Recension: Christoffer Carlsson – Den fallande detektiven

”Christoffer Carlsson skulle kunna spåra ur och börja skriva romance mitt i berättelsen; du skulle följa med honom var som helst utan minsta tvivel.” Den döda zonen har läst Christoffer Carlssons Den fallande detektiven och blir provocerad av tingens självklarhet.

Efter dundersuccén med Den osynlige mannen från Salem har Christoffer Carlsson seglat upp som den kanske klarast lysande stjärnan på den svenska deckarhimlen. 28 år ung, doktor i kriminologi, prisbelönt författare.

Det är inte utan att man blir provocerad där man rullar sina tummar i livets vakuum.

den-fallande-detektivenDen fallande detektiven tar, som många andra kriminalromaner, avstamp i att en människa hittas mördad. Mordet visar sig signalera tydliga politiska motiv – och Leo Junker och hans kollegor finner ganska tidigt indicier på att något större är på gång. Men vad?

Låter det som en standardintrig, som en rutinmässig ingång till vilken svensk kriminalroman som helst? Lugn.

Där de flesta författare fastnar i stelbenta porträtt av brott, offer och miljöer spinner Christoffer Carlsson in läsaren i ett myller av händelser, röster och historier. Tillbakablickar, uppväxtminnen, små bitar av det som formar oss till vilka vi är.

Undan för undan vävs en helhet fram genom textstycken där språket flyter, dialogerna känns urstarka, miljöerna dystert vackra. Storyn känns skrämmande aktuell med en spegling av dagens politik, dess effekter och inte minst de rörelser som växer sig allt starkare. Det är trovärdigt.

Karaktärerna – med den flerbottnade och mentalt sårige Leo Junker i huvudfokus – finner en röst, storyn ett djup. Christoffer Carlsson skulle kunna spåra ur och börja skriva romance mitt i berättelsen; du skulle följa med honom var som helst utan minsta tvivel. Så självklar är han i sin röst. Det går faktiskt inte att sätta fingret på exakt vad det är. Det är ångest, panik, kärlek, hämnd, svek, hat, mörker, ljus, det är mycket av allt. Det bara är.

Den fallande detektiven är en synnerligen välskriven kriminalroman, men också mer än så. Det är en roman som bör tilltala bredare än bara den typiska deckarläsaren. Det är välskrivet, spännande, inkapslat i en tät atmosfär.

Det ska komma fyra böcker om Leo Junker. Jag längtar redan efter nästa. Det kommer du också att göra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s