Carlsson, Engström och Lindberg

Det är fredag, en fredag som går i inspirationens tecken. Efter gårdagens lunchintervju med Christoffer Carlsson som avhandlade både skrivglädje, kontrollbehov och frågan varför alla ska skriva trilogier (dyker upp på bloggen någon gång snart) är både läs- och skrivlust stor. Dessutom läste jag ut Thomas Engströms nya thriller Söder om helvetet på vägen till jobbet så jag känner mig lika rapp i sinnet som Engström är i käften/med pennan.

Notera: jag uppskattar en bra thriller. Men när det gäller Engström handlar det inte bara om skarp och välartikulerad thrillerläsning utan framför allt om Ludwig Licht, huvudkaraktären.

För även om Licht är något mer kontrollerat hopplös i Söder om helvetet jämfört med Väster om friheten så är det med honom allting börjar och slutar. Jag önskar att jag kommit på en så solid karaktär att bygga berättelser kring. Även om just ordet solid kanske inte känns klockrent i samband med den gode Licht.

Rappt berättande tilltalar mig, jag är så jävla enkel. Detta innebär att jag (efter löften om rapphet och mörker) börjat läsa Sthlm Confidential av Hanna E Lindberg. Här är det dock inte amerikansk ultrahöger som är i blickfånget utan den svenska mediebranschen. Det börjar lovande och jag hoppas att helgen innebär mer läsning.

[Aj, det värker i min skrivnerv. Nu har jag skrivit ordet rapp tre gånger.]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s