Vi flyttade nyligen.
En av de viktigaste lärdomarna i denna mödosamma och kraftuttömmande flytt var att vi har för många böcker. Hyllmeter efter hyllmeter, kartong efter kartong. Vi lärde oss; köp inte fler böcker. Det var inte ens en tyst överenskommelse – den var uttalad.
Men vi lärde oss inte, nej –
jag lärde mig inte.
I fredags beställde jag ytterligare fem böcker. Fem böcker som jag MÅSTE HA [Det är väl självklart?]. Det finns liksom inget annat, det ylar i mina hjärnväggar och impulsen blir för stark.
Vad är väl hyllmeter, vad är väl utrymme i förhållande till mitt omättliga begär av böcker? Så nu blev det några böcker. Jag hittade ju faktiskt Fuminori Nakamuras senaste. Och Stuart MacBrides. Och jag fick ju ett tips om Chelsea Cain som jag måste följa upp.
Kort och gott: Jag är en på många sätt hopplös och odisciplinerad människa. Men det är ju böcker. Det förlåter väl allt –
eller?
Äsch – packa rätt istället! (; Böcker i botten av kartonger och sedan organiserat efter kök/vardagsrum/badrum etc. ((;)
Klart det förlåter allt, det är ju böcker för tusan. Och jag är precis likadan.
Man får se det som en bra last att ha. Det finns så många andra. Typ.