”Det mörka, dolda och onda i människan är mer spännande än det ljusa”

Vad är egentligen ondska – och vilka uttryck tar den? Den döda zonen pratar mörker, mord och mani med Caroline Eriksson, aktuell med Inga gudar jämte mig.

Med nya boken Inga gudar jämte mig tar sig Caroline Eriksson an ännu ett historiskt svenskt mord (eller, i detta fall flera). Den första boken i serien Svenska Mord, Djävulen hjälpte mig, avhandlade Yngsjömordet. I den nya boken vänder hon blicken mot Silbodalsmorden i 1860-talets Värmland i en berättelse om stark gudstro, maktfullkomlighet och ett nätverk av lögner och hemligheter.

Caroline, jag är väldigt nyfiken. Inga gudar jämte mig är den andra boken i serien Svenska Mord. Hur kom det sig att du började skriva böcker om gamla mord egentligen? Har du en hemlig fascination för döden?
– Till att börja med: det är inte morden i sig som intresserar mig, utan psykologin bakom brotten samt relationerna mellan de inblandade, konstaterar Caroline Eriksson. Hon berättar att det är denna nyfikenhet som fascinerat henne när hon skrivit båda böckerna.

inga-gudar-jamte-mig– Från början fanns inte tanken på att skriva en serie, berättar Caroline, som hittade inspirationen till Djävulen hjälpte mig när hon läste om Yngsjömordet och blev så gripen av det tragiska triangeldramat att hon började göra djupare research.

– När jag upptäckte att det inte skrivits någon roman om fallet – åtminstone inte på 100 år – väcktes idén att själv ge mig på projektet. Under arbetet med den boken snubblade jag sedan över information om Silbodalsmorden och vips var idén till serien Svenska Mord ett faktum, konstaterar hon.

Den här nyfikenheten kring psykologi, påverkan och relationer. Var kommer den ifrån?
– Oj, det är svårt att svara på. Jag har nog alltid varit sån. Jag tänker att allt – livet och tillvaron – i grund och botten handlar om relationer. Hur vi mår i oss själva och hur vi fungerar eller inte fungerar tillsammans med andra.

– Som med så mycket annat är det mörka, dolda och ”onda” i människan mer spännande och dramatiskt än det ljusa och glättiga, tycker jag. Skuggsidan av det mänskliga psyket får konsekvenser – ibland ödesdigra – för vår samvaro. Så är ju fallet med båda de mordhistorier jag skrivit om hittills.

En av de drivande faktorerna till att skriva böckerna har varit viljan att försöka förstå, berättar Caroline. Förstå vilka de här människorna var, vilka tankar, känslor och erfarenheter de hade.

– Och framförallt… hur det kunde gå så illa, fyller hon i.

Men att förstå ondskan och mekanismerna som ligger bakom den är ju allt annat än ett lätt uppdrag. Hur har du tagit dig an det arbetet?
– När det gäller själva mordfallet har jag gjort research med hjälp av allehanda arkivhandlingar, böcker, samt resor till de aktuella platserna. Utifrån detta har jag sedan byggt storyn i böckerna. Handlingsförloppet är till 95% baserat på kända fakta.

– När det däremot gäller karaktärernas tidigare erfarenheter, personligheter och motiv har jag tagit mig friheten att fylla i efter eget huvud. Där har jag utgått från det jag tror mig kunna förstå om den mänskliga naturen, baserat bland annat på en magisterexamen i socialpsykologi.

– När det gäller ondska som fenomen…well, där finns mycket att diskutera. Vad är ondska? Är det ens ett relevant begrepp? Och hur definierar vi isåfall en ond handling?

Hur menar du?
– Runt om i världen och genom historien har människor begått fruktansvärda handlingar mot varandra. När vi läser eller hör om sådant kan vi välja två olika strategier för att hantera det; man kan slå ifrån sig eller försöka förstå.

– Mycket av det jag ser på nyheterna – sådant som pågår här och nu – vill jag helst slå ifrån mig, stänga av. Men i fallet med Silbodalsmorden och dessförinnan Yngsjömordet har jag valt att iallafall försöka förstå, förklarar Caroline.

Du förstår säkert att jag inte kan undvika nästa fråga. Vad är ondska, enligt dig?
– Någon har sagt att ”det vore en förolämpning mot mänskligheten att påstå att den är mänsklig” och det ligger väl något i det.

– Det finns i huvudsak två förklaringsmodeller till ondska. Antingen ser vi ondska som resultatet av inre faktorer, alltså att människan gör ont för att hon ÄR ond. Förr i tiden eller i extremreligiösa sammanhang kan detta uttryckas som att människor är besatta av en demon eller liknande. Ett mer nutida perspektiv,  fortfarande med betoning på inre faktorer, är att ondska är medfött, ärftligt, genetiskt betingat.

– I den andra förklaringsmodellen ses ondska som något som främst beror på yttre faktorer, det vill säga människan gör ont för att hon lever under onda omständigheter. Som socialpsykolog känner jag mig mest hemma i det senare synsättet.

carolineerikssonCaroline Eriksson berättar att hon tror att de flesta under ”fel” omständigheter kan göra sig skyldiga till onda handlingar, även om bilden är komplex och mänsklig ondska handlar om en kombination av både arv och miljö. Hon säger att hon är kluven till själva begreppet ondska.
– Det blir lätt att man avfärdar vissa människor eller handlingar som ”onda” istället för att försöka förstå och tränga bakom. Det blir ett sätt att slå ifrån sig, att sätta etiketter på andra och slippa skärskåda sig själv. Att vi människor är kapabla att begå fruktansvärda handlingar mot varandra kan det inte råda någon tvekan om. Men vad är en ond handling? Handlar det om utfall eller om avsikt och uppsåt?

Det framgår tydligt att tankarna kring detta ämne är många. Frågorna likaså. Vem avgör till exempel vad som är en ond handling? Caroline Eriksson menar att hon inte kommit fram till några tvärsäkra svar, utan att bilden snarare blir mer och mer komplex.
– För mig personligen är det som är svårast att förstå, att överhuvudtaget ta in, den totala likgiltighet och avsaknad av empati, ibland till och med hånfullhet, som en del visar inför  såväl sina offer som offrens efterlevande.

– Man inte bara bryter det osynliga kontraktet mellan oss människor: att inte skada varandra, man har helt upphört att betrakta sina offer som mänskliga varelser. Övertygelsen att man handlar rätt är starkare än respekten för människoliv. Jag vet inte om det är ondska. Vet bara att det skrämmer mig oerhört.

Huvudkaraktären i Inga gudar jämte mig är kyrkoherde Anders Lindbäck. En man som styrs och agerar utiifrån tron om vad som är rätt och fel – och vad som är Guds ord. I sina egna ögon gör han välgärningar. Han är välsignad med talets gåva och kan påverka. Å ena sidan ville han hjälpa de utsatta. Men å andra sidan var han också otroligt egoistisk och maktgalen.

Hur beskriver man bäst vem Anders Lindbäck var?
– Han var i mångt och mycket en motsägelsefull person, en dubbelnatur som levde ett dubbelliv. Som präst predikade han sträng moral samtidigt som han levde ihop med två kvinnor och antagligen hade ännu fler kvinnohistorier vid sidan om.

– Han var å ena sidan en man med starkt socialt patos som ställde upp för de fattiga och sjuka. Samtidigt var det just dem han förgiftade, på ett till synes ganska raffinerat och kallhamrat sätt. Det är just den dubbelheten som fascinerar mig med honom. Jag kan inte förstå, blir nyfiken, måste försöka förstå.

Så vilka är dina slutsatser. Om det finns några?
– Jag ser honom som en trasig själ. En underdog som mot alla odds rest sig ur dyn, han ser sig själv som en selfmade man och är stolt över det. Samtidigt jagar han hela tiden andras uppskattning, måste få sitt värde bevisat i andras ögon. På så vis kan nog många i vår tid av prestationsbaserad självkänsla känna igen sig i och relatera till honom.

Skulle du säga att han var ond?
– Jag har överhuvudtaget svårt att sätta etiketten ”ond” på någon. Inte minst när det gäller en människa som varit död i snart 150 år …

– Anders Lindbäck hävdade själv att motivet till giftmorden var barmhärtighet, alltså en sorts missriktad godhet. Hans samtid trodde inte på den förklaringen. Man menade att uppsåtet måste ha varit betydligt mer egoistiskt och illvilligt än han lät påskina. Men tänk om det faktiskt var som Lindbäck sa? Tänk om han inte ljög för att skyla över eller framstå i bättre dager utan verkligen drevs av det han själv upplevde vara goda avsikter? Den tesen var en av de saker jag ville utforska när jag skrev boken. Här ställs ju verkligen resonemanget ovan om vad som egentligen är en ond handling på sin spets.

caroline2– Rakt igenom svarta gestalter gör sig sällan bra i litteraturen. Jag hoppas och tror att de som uppskattar porträttet av Anders Lindbäck i min bok gör det av samma anledning som jag intresserat mig för hans öde: på grund av dubbelheten.

Caroline Erikssons böcker om Svenska Mord har blivit uppskattade av läsarna och fått mycket fin kritik. Så frågan är om det blir någon tredje bok i serien.

– I dagsläget är det inte klart om eller när det blir en fortsättning på serien. Men jag har en idé  och vi får väl se vad det blir av den, avslutar hon vår intervju.

Foto på Caroline Eriksson: Caroline Andersson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s