Recension: Anna Lihammer – Medan mörkret faller

Jag blir lite förundrad.
Jag blir lite överraskad.
Man brukar säga, ”tagen på sängen”.

Jag läser Anna Lihammers kriminalroman Medan mörkret faller och gillar den. Faktum är, jag gillar den väldigt mycket. Så, varför överraskar det mig? Anledningarna är två.

Den första: jag brukar inte vara förtjust i historiska kriminalromaner.
Den andra: stora delar av boken utspelar sig i och kring akademiska miljöer. Jag brukar inte tycka att det är speciellt intressant.

medan-morkret-fallerMedan mörkret faller är en kriminalroman som utspelar sig i 1930-talets Sverige. Det blåser obehagligt mörka vindar genom Europa – Sverige är inget undantag. I en likkällare på anatomiska institutionen i Uppsala hittas en framstående akademiker mördad. Och inte på vilket sätt som helst – utan på ett synnerligen brutalt och kalkylerat sätt.

Och egentligen fastnar jag redan i likkällaren. Men en enskild scen gör inte en hel bok utan lägger snarare grunden. Grunden för allt det andra:

En skickligt framvävd berättelse, driven av återhållsam dialog, rappa repliker och en obehagligt tät och mystisk atmosfär. En introduktion till en tid, värld och ett tänkande som känns både obehagligt och främmande – men kanske inte är det. Karaktärer som levererar, kanske inspirerar.

Karaktärerna. I trettiotalets Sverige fungerar saker på ett visst sätt. När Carl Hell kräver att polissystern Maria Gustavsson blir hans partner i utredningen är det många ögonbryn som höjs. Inte för att Hell bryr sig, han ser bortom ingrodda rutiner och fördomar, går sin egen väg. De är ett radarpar, udda om något, som trevar efter förståelse för varandra och som sakta växer fram. Två karaktärer som skapar dynamik i berättelsen, väl inplacerade för att skänka en ytterligare dimension till berättelsen.

Anna Lihammers första kriminalroman gör mig lättad och hoppfull. I en genre där mycket står och stampar sticker hon ut. Medan mörkret faller är en roman jag medvetet tar god tid på mig att läsa ut. Jag vill lösa mysteriet, följa med på resan hela vägen mot upplösningen. Och den känslan, just den känslan, drabbar mig sällan.

Det är en gediget spännande och snårigt mystisk kriminalroman med ödesmättad känsla. Läsning som levererar obehagliga diskussioner och historiska insikter kring könsroller, stereotyper, rasbiologisk forskning, och sinnessjukdom. Det är en roman skriven med självklar och oemotståndlig pondus och jag blev överraskad men blir gärna överraskad igen.

Köp boken: Adlibris, Bokus

One thought on “Recension: Anna Lihammer – Medan mörkret faller

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s