Julintervjun 2: Ulla Bolinder

Den döda zonen fortsätter sin färd mot julen och årets slut. Julintervjuerna har nått del två. Idag kollar vi läget med en rutinerad spänningsförfattare: Ulla Bolinder.

ulla bolinderUlla Bolinder debuterade som författare redan 1997. Sedan dess har hon gett ut en lång rad romaner på olika förlag och är knappast vad man kallar en rookie.

Hennes senaste spänningsroman utkom tidigare under 2014 och bär titeln Trauma, en bok som det även i dagarna blivit klart med holländsk översättning av. Boken handlar om en sjuttonårig flicka som försvinner från en fest och hittas död ett par dagar senare.

Hej, Ulla Bolinder – vilken bok ger du bort i julklapp i år och varför?

Mannen som slutade ljuga av Dan Josefsson, därför att författaren på ett skickligt och initierat sätt avslöjar sanningen och bakgrunden till denna otroliga historia om vår svenske ”seriemördare”.

Hur tycker du att deckaråret varit, har du sett några specifika höjdpunkter?

– Jag är inte så insatt i vilka deckare som har kommit ut under året, och jag har inte läst de allra senaste eftersom jag alltid köper böcker på second hand och letar efter – för mig – okända författare i hopp om att hitta något annorlunda och intressant.

– I media får man dessutom i stort sett bara information om de bästsäljande och redan etablerade författarnas utgivning, vilket ger en väldigt begränsad bild av det verkliga utbudet. För att hitta böcker utanför den breda strömfåran måste man vara väldigt aktiv själv.

Din senaste roman, Trauma, handlar om en sjuttonårig flicka som hittas död. Du berättar genom olika personers perspektiv på ett sätt som är originellt bland svensk spänningsutgivning. Berätta!

trauma– Alla mina kriminalromaner är skrivna i jag-form. Det finns ingen allvetande berättare, utan handlingen drivs framåt genom olika personers monologer och dialoger och genom dokument av olika slag. Det finns heller ingen komplicerad intrig och inga actioninslag eller andra spänningsskapande effekter i mina böcker.

– För mig är personernas känslor och levnadsförhållanden det viktigaste. Min förhoppning är att läsaren ska uppleva en sorts spänning i mötet med människorna och deras olika sätt att uttrycka sig och reagera på den situation de befinner sig i.

Du debuterade alltså som författare redan 1997. Vem är författaren Ulla Bolinder idag jämfört med då?

– Jag inledde min författarkarriär med att skriva lätt självbiografiskt, vilket jag aldrig kommer att göra mer. På den tiden tyckte jag också att det var roligt att bli uppmärksammad i media, men idag bryr jag mig inte alls om den delen. Jag är jättedålig på att prata om mig själv och mina böcker…

– När det gäller själva skrivandet tror jag inte att det har förändrats så mycket. Jag har naturligtvis fått större rutin, men jag skriver fortfarande i jag-form och låter olika personer berätta. I alla mina kriminalromaner har det hittills funnits dialoger i form av förhör, men i den senast skrivna, och i den pågående, finns det bara monologer, och det är ju en liten förändring.

Vad gör, i dina ögon, en riktigt bra spänningsroman?

– Om jag börjar med det jag tycker är tråkigt att läsa om, som till exempel yrkeskriminella, maffiatyper, MC-gäng, torpeder, internationella ligor och ekonomisk brottslighet, överdriven action och överdrivet våld, en hjälte med ”nio liv”, brott med kopplingar långt bakåt i tiden och mördarens återkommande tankar och känslor…

– …och slutar med det jag tycker är bra, som tydlig personteckning, enkel intrig, trovärdigt händelseförlopp, realistiskt skildrat polisarbete, psykologiskt trovärdig förövare – så blir nog bilden ganska fullständig. Det är alltså, förutom själva brottsfallet, ”vanliga” människor och realism som intresserar mig mest.

Vad skriver du på just nu?

– Jag har precis påbörjat min fjortonde bok, som också den är en kriminalroman. Nummer tolv och tretton är inskickade till några förlag som jag hoppas ska passa både mig och mina böcker. Men det är svårt att bli antagen, så jag hyser inga större förhoppningar om att det ska lyckas.

Inför det nya året; vad har du för förhoppningar med ditt författarskap inför 2015?

– Hittills har alla mina böcker kommit ut på små förlag, vilket har haft vissa fördelar, som till exempel större bestämmanderätt och enklare samarbetsformer.

– Nackdelen har förstås varit de knappa ekonomiska resurserna och svårigheten att nå ut. Inför 2015 hoppas jag därför att ett större förlag ska bli intresserat, alternativt att jag börjar ge ut mina böcker på egen hand. Eftersom känslan av frihet alltid har varit viktig för mig är det möjligt att ett större förlags eventuella styrning inte skulle passa mig.

Köp Ullas senaste roman Trauma hos Adlibris.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s