En känsla av tomhet

För femton minuter sedan avslutade jag den fjärde och avslutande boken, 1983, i David Peace ambitiösa Yorkshirekvartett (Red Riding quartet) och drabbades av mild nedstämdhet.

Jag känner nedstämdhet eftersom kvartetten är det bästa jag läst i deckargenren på väldigt länge. Samtidigt är böckerna inte bara det bästa – utan förmodligen även det mest krävande jag läst på flera år. De erbjuder inget hopp, utan istället kompakt mörker. Dessutom tecknar de en hopplös, kaotisk och fullständigt vedervärdig bild av det mänskliga släktet.

Det som gör läsupplevelsen extra stark är att böckerna är baserade på verkliga händelser. The Yorkshire Ripper härjade i trakterna kring Leeds under slutet av sjuttio- och början av åttiotalet. David Peace säger själv att hans avsikt var att porträttera det lidande som genomsyrade inte bara offrens familjer, utan hela städer och regioner under denna period.

Yorkshirekvartetten är inget jag bara lämnar bakom mig. Det är en samling böcker som gjort intryck/avtryck i mitt sinne, som kommer att utgöra en ofrivillig måttstock för allt annat jag läser inom samma genre. Det är en kvartett som inte tilltalar alla; böcker att älska eller hata. Språk att älska eller hata. Jargong att älska eller hata – och framförallt mänsklig hopplöshet att fascineras eller äcklas av.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s