, så finns det enorma möjligheter att vidareutveckla några av de perspektiv som presenteras i texten. Ett par av berättelserna är helt enkelt så korta att man inte riktigt hinner komma nära inpå det som berättas.

Den som följer Den döda zonen vet att längden på en berättelse är ett ständigt återkommande ämne på bloggen, med envisa och ibland dumdristiga förbannelser och klagosång kring tjocka böcker. Med Virdborgs senaste är det dock tvärtom, och det känns på sätt och vis uppfriskande.

Skyddsrummet Luxgatan är en på många sätt aktuell berättelse om människor under press, om förhållanden som vi inte är vana vid i Sverige och om vad konflikt kan göra med mänskligheten. Det är fantastiskt bra. Men det borde varit lite längre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s