Recension: Zoran Drvenkar – Sorry

”Det ställs krav på läsaren, här hittas inget strömlinjeformat storyboard, ingen röd tråd att hålla i handen.” Den döda zonen recenserar Sorry av Zoran Drvenkar.

Tänk om någon kunde förlåta alla våra synder. Tänk om det fanns någon som inte lade värdering i vad vi gjort, som skänkte förlåtelse oavsett bön, oavsett bikt. Oavsett vilken synd vi begått.

Zoran Drvenkars Sorry är onekligen intressant. I grund och botten är idén enkel; fyra arbetslösa tyska ungdomar, mest engagerade i att dra runt och söka livets mening, får en genial idé. De startar ett företag som specialiserar sig på att be om ursäkt. Det går bra, mycket bra, inledningsvis; efterfrågan visar sig vara hög. Det är värt pengar att slippa konfronteras med obehagliga situationer.

Men Drvenkars berättelse slutar inte där. Faktum är att den inte ens börjar där. För när det framgångsrika företaget får ett samtal från en okänd man börjar handlingen slå rundor, spiraler, cirklar.

sorryDe anlitas för att be om ursäkt till en kvinna som blivit uppspikad på en vägg.

   Sorry är en mångbottnad berättelse som ställer frågor om människans förmåga att synda och, inte minst, om begreppen skuld, motivation och förlåtelse. Berättelsen rör sig på flera plan; första person, tredje person, presens, imperfekt. Vinklarna och tilltalen är många. En del säger ambitiöst, andra säger onödigt. Det ställs krav på läsaren, här hittas inget strömlinjeformat storyboard, ingen röd tråd att hålla i handen. Det är tvära kast i tid, rum och perspektiv.

När den är som bäst är Sorry en fascinerande berättelse om uppväxt och trauma, en inblick i såriga sinnen, men när man som läsare tappar fokus irrar man lätt bort sig, något som frustrerar mig eftersom jag verkligen uppskattar när någon tittar bortom mallarna och stereotyperna. Trots att berättelsen i sig är intressant och spännande, är lapptäcket av röster ibland för rörigt. Det lämnar en kluven eftersmak och färgar helhetsintrycket.

Enklast manifesteras detta i svaret när någon frågar mig: ”Så, vad tyckte du om boken?” och jag tvingas svara ”jag vet faktiskt inte.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s